Det är inte lätt på landet

På Ica Maxi Hudiksvall visar man på sin, kanske även för byggden, inte allt för höga intelligensnivå. Där kan man nämligen i "spel butiken köpa ett färdig mixat lott kuvert".

Våga älska särskrivningar! Jag gapskrattade högt, så tjejen i andra kassan vände sig om. Hysteriskt roligt. Nästan i klass med "Pumpa gubben - 29 kronor".

Inled mig i frestelse

...och fräls mig därmed från ondo!

Jag har börjat porrsurfa. Mat! Jag upprepar: Maaaaaat! I jakten på det perfekta sillreceptet har jag spenderat dagen på en massa receptsiter. Har fluktat på klipp där perfekta kvinnor står och tillagar perfekta smårätter och perfekt godsaker på sina perfekta manér. Jag går av på mitten! Ge mig allt; kvinnor, mat och sång. Det ser så förkrossande gott ut. Det är på gränsen att en julskeptiker som jag faktiskt börjar längta till högtiden. Åtminstone till maten.

Ett steg mot vuxenheten

När jag blir stor då ska jag bestämma. Alltså vad man ska äta på julafton. Nu var jag ju lite stor förra året så då bestämde jag att jag därefter skulle införa en ny rolig sill på julbordet. Förra året bjöd på en lingon- och gräddsill. Vad året kommer att bjuda har jag inte riktigt bestämt ännu. Varför stressa?
Jag har även fått för mig att jag ska göra en anjovismoussetårta på kavring. Dock inte i år. Den tanken får mogna. Problemet julen 2009 ligger i sillen.

Någonstans har jag läst om en senaps- och whiskeysill men det receptet står icke att finna. Förvisso finns det där jag först såg det men det var uppenbarligen inte på nätet. Jag får helt enkel hitta på något annat. Det är kanske det som är att vara vuxen...

Ett steg i karriären

Vilken pärs! De första betygen i min karriär är satta. Det har varit helt galna dagar. Jag har rättat 71 (!) prov samt skrivit kommentarer till dessa. Klurat på hur jag ska kunna motivera 49 betyg, satt dem, skrivit på dokumenten. Nu finns det helt enkelt ingen återvändo. När detta var gjort under gårdagen fick jag känslan av att ha tryckt ut en melon ur någon kroppsöppning. Jag var helt hjärndöd. Tur att jag inte har fler elever än så här att sätta betyg på.

Men nu är det gjort! Backen är vit och vacker och livet känns lite mer som en dans. Jag ska fira allt detta med ett besök hos frisören, möte med Paradledningen samt sortera mina pärmar och städa mitt skrivbord. Har jag sagt att jag är en vän av ordning?

Ja ä intä bitter

Det smakar lite illa i munnen - jag har precis sett på romantiskt dravel. Jag kan inte identifiera mig i "flicka söker lycka hittar pojke finner kärlek"-filmer. Jag vill jag bara slå hårt på tvapparaten och skrika: Det funkar inte så!! Skaffa lite ryggrad och bete dig inte som nån kärlekskrank jäntunge. Jag förstår inte att romcom-genren är så stor. Jag kan då inte komma på en enda film av detta slag som jag tyckt vart bra. Det kommer således heller aldrig hända. Ska vara om jag sitter bitter på ålderns höst och tycker att det är bra fint med oskyldig tonårskärlek, men än så länge smakar det bara lite kräks i munnen.

Tantlig plikt

Jag har lagt min röst. Det är ett andrahandsval, men det är det bästa som kan erbjudas. Jag måste ju stå upp för min mörka choklad. Därmed har jag röstat på ägglikör. Eftersom fransk nougat inte finns med längre så vet jag inte om det ens är värt att äta ur asken. Det, samt det faktum att jag inte är så begeistrad i mjölkchoklad. Well well jag har gjort min tantliga plikt.

Vardsgsspänning

Jag brukar säga att vardag är vackert. Härmed kan jag säga att vardagen är spännande och i det närmaste lite skrämmande! En pyroman har härjat i mitt brevnedkast. Det kan ju vara så att det var några snorungar som förde rackartyg men det låter mer spännande med en pyroman. Lyckligtvis gick allt väl och jag kunde sparka ut och släcka det brinnande papper som petats ner i mitt nedkast. Inte tänkte jag på att ringa polisen heller. Det behövdes dock inte för det hade någon annan gjort. Först när jag såg blåljusen insåg jag att det kanske hade varit en bra idé. Då gick jag ut och gjorde mig till känna. En stund senare kom en polis och tog mitt vittnesmål.

Så nu finns man på pränt hos Bosse Blå jag skulle säkerligen ha svårare med att komma undan om jag fick för mig att göra fuffens i framtiden.

Fjompsiga fruntimmer

Jag plockade i veckan fram en gammal klassiker: "Indiana Jones och de fördömdas tempel". Jag höll på att gå av på mitten! Älskade filmen när jag var liten. Jag såg dem alla om och om. Den här filmen var nog lite av favoriten. Tyckte det var hysteriskt roligt när de skulle äta små ormar, fryst aphjärna och ögonsoppa. Det var inte riktigt lika roligt längre.

Den kvinnliga karaktären förstör ju hela filmen!

Har väl sällan skådat en så hjälplös, larvig och mesig kvinnofigur på film. Det var skrik, promenader i högklackat och allmänt klagande i allt för hög ton Jag blev så irriterad så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Skaparna fick kanske för sig att hon skulle förstärka Indys manlighet med sitt fjompseri. Men det gör mig då bara galen! Den filmen kommer jag då knappast se igen.

Visa mig din penna..

Jag har funderat på det här med pennor. Vi hade nämligen ett litet hemma hos-möte och då åkte ju självklart pennorna fram. Vad har folk för pennor egentligen? Kan man utröna vad en person sysslar med, har varit på möten och snott med sig eller jobbar idag, helt utifrån vilka pennor hushållet erbjuder. För det finns väl inte en vettig människa som köper pennor. Så till vida man inte är konstnärligt lagd och har speciella pennor. Då säger ju det något om personen ifråga. För det kan väl inte finnas en vettig människa som märker att "Oj, det finns inga pennor hemma. Bäst jag köper en 10-pack på ICA." Precis som valet av soffa säger någon om innehavaren så borde väl pennorna kunna göra det samma. Vilka pennor har du hemma?

Optimism eller pessimism?

Nu ska väl då jag inte klaga. 1. Jag är svensk. 2.Det var ju faktiskt sol idag. Määännnn ändååå!!!!

Det är idag exakt en månad till vintersolståndet. Då börjar det helt enkelt bli ljusare igen. Jag manar härmed till optimism. Åtminstone efter följande pessimism:

Åt helvete. Jag är färgblind. Allt blev bara grå grå grå....grå grå.

Därmed tackar vi Magnus & Brasse för den livsinsikten.

Förpackning - förlustelse

I sista stund (innan affen på hörnet stängde) fick jag tag i en gammal klassiker. Gammaldags vanilj i hederlig pappersförpackning. Det är ju helt genialiskt. Då förpackningen är helt värdelös så är man tvungen att äta upp den när man väl öppnat den. Det är ju väldigt fiffigt att de har markörer för vad som utgöt hälften av paketet respektive fjärdedelar. När man väl vill dela det vill säga. Då jag är ensam ämnar jag inte dela med någon. Dessutom har jag en stor påse Fagerströms Karamellsmul som ska strös på glassen. Här behövs inte oroas över att dålig förpackning ska leda till spill.

Gjort

Då är det gjort. Jag har vaccinerat mig. Som en av mina elever i sjuan uttryckte det: "Du jobbar ju med barn så då måste du väl..." Barn och barn, tänkte jag. Jag tycker nog att de är mina kids. Men det var väldigt omtänksamt. Så nu är det gjort. Nu är det väl bara att invänta och se om jag får huvudvärk eller feber eller what not. Ont i armen har jag ju redan. Eftersom jag är så tuff så gör det väl inte så mycket

Undran inför framtiden

Undrar om man när man blir kulturtant på riktigt, det vill säga dagen man enbart har fotriktiga skor och bär saker i broderad tygkasse, tänker: Det är nog dags att köpa en grå fårskinnsmössa?

Ur led är jag

Soundtrack - Detektivbyrån. Tillstånd - förkylt. Reslutat - Scener ur ett äktenskap irl.

Jag känner mig urtråkad, urlakad och urtrist. Jag har inte ätit så mycket annat än lite chips de senaste tre dagarna, inte ens de tyckte jag om. Hobbykatten var mer på hugget när det kom till dem och käkade upp ett par chippes liggandas på min mage. Liggandes är precis vad jag har varit. Liggandes och tråkandes. Det händer ju inget. Jag har bara stalintv och med fem kanaler kommer man inte långt. Det är ju jättejobbigt att resa sig för att byta film varannantimme så det är inte så mycket till alternativ. Jag orkar inte läsa, inte skriva bara ynka. Således så närmar jag mig Dramatens tolkning av Bergmans verk vilket öder verkade ha lagt för mig tidigare än vad jag förutsett.

Härmed erkänner jag mig lika ynklig som en man!

När man ska vara vaken upptäcker man

Det har minst sagt varit en galen arbetsvecka. Har rättat 50 prov, fått 22 nya, planerat ett nytt moment hela perioden fram till jul, jobbat helg och lite mer där till. Dessutom arbetade jag idag lätt bakis efter 3 ,5 timmars sömn. Arbetsdagen idag var dessutom en med en lätt touch of hell.

Nu kämpar jag för att hålla mig vaken ett par timmar till så att jag kan lägga mig tidigt. Tack och lov för bra tv-program i kultruprettots tecken - först Sverige! sedan Veckans konsert med Oddjob. Jag gjorde i förstnämnda program precis en fin upptäck som jag vill dela med mig. En skön man från Kiruna - Anton Björkenvall. Jag har sagt det förut, jag säger det igen - det finns mycket bra svensk musik just nu. Lyssna och njut!

Gammal eller dum?

Det händer inget vettigt, jag har således inget vettigt att skriva i detta inlägg. Det har nog mer att göra med att a) Jag är ju 35. b) Jag har rättat så många prov idag att jag tillslut började betvivla min egen förmåga och är just nu skrämmande hjärntom. Välj alternativ.

Jag - 35

På vägen hem fick jag i eftermiddags ett praktexempel på skolans misslyckande. Några killar i 17-års åldern diskuterade någon ny Hollywoodbrud som jag inte kan erinra mig namnet på i detta nu. Tydligen så är hon het. "En sån brud som man vill ha", för att använda deras eget uttryck. Problemet är ju tydligen att hon är gammal som gatan. "Hon är lätt 30". Nu till skolans misslyckande: "Hon är ju född -81, då är man ju minst 30. Vaddå, typ 34". Nästa kille replikerar: "Hon är 35, för det är 2009 nu. Är hon född -81 så är hon 35."

Jaha du, tack för den! Jag som inte ens visste att jag fyllt 29.

Tillägg: Bönan i fråga heter Megan Fox och är född 1986, så deras huvudräkning var ännu mer skrämmande. Tilläggas kan är att hon är riktigt foxy.
Note to self: Sluta med dåliga ordvitsar

Halvhyllemannen

Hur mycket man än ordnar i ny lya så kan det ändå finnas små spår av tidigare boende. Vi har ett par spår i lägenheten. Vi jobbar på att få bort valet av 90-talsaprikosa köksluckor och dåligt målad hall, så det räknar jag inte riktigt. Det stora arvet märks i alla skåp och garderober i lägenheten, och de är många. Överallt finns konstigt placerade, ogenomtänkta och egenhändigt gjorda hyllor i skåp och skafferi. Därav namnet - Halvhyllemannen. Det dyker upp fler halva hyllor som jag först trott har varit där från början men som visar sig vara ditsatta senare och dessutom helt onödiga eller rent av i vägen för ursprungligt ändamål. Senast upptäckte jag att i en garderob finns en smal hylla, som först kändes ganska bra, men när jag levt in mig lite så märktes det att det finns ingen plats att hänga lite längre kläder. Halvhyllemannen har helt sonika fäst stången för galgar lite längre ner för att få plats med - hör och häpna- en hylla till. Vad han har haft alla dessa hyllor till går över mitt förstånd. För gott om plats är det här, vi kommer troligen inte ens fylla alla överskåp.

Favoriten är dock en hylla i skafferiet som vi tog bort från allra första början - den var så smal att det endast fick plats en tonfiskburk på både höjden och djupet. Vad man ska med en sån till går då helt över mitt förstånd. Han kan ju inte ha levt på enbart tonfisk. Eller?

Fundera på viktiga saker

Vår vardag består av otalet antal val. Hur och varför vi egentligen gör dem är en fråga jag icke ämnar besvara. Det är mer spännande med helt triviala ting. Så som vägen från tunnelbanan till dörren.

Jag har nämligen förmånen att ha resonabelt nära till tre olika tunnelbanestationer då vi numera har fördelen att kunna åka två olika linjer hem. Varför jag gjort valet att alltid åka till den som har den mest tråkiga vägen till min port har jag funderat på emellanåt. Oftast har jag hyfsat , för mig, logiska svar som att det är lite väl otryggt från en station och den andra bjuder på en promenad över en bergknalle utan gatlyktor. Den väg jag oftast väljer kantas av ett stort bygge vilket är otroligt tråkigt. Idag kom dock svaret till mig. Utgången därifrån är längst fram i tåget mot längst bak. Förvisso är den otrygga vägen längst fram men den är som sagt otrygg. Att de facto kliva av längst fram i tågets färdriktning har den psykologiska effekten på mig att det känns som om jag har åkte längre och behöver gå kortare. Det är ju åt mitt håll och jag behöver inte gå mot strömmen. Vilket säkerligen ger mig några störningar i mina inre symetrier. Det här är ju så solklart att jag inte förstår att jag ens har funderat på det tidigare.

Det tar sig sa mordbrännarn'

Idag när jag kom hem hade jag fått en alldeles ny dörr. Trevlig var ordet. Dessutom innebär det att målaren kan komma hit och fila på hallen. Det börjar hända något i mitt hem. Betoning på mitt. Det är ju faktiskt första gången jag kan säga att det verkligen är mitt. Alla dessa studentlägenheter räknas inte riktigt.

I jämställdhetens namn borde jag väl vara vuxen och säga att det är vår lägenhet. Men... fast.......vi...Äh! Mitt mitt mitt! Give me more!

Here's Johnny

För ganska precis ett år sen startade jag den här bloggen. Jag hade sett Bernardas Hus på Dramatens lilla scen. Jag var hänförd. Den kvällen slog jag slag i saken och startade en blogg, vilket jag hade tänkt på länge. Planerna var storslagna orden skulle vara vackra. Inläggen skulle komma dagligen. Ämnena skulle vara genomtänkta. Att skriva är dock inte alltid min starka sida. Jag tenderar även att vilja vara lite mer kulturpretto än vad jag är.

Som synes har ämnen inte alltid handlat om finkultur. Som min vän brukar säga ”Vardag är fint. Det finns så mycket jag inte ser.” Det är ord vi ska ta till oss. Som synes har inläggen inte varit så kontinuerliga som jag hoppats. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Som synes i kommande stycke drömmer jag ännu om att vara redigt KP.

Ingemar Ingemar Ingemar. Jag säger bara det. Han visste hur man sätter fingret, kanske ska jag säga ordet, mitt i den vanliga människans prick. Jag fick förmånen att se Scener ur ett äktenskap återigen på Lilla scen. Det var fantastiskt! Skrattet tilläts flöda av igenkännande och pinsamma situationer. Likväl som det fick fastna i halsen av den obekväma sanningen om det intima samtalet i människans relationer. Jonas Karlsson imponerar som alltid. Inte konstigt att han var poster boy på mitt kylskåp en gång i tiden. Livia Millhagen hänförde! Det var första gången jag såg henne på en scen. Definitivt inte sista.

Uppdatering II

Hemkommen från Hälsinglands gröna skogar och blåa berg. Det blev en bra semestervecka. Mycket häng med släkt, målarfärg och tittande på landet. Min man gjorde succé genom att måla så att skavsåren blödde. Därmed har han klart godkänt och jag tror inte han behöver slita så igen. Dessutom blev han bästisar och bundis med hunden Beda så att där är allt grönt.

Jag tog honom med runt. Hälsingland är ju vackert och ursvenskt och allt det där så vi plockade targan av bilen och körde för fort på landsvägarna, stannade på loppisar och fyndade stringhylla för 15 spänn, insöp en magnifik utsikt över Dellensjöarna, pekade på kossor och badade hos Elin vid hennes barndoms torp. Till detta så kommer en obligatorisk utekväll. Han är ju trots allt uppvuxen i Stockholm så jag måste visa hur det kan se ut när svenssons, white trash, sportfånar och raggare möts i en härlig blandning över alla åldrar a la småstaden. Man kan väl säga att han var ganska tyst och iakttagande i början. Sen kom Sigge Hill (typ Sveriges Hank Williams) igång med sina hemliga gäster. För kvällen Jakob Hellman och Staffan Hellstrand. Ganska lyckat med andra ord. Dock fick vi panik för att det var så mycket folk att det inte gick att röra sig, varken utomhus eller inomhus. Tilläggas kan att det var en tisdag i en stad med 17 000 invånare. Vi gick hem.

På hemma plan har det onekligen hänt saker - det har kommit en bebis. Tant Alexandra har gjort det fantastiska och kläckt en väldigt söt Malte.

Gårdagskvällen spenderades med lite goda drinkar i en hotellbar längs Slottsbron där man satt en spottloska från bilarna - det är skönt att vara tillbaka i civilisationen.

En veckas skillnader

Idag bär det av till barndomens gata. Det ska målas hus, badas och titta på sevärdheter. Alltsammans visar på skillnader över generationer. Min farfar räknar iskallt med att vi ska bo med dem i stugan hela veckan. Vi hade tänk en eller ett par nätter där ute och resten för oss själva inne i stan och åka ut på morgonen för dagens arbete. Min farfar kan överhuvudtaget inte förstå det. Varför är vi inte där hela veckan? Varför är vi inte där uppe hela semestern? Varför räknar vi efter sju respektive tolv år i Stockholm det som hemma?

Självklart ska man se till aspekten att han är av annan generation och således tenderar hans värld att vara lite mindre än min. Då måste jag tillägga att han rest så in i bängen i sitt yrke - Kirgizistan, Sovjet, Korea. You name it! Trots detta så kan finns det ingen anledning att vara någon annan stans än i en stad, vacker förvisso, med endast 17 000 invånare. Vad vi är olika....

Att kolla in sånt här och andra skillnader, likheter och tendenser oss människor emellan är otroligt intressant. Det måste vara hemskt spännande att var etnolog!.

Lång tid

Ibland tar sker lite tid. Till exempel 2 år sedan man träffar en god vän. Tilläggas kan att vi båda bor i Stockholm. Det blev ett kärt återseende och jag har en känsla av att det inte kommer ta lika lång till vi ses igen. Jag har ju gett mig fanken på att jag ska dra samman mina vänner som, liksom jag, är engelsklärare på högstadiet (nu heter det förvisso inte det men det struntar jag i) till lite samkväm och idédelande hos mig innan vi börjar jobba. Vi är faktiskt fem stycken nu i min nära bekantskapskrets. Jag börjar ana en trend....

Ledig dag

Att sova länge är fantastiskt! Det händer inte mig så ofta så jag uppskattar det desto mer. Således fick jag en go start på min enda lediga dag denna vecka. Den blev inte sämre av att jag åt en väldigt mysig lunch och fika lunch med Jenny och den fascinerande höggravida Alexandra på den sist nämndas balkong. Jag säger att hon är fascinerande gravid då jag inte känner någon med barn så hon är min första närkontakt med detta naturens underverk. Jag smygkörde även barnvagnen lite i vardagsrummet - måste erkänna att det var första gången jag rattade en barnvagn. Jag är verkligen en skrämmande novis på 28 år.

Kvällen ska spenderas i soffan med film och lite smaskiga jordgubbar med basilika. Sen ska vi lyssna till det annalkande ösregnet.

Uppdatering I

Hela jag har liksom tagit semester, så ock denna sida. Jag har kämpat med att få lite färg på min vita lekamen. Det har väl gått sådär får jag säga. Jag har ju så jäsikens trögstartat i det här avseendet. Men rackarns vad gött det har varit! Jag har typ sovit, läst och ätit gott. Det enda man behöver här i livet.

Har vart lite kulturell också. Fick efter flera dagars förkylning, och därmed mest tid i soffan, med min man ut till Birka. Det var gräs gräs och lite mer gräs. Kan man sammanfattade det hela. Men ändå lite kittlande i historienerven att stora delar av den gamla stadsmuren finns kvar och få berättat vad man hittat där. Tips om du åker dit: smörj pannan med hög solskyddsfaktor. Lite diplomatiskt kan jag väl säga att jag veckan efter tackade min frisör att jag har lugg.

Framförallt var jag tacksam dagen efter Birka då vi var på ett fantastiskt bryggbröllop ute i Skärgården. Jag grät som en gammal tant. D fick trolla fram servetter till mig från kavajfickan. Jag måste ju även tillägga att vi var sjukt snygga då vi matchade. Jag i min klänning med rosa rosor och han med rosa fluga. Snygga så det förslog var vi!

Det obligatoriska

Nu har man gjort det man ska göra - fira midsommar i skärgårn'. Det var blåsigt, kallt och lite regnigt. Men ack så trevligt! Trångt i det lilla köket när alla skulle ordna maten inför grillen, rosé ur box, bastu och bad. Jag saknade helt enkelt ingenting. Dessutom fick jag komma hem med lite rött på näsan efter att ha spenderat midsommardagen utomhus i faktiskt rent solsken. Jag har helt enkelt påbörjat min semester på ett högst tillfredsställande sätt.

Semester

Då har man semester! Sedan en timme njuter jag ledighetens sötma. Det ska sovas, läsas, mysas och ätas. Jag ska titta på himlen och njuta av andra människors sällskap. Vilket det blivit alldeles för lite av de senaste månaderna. Att jobba kväll tär på det sociala livet. Men nu ska här bli ändring. Jag känner mig lite extra ledig i år. Jag har generellt sett varit ganska dålig på att vara ledig på somrarna under de senaste tio åren. Men i år känner jag mig extra ledig - Välkommen ledighet! Jag helgar ditt namn

I form?

Jag har redan ont i kroppen! Var på skivstångspass vid lunch, skakade i armarena när jag kom hem. Det här bådar inte gott....Men det var kul! Jättebra pass och ledaren var så där skrämmande snygg. Jag får ligga i lite helt enkelt - både på gymmet och i solariet...eller inte.

Istället gör jag något som är mer mig - går på Pridemingel. Årets invigningstalare och Marit Bergmans Pride-låt kommer att presenteras. Detta ser jag verkligen fram emot! Hoppas på lite snittar och ett glas rött. Det lutar mer åt beach 20...12...

Boktips i sommarregnet

Augustprisvinnarna brukar ju vara bra. Man kan ju säga att de får priset av en anledning. Gregorius är ju på topp (om man läst Söderbergs Doktor Glas det vill säga). Svinalängorna, Den vidunderliga kärlekens historia likaså. Jag läser just nu denna Augustprisvinnare från 2005 - Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. Ett ord: Fantastiskt! Har knappt 100 sidor kvar och jag vill bara stanna hemma och plöja mig igenom dem. De första 150 sidorna var bara vackra, sen blev det spännande, kärleksfullt, varmt, lämnar rum för egna reflektioner. Allt skrivet på ett språk som bara fångar in mig. Om man bortser från det anskrämliga omslaget så är den helt underbar! Läs Läs! Läs!

Insikt

Jag måste införskaffa fler sällskapsspel! Det är alldeles för vuxet att enkom spela TP och Rappa Kalja när man umgås med sina vänner. Övriga kvällar består av Backgammon och Kalaha. Jag menar var har Bondespelet, Labyrint och Vem där? tagit vägen? Det var ju spelen som rockade när man gick på fritids. Övertygad om att de skulle vara lika bra idag. Köpdjävulen i mig får helt enkelt lite lustar tillfredsställd inom kort.

Eufori

Här har varit stendött. Jag är väl medveten om det och kanske borde jag skämmas lite grann. Har haft på tok för mycket att göra så då prioriterar jag andra förlustelser än denna. Den eufori jag upplevde igår kväll slår det mesta, därmed tar jag mig i kragen och delar med mig. Jag har nämligen närvarat vid min första valvaka. Det var en känsla av pirr i hela lokalen och man pratade politik så det stod ur öronen, och det vara bara roligt. Till det kom sådana underbara nörderier som att man kunde satsa på valutgången och partiets slutliga procent. När det började trilla in reslutat så blev det jubel för varje tiondel. Det var ganska härligt kan jag säga.

Som grädden på det redan smaskiga moset kom att Florence Valentin spelade. Riktigt riktigt bra! Jag släpade mig hem vid midnatt som en utslagen valarbetare som slitit sen vallokalernas öppnande. Det här kommer jag göra igen!

Why?

Det är något väldigt fascinerande i att titta in hos andra människor. I går var vi på lägenhetsvisning. Jag kan inte vara varken snäll eller politiskt korrekt. För bövelen människa! Det ser ut som h-vete hemma hos dig. Ordnung!
Mörkilila tapet med barbiebård, eller bård i varenda rum för den delen. Lägg till enorma bruna lädersoffor i ett rum med gul-orange tapet.
Well well, jag är ju all mighty så min smak är måttstock, därmed anser jag att det var asfult och därtill väldigt slitet hemma hos den här människan. Icke godkänt! Jag säger: Icke!

Männsikan ett djur

Ett vanedjur. Jag sitter i mitt sedvanliga hörn på universitetets bibliotek. Det är tydligen många andras sedvanliga hörn. Nu har vi varit så pass mycket vanedjur att man liksom småhejar på varandra när man kommer på morgonen. Var är våra liv?

Jag för dock ett litet krig mitt i vänligheten. Jag vill sitta och stirra in i väggen. Det vill killen-som-alltid-har-randigt med. Idag kom den lilla lymmeln först. Imorrn ska jag banne mig stå med näsan tryckt mot glaset 08.50. Det är ju min plats. Jag är mycket tuffare än honom så jag borde alltid ha den!

Konstaterat

Att äta i denna arla morgonstund är en studie i självförnedring.

Kul i vardan'

Man får ju aldrig roligare än vad man gör sig! Utmaning: Vad kan man göra av tre bokstäver?

Sagt och gjort i bilen på jobbet! Jag har roligt med folks registreringsskyltar. Det hela började med att jag en dag för några veckor sen såg bilskyltar med ont, wok, ord och scb på några timmar. Det har blivit en sport att hitta roliga ord på tre bokstäver. Men när det inte går längre så kan man ju få lägga till en endaste bokstav och se vad det blir av det. Det är ju lite småroligt, vill jag lova. Jag har ju lite sjuk humor så jag har ganska roligt emellanåt när jag åker mellan kunder. Vad har du sett för kul på bilar? Det kanske finns nåt annat jag kan kika efter?=)

It hurtssss

I mina armar! Ack, vad jag är trött. Min nya polare crosstrainern är ju faktiskt riktigt bra nu när jag har tagit mig i kragen. 2 gånger på gymmet redan den här veckan och jag tänker inte slacka av den här gången. Jag måste helt enkelt komma i form och bygga upp mina rygg- och magmuskler! Min gamla kompis balansbollen och jag är riktigt tajta nu faktiskt och börjar bli lite mer avancerade med sit ups och ryggövningar. Sen ska här dansas som attans i helgen då bränner man bra också! Snart är jag fit for fight!

Äta! Njuta!

Jag har gjort det jag gör bäst. Det vill säga äta! Abbans vad underbart det är att inmundiga ett stycke lyx! Jag har den senaste tiden varit extraordinärt lyxig på den här fronten. På onsdagskvällen delade jag en flaska vitt with my man. Det avnjöts på en grekisk resto på söder. Mat: musslor i tomatsås med vin, chili och smulad fetaost. Sjuklig gott - det är förvisso förrätter ofta, men jag äter dem allt för sällan. Till huvudrätt (här får jag lite dåligt samvete) grillade jätteräkor på en spegel av grönsaker, god sås (kanske med hummer i) och halloumi. Det kunde nästan inte bli bättre. Detta njöt vi av mitt i veckan då valborg skulle "firas" på skilda håll. Nu blev så inte fallet, så vi började om. Matkultur! Jag upprepar: Matkultur!! Vilken matresa. Jag höll mig till Afrika i valet av mina smårätter: rosastekt berberkryddat kött. Lite starkt, mycket gott. Balanserades med ricottafyllda polentabollar som var kryddade med kanel och nejlika. Jag tog förvisso en avstickare till Amerika med quesadillas fyllda med jördärtskocka, citron, dill och massa fårost. Därifrån hämtade jag även desserten: något sorbet-glassliknande i form av Mexican frozen coffee. Kanel, kaffe och en doft choklad i en ljuvlig symbios. Ett ord: götta! På fredagen snokade jag igenom min brors kylskåp och smakade av det goda han tillagat till valborgsmiddag. Lördag:långfrukost med kärleken. Tyvärr fick jag stryk på backgammon igen, men jag börjar bli bättre. Söndag fick brunch tillagad i form av en fantastisk tonfisksallad med lite råstekt potatis. Jag vill börja om igen!

Det svider apa

jag biter på naglarna. Jag har alltid bitit på naglarna. Enligt min mor som ett substitut för att suga på tummen för det gjorde jag tydligen inte. Jag vill påpeka att jag inte anser mig ha dåligt självförtroende eller en nervös läggning - jag har bara inget annat att göra när jag funderar eller läser eller kör bil eller...

Förvisso går gnagandet i perioder, just nu befinner jag mig mitt i ett skov. Dumt! inte så smart att bita så att det gör ont i fingertopparna när jag petar på saker - som tangenterna på datorn, jag skriver ju trots allt på min uppsats. Det gör ont när jag kommer åt vissa vätskor - som det faktum att jag på jobbet spritar händer en gång i timmen - minst. Låt mig sammanfatta: Det svider apa! Me be ett pucko ibland.

Ballen

Balkongprojektet börjar ta form i mitt huvud. Det ska bli kitch! Helt igenom. Jag har hittat färglada blomsterlådor i knallgrönt, tänker peta i tygpelargoner - för jag orkar inte sköta om nåt. Allt levande kommer ändå torka ut i söderläget. Till detta ska kompletteras med en vaxduk i knallig färg, antagligen gult och några fällstolar, eller något som inte tar så stor plats, för fokus kommer ligga på att få plats med mina indiska sittkuddar som är hur softa som helst. De tillför lite grönt respektive orange där ute. Dessutom kan man sitta där på golvet och inte bli sedd av grannarna. Nu fattas bara inköpet av den obligatoriska meterhöga flamingon i rosa plast! Nån som vet var man kan erhålla en sådan?

Jag är...

...little miss Evil Knivel - Jag har snott ett till källarförråd. Moahahaha!

Lyx

Vissa dagar är så där lite extra lyxiga. Lyx handlar för mig om det där som inte hör till det vanliga. Att äta ute hör ju till den kategorin efter denna tid som student. Igår var en sådan dag i den lyxiga kategorin, vädret gjorde ju sitt till; fika och plugg på Sturekatten, åt en okristligt god karlsbaderbulle, sedan blev jag bjuden på lunch - helt ok lax med hummersås, men det är snarare utelunchen som är grejjen. Detta följdes av en McFlurry med oreosmul i solen. På eftermiddagen skurade jag balkongen, la ut min kitchiga plastmatta och mina indiska sittkuddar och avnjöt ett glas vin i solen till toner av jazz. Sedan inmundigade jag en mycket god middag på Söderkisen med Damerna dvs. Alex, Aurora o Jenny. Det var ett mycket god grillad lammfilé med rösti (jag fuskade från mitt icke-kolhydratrika liv). Sen blev det kanske inte lika lyxigt när det kom till desserten. Det finns inga bra dessertställen i Stockholm. Helt enkelt! Vi spatserade runt söder men hittade inget, tillslut gav vi upp gick in McDonk och tog - en McFlurry med oreos. Tur att vi kunde skratta åt saken. Och det var ju sötsaken vi ville åt.

Pepp!

Jag är snabb att tänka att det inte händer något i mitt liv. Det är säkerligen något de flesta gör. Men så är det. Jag har haft en och annan släng av lättare eller lite tyngre vårdepression. Detta får inte upprepas och själv är bäste dräng! Jag åberopar optimism. Jag tittar således i min kalender och kommer på att det är ju inte så dött som vid första tanken. Jag trivs ju faktiskt på mitt jobb. Jag har varit på urtrevligt hemma hos-möte med vin och potatisgratäng. Jag har varit på en intervju, för ett tillfälligt jobb förvisso men ett roligt sådant. Jag hade en dag i solen med min man, långprommenad och lunch. Inom kort så kommer det inflyttningsfest, visning av lägenhet som jag inte kommer att ta men det är alltid roligt att reka (och snoka hos andra). Ikväll är det middag, vin och klämma på Tant Alexandras gravidmage. Det är helt enkelt bra mycket roligt på gång!

Till detta kommer att jag ska inleda balkongprojekt 2009. Jag återkommer.

Uppdatera, tack

Microsoft Word skulle ju behöva gå en kurs i ordbajseri. Det har jag gjort - det kallas universitet och jag har befunnit mig här allt för länge. När jag nu sitter och knåpar och krystar ut min uppsats så blir det grönt jox under en massa ord och det stör mig. "Beakta ordformen handhar. I vanlig text kan den kännas invecklat och byråkratisk." Bla bla bla! Ja, men det är ju exakt det jag håller på med - kan ni sluta störa mig! Visst, det är ju lätt fixat så småningom, men det gör att det inte flyter lika bra och det ser fult ut, vilket stör esteten i mig. Varför kan man bara inte ställa in Uppsats -mode så kunde ju programmet istället komma med förslag på ord som kan verka "invecklat och byråkratiskt".

Hjälp!

Jag vet inte vilken jag ska välja!?!? Det här är ju min dröm. Jag måste nog prova dem alla!

Tugga

Jag tycker väldigt illa om det faktum att jag känner det nödvändigt att ha något att tugga på bara för att jag sitter på biblioteket. Jag kommer ju se ut som Grodan Boll till sommaren om det ska fortsätta så här. Tuggummin räcker tyvärr inte så långt. Varför görs inte tuggpinnar även för människor? De kunde ju komma i olika smaker.

My key-age

Kan din nyckelknippa säga hur gammal du är?

Det börjar med en första hemnyckel. Jag har fortfarande kvar polisbrickan som satt med min första hemnyckel som jag fick när jag var åtta år och gick på fotbollskola. Den är lite speciell, för den fastnade i en gräsklippare som av en slump kördes av min bror och har därmed hack i sig. Sen skaffar man kanske sig ett jobb med tillhörande nycklar. Du har växt och knippan med dig. Jag flyttade hemifrån - stort steg - och knippan växte med några hundra procent, för nu hade man ju källarförråd och tvättstugenyckel och postfacksnyckel, och självklart den gamla nyckeln till barndomens blåa dörr. Hemmet har bytts ut vid flertalet tillfällen, jobbet likaså. Nycklar har kommit och gått men allt fler består.

Jag tänker då att ju äldre vi blir desto fylligare blir vår knippa. Respektive, flera jobb med många nycklar, cykel, källare...snart måste man skaffa en extranyckel att ha när man går ut och vill bära lätt. Fast man ska kanske se det som ett tecken på att man börjar bli gammal och borde stanna hemma.

Götta!

Det är bra gött att jobba i hemtjänsten ibland! Igår fick jag smaka hemgjorda tryfflar som var väldigt utsökta och krämiga. Inte illa!

Ökenrock

Jag tittar väldigt sällan på tv numera, så Kobra följer jag troget på nätet. De tar verkligen upp de mest skiftande ämnen, som för några veckor sen när de tog upp den växande metalscenen i arabvärlden. Det är verkligen inspirerande att se när folk vallfärdar till något som har gett vissa av deras landsmän fängelse eller tvångsklippning av för långt hår - men det struntar de blankt i bara de får rock loss och skrika med sin djupaste basröst. Inte för att jag förstår att de tycker att musiken är bra men det är nog jäkligt coolt med en rockfestival i öknen.

Faktum

..är att jag har kommit till en skrämmande insikt. Jag måste helt och hållet avgifta mig från socker. Jag gjorde det för fem år sedan och det var inte speciellt roligt. Sedan dess har jag haft ett relativt lågt sockerintag, framförallt gällande godis. Men nu har något hänt och jag har rent ut sagt svullat godis den senaste tiden. Jag har under veckan börjat dra ner på mellorna så hur påskhelgen ska gå har jag igen aning om. Känner jag min kära lilla mamma rätt så har hon köpt 2 kilo godis - nu överdriver jag faktiskt inte- och med tanke på att det inte bor några barn på vår gata längre så kom det heller inga påskkärringar idag vilket leder till att allt snask minus de typ fyra hekton hon ätit idag finns kvar när jag kommer upp imorgon förmiddag. Det här kommer bli en prövning....och som ni alla vet så har jag ju ingen självdisciplin. Jag återkommer med redogörelse över hur jag klarar mig. Förhoppningsvis så finns där bara kolabönor, geléhallon och sockerbitar, då slipper jag äta nåt godis för de sorterna är för gamla tanter. Där är jag ju faktiskt inte än...

Flås?

Idag fyller min förkylning två veckor. Vilket känns abbans tråkigt iom att jag faktiskt var lite sugen på att komma igång med min träning. Jag som vågade mig på balansbollen och allt. I fredags trotsade jag mitt tillstånd och gick ut på morgonprommenad före frukost för att bränna lite mjukhet. Jag trodde att jag skulle dö! Jag har ingen ork i kroppen. Det hela slutade med en 30 minuters flåssession som slutade med att jag fick gå hem och sova lite mer.

Fashion School

Jag har ätit lunch på Universitetets största lunchmatsal/industri. Conclusion: går alla nördar på Nerd Fashion School? Det måste vara så! De ser ju precis lika ut. Där får de lära sig:
1. Tvätta inte håret för ofta för att anlägga the right spiky touch.
2. Anlägg ett fånigt litet pipskägg som inte ska passa ditt ansikte.
3. Skaffa ett par alldeles för klumpiga skor med lite outdoor-känsla. De kamouflerar/förstärker det faktum att dina byxor är för korta.
4. Köp nya jeans med lite morotscut. Davy's har bra modeller, alternativt på nån järnaffär. Se upp så att morotscuten inte blir för modern! Längden för kort - Note Bene! Jag upprepar: Nota Bene!
5. Lev onyttigt under den tid du läser data/biologi/what-ever-nerds-do för att bli så där läckert mjuk i kanterna.
6. Vill du vara snygg: köp en för tajt pullover
7. Slutligen är valet av jacka av högsta vikt. Se till att du får en lite sportig feeling. Lite prasslig, lite blank, helst huva så att du kan ha den vänd utochin.

Slutligen måste det finnas nån motsvarighet till Top Models Miss Jay så att de får lära sig THE WALK! Böjda knän, lätt framåtlutat gång med aningens för långa steg som ger the right sway i knäna.
Det kan inte var biologiskt för det finns för många som ser exakt likadana ut. Att "strunta i vad man har på sig" kan inte ge samma resultat over and over.

Men jag undrar vem fasiken lurar in dem i sportaffären för att köpa skor och jacka av "sportig" modell?!?! De måste ju känna sig lika vilse som jag där inne....

Mitt liv i shuffle

Jag gillar blandfunktionen på min mp3-spelare extra mycket en morgon som denna när man får ha sin nya snygga solglajjer (egentligen gamla för det är mormors), prickiga skor och skön musik sköljer över mig. I dag blev allt bara extra bra för låtlistan som hoppade fram var perfekt eller vad sägs om:

Depeche Mode - Just can't get enough
Zeigest- Tar Heart
The Smith - Girlfriend in a coma
The Tough Alliance - 1981
Depeche Mode - New Life

Nu har jag inte så lång väg att åka men den lilla biten blev ju onekligen alldeles perfekt!

Män och mackar

Jag förstår inte vad det är som händer med medelåldersmän når de kommer till en mack. Detta fick mig för några år sen att vara övertygad om att jag skulle bli renodlad flata när jag kommer upp i medelåldern. Jag undrar om de här männen anser att en mack är deras egen domän där, kanske deras sista utpost idag, de ska visa att det är det här de kan. När jag jobbade på mack för några år sedan så fick man ofta höra saker som "Gumman, ska du hämta en karl som kan någonting om olja", eller att de tom skulle bli servade av en man när de kom till spelkassan. För en liten flicksnärta kan ju ingenting om spel och hästar. Nu är jag åter lika övertygad om den saken att medelåldersmän är av ondo.

Jag stod parkerad på en mack i veckan och en man ställer sin bil helt ogenerat i vägen för min. När jag vill lämna bygget får jag leta efter ägaren till bilen, när jag hittar honom, sittandes i en annan bil bredvid och ber honom flytta på sin bil. Så svarar han "men det var väl inte så farligt, lilla gumman". Jag kan bara inte förstå hur man kan bli så nedlåtande bara för att det luktar lite bensin!

Om att vara nybörjare

Jag var och tränade igår ( jag låtsas att jag nämner det här i förbifarten) och provade något nytt. Blev ensam i stretchhörnan så då blev jag lite modig och kastade mig ut i ovissheten och provade på övningar med en balansboll. Jag har ju nämligen den lilla egenskapen att jag ska kunna allt på en gång. Det ska åtminstone verka som om jag vet vad jag håller på med. Poängteras bör att jag anser att detta inte håller mig borta från nya saker, jag vill bara se så där svalt världsvan ut.

Dock är gymmet något av status quo för mig då jag ofta undrar vad jag egentligen gör där och frågar mig med jämna mellanrum vad jag håller på med. Men igår blev det ju faktiskt ett litet steg för den vanliga människan. Dessutom så gillade jag den där jättestudsbollen.När jag nu kan allt så kommer jag, som den expert jag blivit, ta fram den för lite övningar nästa gång jag gymmar.

Långt

Det har varit en otroligt lång vecka. Har jobbat både med att avsluta det gamla jobbet på dagarna och med att lära mig det nya på kvällarna. Det har varit lite sömn, några tårar och mycket skratt - vi har haft avslutning med skolan. Det var onekligen sorgligt då jag hade set fram emot tre år med de små liven och det blev inte ens ett. Men de har då lärt känna en ganska bra under året. Vi fick blommor och en flaska vin i avslutningspresent - både krav- och fair trademärkt, vilket de stolt poängterade. Lite har man allt bankat in i deras små hjärnor.

Nu är mitt första jobb som lärare ett avslutat kapitel i en bok som har en lång fortsättning.

Kärringtendenser

Jag har blivit kärring! För första gången i mitt liv ha jag klivit ur min varma säng mitt i natten för att klaga på högljudda grannar. Jag har mestadels under de senaste åtta åren bott i studentlägenhet så då får man ju höra en och annan fest, men det här var utöver det vanliga. Inte nog med att grannarna sätter på musik 01.15, så spelar de en enda låt, sju gånger i rad, innan jag hinner ringa på och avbryta eländet. Till råga på allt så var det en jäkla skitlåt som jag har haft på hjärnan precis hela dagen. Som ni vet så faller inte NRJ-musik mig i smaken - speciellt inte Pokerface-låten.

När jag irrar mellan dörrarna för att hitta rätt granne att klaga på, det var inte så lätt då skvalet dundrar i hela uppgången, övar jag fram någon hård och tuff harang om att de ska banne mig bli tvingade att sälja sin lägenhet, jag ringer polisen, jag är hård och tuff och inte rädd för att ta till brödkaveln....Ni är med. Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkte mig....

De öppnade inte då små djävlarna! När jag ringer på hör jag bara "nån ringer på", sen stängs musiken av, men de öppnar inte!! Jag vill bara säga: No shit, Sherlock. Ni spelar så högt att jag omedvetet lärt mig låten utantill och sjunger/skriker med i den urusla texten, vad tror ni kommer att hända 01.22 en torsdagnatt?!?! Någon kommer förr eller senare att ringa på för att bli av med plågan. Hade de spelat Depeche på repeat så hade jag kanske vänt mig om under täcket och sjungit med, men kommersiell skitmusik förtjänas att tystas ned oavsett tid på dygnet!

Jag har gjort det igen

Mitt hem börjar ta form. Jag känner att det börjar bli mer som jag vill. Bestämde mig nämligen att jag skulle sluta leva med en det-är-bra-så-länge-attityd. Så i julas införskaffade jag mig lite möbler på loppis i Norrland till med stockholmsmått mätt vrakpris. Nu har jag gjort det igen! Det är liksom i Hälsingland det händer, jag har handlat möbler på blocket. Tyvärr så befinner de sig i Bollnäs, men gubben som säljer dem är så fantastiskt snäll att han kör hem dem till mina päron. Dock inte en vända på 8 mil från Bollnäs med väl en avkrok från E4:an. Sånt händer bara på landet!

Språkförbistring

I icke-svenniga förorter hittar man ofta livsmedelsbutiker med roliga varor, så ock i Förorten. Jag tog en vända, snokade på precis allt, köpte en ytterst välsmakande halalsalami och lite annat. Här följer instruktionen till en av varorna:

Riktningar:
Blandning det nöjt med 200 ml av kallt vatten. Bilda liten pastej och djup småfisk i föruppvärmningsolja till dess guld-brunt.

Det är ju alldeles uppenbart att de använt någon form av översättningsprogram. Jag gillar hur de har förstått svenskans mönster med sammansatta ord. Tydligt blir att ord kan ha så många betydelser och att betoning ibland kan klura till det hela. Till orginalet:

Directions:
Mix the content with 200 ml of cold water. Form patties and deep fry in preheated oil until gold brown.

Nu vet ni hur man gör falafel!

Äventyr i förorten

Jag fortsätter mina äventyr i förorten. Senast gjorde jag en liten kulturanalys på väg till tunnelbanan. Lärarhögskolan skulle vara stolt över mig att jag ens hade på mig "kulturanalysglasögonen". Till sak: det finns inget snus på marken! Sveriges gator är översållade med gamla prillor som alla (vi) lata människor inte orkar slänga i uppsatta sopkärl. Söderförorten har fler invånare med ickesvensk bakgrund, det är ett faktum. Då vågar jag nog påstå att det därmed är en lägre andel snusare än låt säga Solna, vilket uppenbarligen ger från snus renare gator. En liten iakttagelser bara, men jag har bara börjat.

Jag återkommer med fler iakttagelser från förorten!

Fejjan

Det spelar ingen roll vad många säger - jag älskar Facebook! Jag har precis blivit vän med en väldigt gammal vän. V gick tillsammans under 10 år i skolan, från lekis. Jag må vara naiv men jag upplever det ändå som om vi haft något litet extra i vår vänskapsrelation. Det var alltid han som kom och satte sig vid mitt bord när jag såg ensam ut på högstadiet, vi sköt ärtor på tanter som gick förbi nedanför balkongen när vi var små och har i allmänhet haft nån connection tack vare att vi bodde i samma höghus-hood. Han har blivit pappa och hemmansägare och hela kalaset. Det var kanske inte alltid vad jag hade trott. Jag fick nästan en liten tår i ögat....Kärlek!

I gång

Nu är man igång. Har i helgen sökt två jobb - ett kvalificerat och ett i väntan på detta. Intervju för det senare i slutet av veckan. Nya tider here I come!

Museikulturen lever

Det har varit lite motigt den här veckan. Min man tar därför med mig ut på rastning - till Vasamuseet. Tyvärr kom vi ett par timmar för sent för ansiktsmålning och barnvisningen men jag blev nöjd ändå. Det är är ju onekligen ett ganska imponerande bygge. Jag gillade den mindre modellen med figurer på, inte så oväntat, jag fastnar alltid vid modeller. Genom dessa får man en bättre bild av livet som det avbildas. Självklart hittar jag nåt att fundera på - nämligen avträdet på skeppet. Det var ju 400 man ombord och två hål i fören med nåt lådaktigt att sitta på. Kan inte ha vart kul att stå i den toakön. Fördelen lär ju ha varit att tvätten fick man så att säga på köpet...

Jag har även gjort en favorit i repris - Nordiska museet och dukade bord. Inte för att jag blir så sugen på stekt duva och gäddaladåb men jag kan inte sluta att förundras vilka tävlingar det måste ha varit i att överträffa varandra hela tiden. Underlättades kanske av att man som gäst tog med sig egna bestick till middagen. Men hur orkade de äta allt!?!? Det är ett mysterium som kvarstår. Jag ämnar prova allt en vacker dag!

Djupt förvånad

Jag är medveten om att jag är en person som funderar ganska mycket. För det mesta delar jag med mig av mina funderingar, ibland inte. Nu har jag hittat några textrader som uppenbarligen jag har skrivit för sisådär ett och ett halvt år sen... jag förvånar t.o.m. mig själv. Jag har inte haft några kärleksbekymmer, så min hjärna står blank inför mig själv. För det här är så deep deep deep under cover that I'm lost.

Läs,begrunda och återkom om ni blir kloka av det här:

Allting blev enklare. Allting blev drastiskt mycket enklare. Jag trodde aldrig att jag, eller någon annan för den delen, skulle komma till den punkt som gör att man tar nya vändningar. Vändpunkten – ja, den kommer vi till senare.

Jag säger vi, för det fanns ett sådant. Jag såg mig som en ensamvarg, en ensamseglare. Trodde på deviser som att ensam är stark, man skapar sin egen lycka. Ni förstår vad jag menar.

Det hela började en dag, jag säger inte att den var särskilt vacker eller speciell. Snarare vill jag försvara vardagen – där händer så mycket som är vackert, likväl som så mycket man inte ser.

Att streta i motvind kräver vana. Att ha förmågan att inte känna blåsten, eller uppfatta den som sommarens eftermiddagsbris. Det fordrar visst sinnelag, eller ignorans – kalla det vad ni vill.

Var vänder man? När vänder man? Strävar vi alla efter självreflektion och att bli den mest möjligt perfekta person. Vad gör då att jag står där jag står? Varför går du som du går och när du går?

KB is King

Att sitta här på rad ger mer än ord på papper. En man kom idag fram till mig då han såg vilka böcker jag läste. Vi pratade om gemensamma intressen, kulturellt sett. Vad nämner han i förbifarten - han har pratat med Sartre. Den här lilla farbrorn är inte bara liten och söt, publicerat ordböcker, översatt Hjalmar Söderberg till portugisiska utan har har fört diskussioner med Jean-Paul Sartre. Ja, min dag är då gjord!

Vördnad

Jag känner hur historiens vingslag vakar över mig - jag sitter på Kongl. Biblioteket och skriver på min uppsats. Jag vet inte om det är alla dessa regler och riktlinjer som gör att det känns som något alldeles extra. Beställningar av böcker som jag med vördnad få ta emot av en allvetande bibliotekarie några timmar senare. Absolut förbjuda att förtära det allra minsta vid sin "forskarplats". Påslagen mobiltelefon gör att man riskerar att vönligt men bestämt få lämna sin plats. Jag myser!

Att här är vackert som i en dröm fulländar min dag!

Dessutom kändisspottade jag Martina Lowden. Jag som i kväll ska påbörja hennes prisade debutroman Allt. Det gör det hela lite mer spännande. Efter att ha suttit och pimplat te på SUs bibliotek i fem års tid så tillför det här onekligen en lite extra touch i slutet på mitt liv som fattig/deltidsarbetande student.

Luckor

Jag har en en liten lucka i min annars ack så perfekta person - jag har dålig mångdfaldserfarenhet. Mina vänner fyller annars en bredd jag beundrar och därmed kompletterar de mig. Ålder, akademiker eller inte, vem de ligger med eller inte, bakgrund, geografisk spridning och lite till. Dock brister det i det sistnämnda! Vi är nämligen alla svennebanan...

Jag kan nu stolt säga att jag jobbar på att förbättre detta - jag har skaffat mig ett vik i förorten. Det är hårda men underbara ungar. Jag upplever hela tiden vilka fördelar de har av sina erfarenheter de får av varandras bakgrunder och erfarenheter. Många av dem pratar fler språk än vad jag kan drömma om, trots att de inte är äldre än 14. De slänger sig med varandras uttryck som om det är deras eget modersmål. Jag känner hur svenne-avundsjukan kommer krypande.

Å andra sidan kanske jag kan lära mig något av det här. Om inte så får jag i alla fall äta smaskig halalkorv...

Jag jobbar

...på att avverka lite fler klassiker på min lista över böcker att läsa. Därmed har jag gett mig in på Geroge Orwells 1984. Det är ju minst sagt på tiden.

Där vaknar käre Winston med ordet Shakespeare på läpparna. Det är vackert! Fast i hans fall tolkar jag det snarare som en avsaknad av högre konstarter, i form av en vacker kvinna i hans dröm. Jag har fått känslan av att allt sådant är förbjudet i hans värld - hemska tanke!

Aspekter

När man samlar ihop större delen av sina vänner blir det tydligt att man är ganska mångfasetterad. Barndomsvänner, jobbarkompisar, vänner från studietiden. Jag tycker om dem allesammans och lördagskvällen gjorde mig varm i hjärtat. Dessutom kan jag i dem se mina egna faser i livet.

Till kvällens huvudbry: Hur får man dessa olika grupper att interagera? Förra året hade jag gjort ett quiz om mig själv (egenkär som jag är), i år hade jag lagt fokus på drink och tillbehör. När den ack så obligatoriska uppdelningen med häng i köket respektive rummet så uppstod så försökte jag, visserligen ganska lamt, att få ihop dem med lite samkväm. Mina förslag stod fruktlösa.

Å andra sidan var det ju min fest, så att jag fick prata med och njuta av allas sällskap är ju trots allt det viktiga.

Mig själv

När jag förra veckan levde ett liv i lyx så var en av dessa middagar med tjejerna i bokklubben. Den ligger ju minst sagt på is nu när i princip det enda vi gör är att läsa saker till jobbet. Vi försöker dock ses med jämna mellanrum för att för att njuta av varandras sällskap och vädra ny-lärar saker som man har lite panik över.

Senast som kom den eminenta idén fram att alla skulle ta med en pocketbok som man själv läst så skulle vi genomföra någon form av byte. Jag kom hem Skumtimmen av Johan Theorin. Nu är ju jag inte något fan av deckare men jag har läst den på mindre än en vecka.

Det verkligt underbara i denna kråksång är att jag äntligen känner igen mig själv! Det värker i bröstet efter att läsa, det är allt jag tänker på. Praktiskt taget hela tiden. Jag känner mig som ett barn som precis kommit in i bokslukar-åldern. I kombination med att jag plöjde mig igenom Mustaschen är detta helt enkelt fantastiskt. Det finns en lust i mig som jag letat efter under stora delar av hösten.

Nu ska jag skynda mig hem och kasta mig över nästa litterära mästerverk!

Forsell

Jag spenderade min födelsedagskväll i sällskap med min lilla mamma. Hon hade en önskan om att gå och se Snurra min jord på Vasateatern. Självklart måste kulturella aktiviteter när hon är i storstan' uppmuntras så jag drog iväg med henne. Jag har två snabba kommentarer: 1. Jag har nog aldrig dragit ner medelåldern så mycket som då. 2. Sällan har jag känt mig som oallmänbildad som där.

Jag hade inte en blekaste aning om vem Lars Forsell var innan måndag kväll. Det har jag lite bättre koll på nu. Till detta kommer att jag kan checka av att jag sett Lill-Babs, Arja Saijonmaaa, Wille Crafoord m.fl live. Vilket jag säkerligen aldrig skulle ha gjort annars. Det var bra! Han kunde då skriva texter den där akademiledamoten - sanna mina ord. Och Jonas Karlsson! Jag säger bara Jonas Karlsson. Vilken scennärvaro och utstrålning! Jag fick dåndimpen! Det var inte så konstigt att han var månadens hunk på kylskåpen i min tidigare jungfrulya.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag ska leta reda på texter av Forsell och läsa lite mer, för det pinsamma i det hela vara att jag bara kände igen en sång - en schlager från 1975 eller där omkring. Vilket har resulterat i att jag under gårdagen har gått omkring och, för full hals, skrålat "Dina bröst är som svalor som häckar!"

Kärlek

Mina elever kan då lätt kandidera till att vara världens sötaste! De skickar grattis-sms till mig. De vet då hur de ska smälta ett lärarhjärta.

Orange

När jag kom hem idag låg det orange kuvertet innanför dörren. Snacka om att få ett rejält "Grattis! Det närmar sig...nu är det mindre än 40 år till pension!"

Så var det idag

Jag är tydligen lite äldre idag än igår....men som vanligt känns allt som ...vanligt. Det enda som händer är att jag funderar lite mer på mig själv i yngre version. 28 var nämligen en helig gräns när jag var yngre. Då skulle man ha en utbildning, ett riktigt jobb, en bostadsrätt, någon att dela vardagen med, kanske en ring på fingret och planer för smått.

Vad kan man säga....

Har ju snart en färdig utbildning (till sommaren), har fast tjänst sen igår, ett rivningskontrakt, en pojkvän men långt ifrån ring på fingret och planer för smått. Tack och lov så känner jag allt annat än åldersstress, som så många verkar göra, utan bara tacksam att jag inte har fyllt upp alla de där "stolparna" jag satte upp när jag var sisådär 14.

Nu är ju nu!

Vrickat på torget

Det var ett makabert slut! Faktiskt till den milda grad att jag går läsandes över Sergels torg en onsdag eftermiddag vid femtiden. Prövning av simultanförmågan. Jag kunde bara inte lägga den sista sidan oläst i min väska. I ärlighetens namn blev jag som sagt inte så mycket klokare av att ha läst Mustaschen men den var ju ändå bra på sitt vrickade sätt. Det här kanske betyder att det finns något stort och vrickat i min man som han tycker att jag nu ska förstå....yelp!

Liv i lyx

Jag brukar med jämna mellanrum kasta ur mig att människor i min närhet är lyxluder. Det är de gånger då avund blir min främsta dödssynd....

Just nu är det nog allt jag som är ett litet lyxluder; jag har ätit på restaurang fredag, lördag, söndag och tisdag! Det är otroligt mycket för att vara mig.

Livet är allt bra gött ibland

Min mustasch

Jag läser just nu denna bok, Mustaschen. Den får en minst sagt att fundera! Nu kommer det ju aldrig i mitt fall att gälla huruvida jag har haft en mustasch eller inte men det är ju alltid tänkvärt att fundera lite på en själv i relationen till sina medmänniskor. Hur man identifierar sig själv i mångt och mycket genom hur andra ser på en.

Jag brukar anses som en ganska envis person men jag undrar hur länge jag skulle stå pall om alla och envar skulle hävda något som är i rak motsats till min övertygelse om mig själv? När kommer man till punkten att man faktiskt börjar tveka? Skulle man komma till punkten att man börjar överväga konspirationsteorier? Är det något för mig?

Å andra sidan är det väl aldrig fel med lite självreflektion men det innebär ju aldrig man ska behöva ifrågasätta hela sin historia. Hur denna bok ska sluta är minst sagt spännande! Jag har nämligen i det närmaste blivit påtvingad att läsa den men jag tycker ju om att läsa andra människors favoritböcker för att förstå nya sidor av personen i fråga. I det här fallet kommer jag dock inte bli ett dugg klokare...eller så blir jag upplyst.

Skatta de små liven

Så här en vecka innan jag blir 28 - på riktigt - så har jag funderat lite på det där med att man så ofta längtar tillbaka till när man var ung. Jag vågar säga man för helt ärligt är det här något som har drabbat oss alla vid ett eller annat tillfälle. Som tur är så brukar denna nostalgitripp allt som oftast bli ganska kortvarig, så blev den i alla fall för mig häromsistens. Jag längtade faktiskt lite till 16-åringens entusiasm och orädsla...men så begav jag mig ut i civilisationen en fredagskväll. Dessa kvällar är verkligen kidsens. Jag gjorde något jag aldrig gjort förut - jag gick mellan Centralstation och T-Centralen en fredagskväll vidd 23-tiden. Dra mig baklänges! De var överallt! Ö V E R A L L T! Jag visste knappt att det fanns så mycket kids...det måste vara som Magnus & Brasse sa en gång i tiden att de suger i sig näringen genom händerna och ynglar av sig av sig själva. Det som inte kunde ungå mig är ju hur de ser så lika ut, där individualiteten blir en så framträdande aspekt av den sökande kollektivismen...eller nåt. Det enda jag är 100% säker på är att de alla borde åläggas någon form av ozonskatt. För kyss mig vad mycket hårspray som måste gå åt varje fredag. Jag har nog knappast använt så mycket stärkande stylingprodukter under en hel livstid....

En riktig såpa

Jag tycker det är helt fantastiskt att börja på nytt! Det spelar i princip inte någon roll vad det gäller: flytta, en ny bok, terminsstart, nya tv-serier. Det mesta. Av detta kommer att jag även tycker om måndagar.

Nu har jag som tidigare nämnts flyttat till en egen liten lya. Som alltid förr, och jag har flyttat många gånger, så ska allting bli från ett rent blad. Jag ska köpa nya inredningsdetaljer, tvätta varenda pinal jag äger, införskaffa de perfekta köksattiraljerna etcetera etcetera. Det här ny-tänkandet resulterar ofta i att jag slänger saker i en helt fascinerande takt innan jag ska flytta. Något hände denna gång....jag slängde bara en endaste sopsäck med saker, förvisso proppfull.

Trots detta så kände jag att något nytt måste jag ju ändå få. Den ny-lyckan infinner sig först om ett par veckor när mina loppisfynd till möbler anländer. Därmed var jag ju tvungen att få mitt lystmäte mättat. Vad gör jag åt det - jag går och köper nya rengöringsmedel...men inte vilket blåvitt- medel som helst utan såpa....Klassisk grönsåpa!

Denna såpa tog mig på en härlig promenad down memory lane. Helt plötsligt står jag på bryggan vid min kompis stuga (även den var grön vill jag minnas). Vi var de bästa av vänner när jag var liten, vi var grannar kan tilläggas, det funkade ju så då. Jag minns att vi, kanske sex år gamla, fick i uppdrag att tvätta två mattor. Vi släpar ner dem till sjön tillsammans med en burk såpa. Sen var det bara att gräva ner hela handen i burken, kladda på överflödiga mängder såpa på de, i sjön nedblötta, mattorna. Sen skrubbade man med hela kroppen! Gissa om det löddrade! Jag har inte tänkt på den där stugan på evigheter, inte på såpa heller för den delen.

Tänk vad något så litet som rengöringsmedel ger för effekter om man bara släpper efter i tanken det allra minsta!

Saida sökes!

jag ämnar beklaga mig lite grann. Det är inte roligt att flytta!!!!! Jag hittar nämligen inte min Mp3-spelare. Det gör mitt pendlarliv så tyst...inte ett dugg roande. Dessutom så har jag förlagt en liten låda men en router i som ska skickas tillbaka till sin rättmätiga ägare. Insikten att jag eventuellt måste packa om de fem kartonger jag gjort i ordning för källarförvaring kryper allt närmare. Jag attraheras icke av tanken! ICKE!

Ingen som har en gnutta av Saidas kunskaper i sig som kan berätta för mig var router-åbäket gömmer sig? Till detta så söker jag någon som (gratis så klart) kan komma och förbarma sig över målningen i den nya lägenheten - det är inte kul att måla en vägg i taget o flytta runt möbler kan jag säga! Så nu har jag beklagat mig så det räcker! Roligt är att jag ska på middag ikväll och fest imorgon. Det ser ut att bli en bra helg helt enkelt...

Det var då..

Dessa rader skulle ha skrivits för sisådär 13-14 dagar sedan men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag skulle sammanfatta 2008 med så vackra rader. Tiden gick och inga tangenter rördes så jag gör det helt enkelt som jag brukar - snabbt och kortfattat så har jag det gjort i alla fall. Så håll i dig.
Nyår på hög nivå i Innsbruck, plugg på hög nivå - gammalt såväl som engelska på c-nivå, byte av kombo, plugg och jobbstress, ångest inför framtiden vilket leder till djupa tankar, idén och planering att flytta utomlands, konserter, jobbsök,sommaren kommer, blir glad igen, pridejobb som pressekreterare - roligt men fascinerande sömnlöst, slutar i jouren, får ett "riktigt" jobb, dejtande, plugg, fest med nya människor, pirr i magen, jobb i överflöd, dejtande, kärlek, vit jul, nyår med massa god mat och dans, flytt.
Det var nog allt. Slutsatsen blir ändå ett att det varit ett ljust år - för det var ju så det slutade därmed det jag vill minnas!