Det svider apa

jag biter på naglarna. Jag har alltid bitit på naglarna. Enligt min mor som ett substitut för att suga på tummen för det gjorde jag tydligen inte. Jag vill påpeka att jag inte anser mig ha dåligt självförtroende eller en nervös läggning - jag har bara inget annat att göra när jag funderar eller läser eller kör bil eller...

Förvisso går gnagandet i perioder, just nu befinner jag mig mitt i ett skov. Dumt! inte så smart att bita så att det gör ont i fingertopparna när jag petar på saker - som tangenterna på datorn, jag skriver ju trots allt på min uppsats. Det gör ont när jag kommer åt vissa vätskor - som det faktum att jag på jobbet spritar händer en gång i timmen - minst. Låt mig sammanfatta: Det svider apa! Me be ett pucko ibland.

Ballen

Balkongprojektet börjar ta form i mitt huvud. Det ska bli kitch! Helt igenom. Jag har hittat färglada blomsterlådor i knallgrönt, tänker peta i tygpelargoner - för jag orkar inte sköta om nåt. Allt levande kommer ändå torka ut i söderläget. Till detta ska kompletteras med en vaxduk i knallig färg, antagligen gult och några fällstolar, eller något som inte tar så stor plats, för fokus kommer ligga på att få plats med mina indiska sittkuddar som är hur softa som helst. De tillför lite grönt respektive orange där ute. Dessutom kan man sitta där på golvet och inte bli sedd av grannarna. Nu fattas bara inköpet av den obligatoriska meterhöga flamingon i rosa plast! Nån som vet var man kan erhålla en sådan?

Jag är...

...little miss Evil Knivel - Jag har snott ett till källarförråd. Moahahaha!

Lyx

Vissa dagar är så där lite extra lyxiga. Lyx handlar för mig om det där som inte hör till det vanliga. Att äta ute hör ju till den kategorin efter denna tid som student. Igår var en sådan dag i den lyxiga kategorin, vädret gjorde ju sitt till; fika och plugg på Sturekatten, åt en okristligt god karlsbaderbulle, sedan blev jag bjuden på lunch - helt ok lax med hummersås, men det är snarare utelunchen som är grejjen. Detta följdes av en McFlurry med oreosmul i solen. På eftermiddagen skurade jag balkongen, la ut min kitchiga plastmatta och mina indiska sittkuddar och avnjöt ett glas vin i solen till toner av jazz. Sedan inmundigade jag en mycket god middag på Söderkisen med Damerna dvs. Alex, Aurora o Jenny. Det var ett mycket god grillad lammfilé med rösti (jag fuskade från mitt icke-kolhydratrika liv). Sen blev det kanske inte lika lyxigt när det kom till desserten. Det finns inga bra dessertställen i Stockholm. Helt enkelt! Vi spatserade runt söder men hittade inget, tillslut gav vi upp gick in McDonk och tog - en McFlurry med oreos. Tur att vi kunde skratta åt saken. Och det var ju sötsaken vi ville åt.

Pepp!

Jag är snabb att tänka att det inte händer något i mitt liv. Det är säkerligen något de flesta gör. Men så är det. Jag har haft en och annan släng av lättare eller lite tyngre vårdepression. Detta får inte upprepas och själv är bäste dräng! Jag åberopar optimism. Jag tittar således i min kalender och kommer på att det är ju inte så dött som vid första tanken. Jag trivs ju faktiskt på mitt jobb. Jag har varit på urtrevligt hemma hos-möte med vin och potatisgratäng. Jag har varit på en intervju, för ett tillfälligt jobb förvisso men ett roligt sådant. Jag hade en dag i solen med min man, långprommenad och lunch. Inom kort så kommer det inflyttningsfest, visning av lägenhet som jag inte kommer att ta men det är alltid roligt att reka (och snoka hos andra). Ikväll är det middag, vin och klämma på Tant Alexandras gravidmage. Det är helt enkelt bra mycket roligt på gång!

Till detta kommer att jag ska inleda balkongprojekt 2009. Jag återkommer.

Uppdatera, tack

Microsoft Word skulle ju behöva gå en kurs i ordbajseri. Det har jag gjort - det kallas universitet och jag har befunnit mig här allt för länge. När jag nu sitter och knåpar och krystar ut min uppsats så blir det grönt jox under en massa ord och det stör mig. "Beakta ordformen handhar. I vanlig text kan den kännas invecklat och byråkratisk." Bla bla bla! Ja, men det är ju exakt det jag håller på med - kan ni sluta störa mig! Visst, det är ju lätt fixat så småningom, men det gör att det inte flyter lika bra och det ser fult ut, vilket stör esteten i mig. Varför kan man bara inte ställa in Uppsats -mode så kunde ju programmet istället komma med förslag på ord som kan verka "invecklat och byråkratiskt".

Hjälp!

Jag vet inte vilken jag ska välja!?!? Det här är ju min dröm. Jag måste nog prova dem alla!

Tugga

Jag tycker väldigt illa om det faktum att jag känner det nödvändigt att ha något att tugga på bara för att jag sitter på biblioteket. Jag kommer ju se ut som Grodan Boll till sommaren om det ska fortsätta så här. Tuggummin räcker tyvärr inte så långt. Varför görs inte tuggpinnar även för människor? De kunde ju komma i olika smaker.

My key-age

Kan din nyckelknippa säga hur gammal du är?

Det börjar med en första hemnyckel. Jag har fortfarande kvar polisbrickan som satt med min första hemnyckel som jag fick när jag var åtta år och gick på fotbollskola. Den är lite speciell, för den fastnade i en gräsklippare som av en slump kördes av min bror och har därmed hack i sig. Sen skaffar man kanske sig ett jobb med tillhörande nycklar. Du har växt och knippan med dig. Jag flyttade hemifrån - stort steg - och knippan växte med några hundra procent, för nu hade man ju källarförråd och tvättstugenyckel och postfacksnyckel, och självklart den gamla nyckeln till barndomens blåa dörr. Hemmet har bytts ut vid flertalet tillfällen, jobbet likaså. Nycklar har kommit och gått men allt fler består.

Jag tänker då att ju äldre vi blir desto fylligare blir vår knippa. Respektive, flera jobb med många nycklar, cykel, källare...snart måste man skaffa en extranyckel att ha när man går ut och vill bära lätt. Fast man ska kanske se det som ett tecken på att man börjar bli gammal och borde stanna hemma.

Götta!

Det är bra gött att jobba i hemtjänsten ibland! Igår fick jag smaka hemgjorda tryfflar som var väldigt utsökta och krämiga. Inte illa!

Ökenrock

Jag tittar väldigt sällan på tv numera, så Kobra följer jag troget på nätet. De tar verkligen upp de mest skiftande ämnen, som för några veckor sen när de tog upp den växande metalscenen i arabvärlden. Det är verkligen inspirerande att se när folk vallfärdar till något som har gett vissa av deras landsmän fängelse eller tvångsklippning av för långt hår - men det struntar de blankt i bara de får rock loss och skrika med sin djupaste basröst. Inte för att jag förstår att de tycker att musiken är bra men det är nog jäkligt coolt med en rockfestival i öknen.

Faktum

..är att jag har kommit till en skrämmande insikt. Jag måste helt och hållet avgifta mig från socker. Jag gjorde det för fem år sedan och det var inte speciellt roligt. Sedan dess har jag haft ett relativt lågt sockerintag, framförallt gällande godis. Men nu har något hänt och jag har rent ut sagt svullat godis den senaste tiden. Jag har under veckan börjat dra ner på mellorna så hur påskhelgen ska gå har jag igen aning om. Känner jag min kära lilla mamma rätt så har hon köpt 2 kilo godis - nu överdriver jag faktiskt inte- och med tanke på att det inte bor några barn på vår gata längre så kom det heller inga påskkärringar idag vilket leder till att allt snask minus de typ fyra hekton hon ätit idag finns kvar när jag kommer upp imorgon förmiddag. Det här kommer bli en prövning....och som ni alla vet så har jag ju ingen självdisciplin. Jag återkommer med redogörelse över hur jag klarar mig. Förhoppningsvis så finns där bara kolabönor, geléhallon och sockerbitar, då slipper jag äta nåt godis för de sorterna är för gamla tanter. Där är jag ju faktiskt inte än...

Flås?

Idag fyller min förkylning två veckor. Vilket känns abbans tråkigt iom att jag faktiskt var lite sugen på att komma igång med min träning. Jag som vågade mig på balansbollen och allt. I fredags trotsade jag mitt tillstånd och gick ut på morgonprommenad före frukost för att bränna lite mjukhet. Jag trodde att jag skulle dö! Jag har ingen ork i kroppen. Det hela slutade med en 30 minuters flåssession som slutade med att jag fick gå hem och sova lite mer.

Fashion School

Jag har ätit lunch på Universitetets största lunchmatsal/industri. Conclusion: går alla nördar på Nerd Fashion School? Det måste vara så! De ser ju precis lika ut. Där får de lära sig:
1. Tvätta inte håret för ofta för att anlägga the right spiky touch.
2. Anlägg ett fånigt litet pipskägg som inte ska passa ditt ansikte.
3. Skaffa ett par alldeles för klumpiga skor med lite outdoor-känsla. De kamouflerar/förstärker det faktum att dina byxor är för korta.
4. Köp nya jeans med lite morotscut. Davy's har bra modeller, alternativt på nån järnaffär. Se upp så att morotscuten inte blir för modern! Längden för kort - Note Bene! Jag upprepar: Nota Bene!
5. Lev onyttigt under den tid du läser data/biologi/what-ever-nerds-do för att bli så där läckert mjuk i kanterna.
6. Vill du vara snygg: köp en för tajt pullover
7. Slutligen är valet av jacka av högsta vikt. Se till att du får en lite sportig feeling. Lite prasslig, lite blank, helst huva så att du kan ha den vänd utochin.

Slutligen måste det finnas nån motsvarighet till Top Models Miss Jay så att de får lära sig THE WALK! Böjda knän, lätt framåtlutat gång med aningens för långa steg som ger the right sway i knäna.
Det kan inte var biologiskt för det finns för många som ser exakt likadana ut. Att "strunta i vad man har på sig" kan inte ge samma resultat over and over.

Men jag undrar vem fasiken lurar in dem i sportaffären för att köpa skor och jacka av "sportig" modell?!?! De måste ju känna sig lika vilse som jag där inne....

Mitt liv i shuffle

Jag gillar blandfunktionen på min mp3-spelare extra mycket en morgon som denna när man får ha sin nya snygga solglajjer (egentligen gamla för det är mormors), prickiga skor och skön musik sköljer över mig. I dag blev allt bara extra bra för låtlistan som hoppade fram var perfekt eller vad sägs om:

Depeche Mode - Just can't get enough
Zeigest- Tar Heart
The Smith - Girlfriend in a coma
The Tough Alliance - 1981
Depeche Mode - New Life

Nu har jag inte så lång väg att åka men den lilla biten blev ju onekligen alldeles perfekt!

Män och mackar

Jag förstår inte vad det är som händer med medelåldersmän når de kommer till en mack. Detta fick mig för några år sen att vara övertygad om att jag skulle bli renodlad flata när jag kommer upp i medelåldern. Jag undrar om de här männen anser att en mack är deras egen domän där, kanske deras sista utpost idag, de ska visa att det är det här de kan. När jag jobbade på mack för några år sedan så fick man ofta höra saker som "Gumman, ska du hämta en karl som kan någonting om olja", eller att de tom skulle bli servade av en man när de kom till spelkassan. För en liten flicksnärta kan ju ingenting om spel och hästar. Nu är jag åter lika övertygad om den saken att medelåldersmän är av ondo.

Jag stod parkerad på en mack i veckan och en man ställer sin bil helt ogenerat i vägen för min. När jag vill lämna bygget får jag leta efter ägaren till bilen, när jag hittar honom, sittandes i en annan bil bredvid och ber honom flytta på sin bil. Så svarar han "men det var väl inte så farligt, lilla gumman". Jag kan bara inte förstå hur man kan bli så nedlåtande bara för att det luktar lite bensin!