Vardsgsspänning

Jag brukar säga att vardag är vackert. Härmed kan jag säga att vardagen är spännande och i det närmaste lite skrämmande! En pyroman har härjat i mitt brevnedkast. Det kan ju vara så att det var några snorungar som förde rackartyg men det låter mer spännande med en pyroman. Lyckligtvis gick allt väl och jag kunde sparka ut och släcka det brinnande papper som petats ner i mitt nedkast. Inte tänkte jag på att ringa polisen heller. Det behövdes dock inte för det hade någon annan gjort. Först när jag såg blåljusen insåg jag att det kanske hade varit en bra idé. Då gick jag ut och gjorde mig till känna. En stund senare kom en polis och tog mitt vittnesmål.

Så nu finns man på pränt hos Bosse Blå jag skulle säkerligen ha svårare med att komma undan om jag fick för mig att göra fuffens i framtiden.

Fjompsiga fruntimmer

Jag plockade i veckan fram en gammal klassiker: "Indiana Jones och de fördömdas tempel". Jag höll på att gå av på mitten! Älskade filmen när jag var liten. Jag såg dem alla om och om. Den här filmen var nog lite av favoriten. Tyckte det var hysteriskt roligt när de skulle äta små ormar, fryst aphjärna och ögonsoppa. Det var inte riktigt lika roligt längre.

Den kvinnliga karaktären förstör ju hela filmen!

Har väl sällan skådat en så hjälplös, larvig och mesig kvinnofigur på film. Det var skrik, promenader i högklackat och allmänt klagande i allt för hög ton Jag blev så irriterad så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Skaparna fick kanske för sig att hon skulle förstärka Indys manlighet med sitt fjompseri. Men det gör mig då bara galen! Den filmen kommer jag då knappast se igen.

Visa mig din penna..

Jag har funderat på det här med pennor. Vi hade nämligen ett litet hemma hos-möte och då åkte ju självklart pennorna fram. Vad har folk för pennor egentligen? Kan man utröna vad en person sysslar med, har varit på möten och snott med sig eller jobbar idag, helt utifrån vilka pennor hushållet erbjuder. För det finns väl inte en vettig människa som köper pennor. Så till vida man inte är konstnärligt lagd och har speciella pennor. Då säger ju det något om personen ifråga. För det kan väl inte finnas en vettig människa som märker att "Oj, det finns inga pennor hemma. Bäst jag köper en 10-pack på ICA." Precis som valet av soffa säger någon om innehavaren så borde väl pennorna kunna göra det samma. Vilka pennor har du hemma?

Optimism eller pessimism?

Nu ska väl då jag inte klaga. 1. Jag är svensk. 2.Det var ju faktiskt sol idag. Määännnn ändååå!!!!

Det är idag exakt en månad till vintersolståndet. Då börjar det helt enkelt bli ljusare igen. Jag manar härmed till optimism. Åtminstone efter följande pessimism:

Åt helvete. Jag är färgblind. Allt blev bara grå grå grå....grå grå.

Därmed tackar vi Magnus & Brasse för den livsinsikten.

Förpackning - förlustelse

I sista stund (innan affen på hörnet stängde) fick jag tag i en gammal klassiker. Gammaldags vanilj i hederlig pappersförpackning. Det är ju helt genialiskt. Då förpackningen är helt värdelös så är man tvungen att äta upp den när man väl öppnat den. Det är ju väldigt fiffigt att de har markörer för vad som utgöt hälften av paketet respektive fjärdedelar. När man väl vill dela det vill säga. Då jag är ensam ämnar jag inte dela med någon. Dessutom har jag en stor påse Fagerströms Karamellsmul som ska strös på glassen. Här behövs inte oroas över att dålig förpackning ska leda till spill.

Gjort

Då är det gjort. Jag har vaccinerat mig. Som en av mina elever i sjuan uttryckte det: "Du jobbar ju med barn så då måste du väl..." Barn och barn, tänkte jag. Jag tycker nog att de är mina kids. Men det var väldigt omtänksamt. Så nu är det gjort. Nu är det väl bara att invänta och se om jag får huvudvärk eller feber eller what not. Ont i armen har jag ju redan. Eftersom jag är så tuff så gör det väl inte så mycket

Undran inför framtiden

Undrar om man när man blir kulturtant på riktigt, det vill säga dagen man enbart har fotriktiga skor och bär saker i broderad tygkasse, tänker: Det är nog dags att köpa en grå fårskinnsmössa?