Lyx i vardan'

Jag gillar verkligen att läsa tidningar. Det är nåt speciellt med de blanka sidorna som dimper ner med jämna mellanrum i mitt postfack. Det är lite enkel vardagslyx. Jag har dock börjat fundera på en rockad bland mina prenumerationer. Mode ska få ge plats för mer musik men jag kan inte bestämma mig huruvida elektron eller folkmusiken ska få ta mer plats i min värld. Vetenskapen ger jag däremot inte upp - det kan ju leda till poäng på TP.

Snart smäller det!

Om exakt en vecka kommer Lollo & Erövrarna ta revansch! Ett litet antal,väl utvalda, fans har fått kvala in till laget. Därmed finns det ingen återvändo till vad som kommer att åstadkommas. Vi kommer helt enkelt att rock loss på quizet på MFTM @ KGB nästa onsdag. Kanske ska jag mer korrekt säga att vi kommer Syntha Loss - Utan Återvändo!

Därmed vill jag tipsa lite: När jag var på denna eminenta synthklubb första gången en varm sommaronsdag för några år sedan kändes det lite som att hitta hem. Där språkade jag med trevliga människor som dessutom har ett bra band. De kommer nu med nytt, så gillar du när det synth-svänger så kan jag med glädje tipsa om Lip Service!

Det var vackert

I söndags kulturade jag mig lite lagom. Jag såg Beautiful Thing på Vår teater. Det blev en fantastisk söndag som inleddes med vad som kan vara den godaste pizzan i mannaminne. Vilket följdes av denna enaktare vilket kan vara min favoritform på föreställningar, det blir mer intensivt så. Hur som haver, jag kan verkligen rekommendera den. Dessutom gör de skolföreställningar för att upplysa mänskligheten i lite HBT-kunskap, vilket gör att jag kan rekommendera den lite extra. Gött gött!

Den är onekligen en föreställning som sitter kvar. Ytterligare en tanke som jag har kvar efter denna gäller mig själv - jag är nog allt lite cynisk. Jag kände genom en stor del av föreställningen att något hemskt skulle hända. Jag tänkte hela tiden att någon skulle dö eller att allt skulle gå åt fanders. Som tur var så var det alldeles sockersött och fullt av ung kärlek!

Gratis garv

Jag sitter och letar klassiska särskrivningar och syftningsfel på internet för att presentera för mina elever nästa måndag. Det är så roligt så att jag dör. därför tänkte jag bjuda på underbara syftningsfel.

Käpp borttappad av gubbe med knopp i ändan
Haft värk inatt i höger öra som nu försvunnit
När jag blir stor vill jag bli lärarinna för jag tycker att det är så roligt att vara med barn.
Innan vi gick ut låste vi dörren och la den under mattan
Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv
Har du problem? Slå jourhavande medmänniska!
Två greps för våldtäkt på färja
Bulldog säljes. Äter det mesta och tycker mycket om barn
Gul nackad papegoja till salu
Äldre dam eller herrcykel köpes billigt
Klocka upphittad, återfås mot beskrivning av Kurt
På mitt konditori serveras lemonad, tillverkad av undertecknad själv, är korkad och stämplad.
Är du myndig? Är du svensk medborgare? Är du intresserad av det Svenska försvaret? är du fullt frisk?

Bonus är ju då att jag älskar när andra gör fel, för det skulle jag ju aaaaaldrig göra..

Slut på kontot!!

Det här med att alltid vilja ha vad man inte har är en egenskap som antagligen förenar mänskligheten. Det var längesen jag kände ett ha-begär som just nu..hur kommer det sig; jag har 12 kronor på kontot!! F.ö. kan ju tilläggas att det kanske är det minsta jag har haft på mitt visakort i modern tid. En stackars hundring brukar jag nog allt ha kvar.

Detta ha vad jag inte kan få är ett mönster som jag kan se ganska tydligt i mitt liv. Jag minns väldigt väl hur jag var aaaaabsolut tvungen att spela innebandy när min bror fick lust till det nån eftermiddag så där i vårt gemensamma, blå rum. Som ni alla vet så har jag bollkänsla som en amputerad sengångare, så idrottandet löste jag alltid med att ställa mig på den gula skumgummiboll som brukade användas för ändamålet "Liten syster i mål - Stor bror skjuta hårt".

Nu har jag dock ingen boll att ställa mig på men ha vill jag ändå. Hur som haver, på grund av (?) min svidande fattigdom så kan jag inte sluta tänka på allt som jag verkligen behöver just nu. Så som varma skor som inte tar in vatten. Vilket känns som en del i överlevnadsinstikten nu när 1 dm pudersnö ska förvandlas till slaskvatten nu när plusgrader närmar sig de närmaste dagarna.

Likaså bara mååååååste jag ha ett par nya jeans. Jag är ju trots allt en jeanstjej rakt igenom och syns ganska sällan i annan mundering. Slutsats: jag tycker fortfarande illa om julen. Den hindrar mig från att bara tänka på mig själv, i vanlig ordning, utan jag måste prioritera andras tillfälliga lycka och lägga pengar på presenter. Detta kapitalistiska påfund tjänar ju förvisso även min tillfälliga lycka på så att jag kommer ju falla till föga för gängse norm. Undrar om en fejkbajs från Buttericks blir en uppskattad julklapp så här 20 år för sent...

Så skulle det ha varit...

Grattis Pappa 58 år!

!!

Det enda som behövdes var 5 cm pudersnö och lite kyla; min lycka är gjord! Nu blir det fest i regnbågens tecken.

I mina drömmar

Jag kan inte släppa den här bloggen, den finns till och med i mina drömmar. Efter att ha läst om bloggångest i gårdagens Metro och skällt på mina närmaste vänner som inte läser mina rader,(!!) så följer dessa ord med mig in i natten. Dock var det inte en dröm som rör mig egentligen utan er,de stackars läsare som jag hoppas att jag har. Det var nämligen så att jag hade massa kommentarer till allting här. Ett inlägg hade 10 kommentarer och ett annat 25 stycken!! (Önskedröm?)

För övrigt kan jag tillägga att jag även drömde om en svart mink som grävde gropar överallt och att jag grundligt inspekterade dess tassar för att se om de höll god kvalitet. Det måste ha att göra med den fantastiska lilla päls-cape som jag blev förälskad i igår. Hmmm...jag undrar vart den lilla aktivisten i mig tagit vägen!?!?

Vem är jag...

Jag har ganska många konstiga principer. Att jag blåvägrar titta på allt som har med dokusåpor att göra är en sådan. Dock har det här eskalerat. Jag vägrar ganska mycket som jag har fått för mig är dåligt för mänskligheten. Gossip Girl är en sådan sak. Jag har inte sett en sekund av drabblet men jag är genuiiiiiint övertygad om att det bara är fördummande och manglar på stereotyper som gör mig irriterad. Därmed är det strunt-tv som borde förbjudas. Då kommer man ju till konstaterandet - vem är egentligen jag att döma? Bara för att jag tycker att kulturprogram, dokumentärer och serier om massmördare med psykopatiska egenskaper är helt fantastiskt och fascinerande så ska väl inte jag vara den som är den. Vem säger att jag är den som har rätt och andra har fel!?!?

Här kan man ju komma in på högkulturen som normativ kontra deskriptiv, vilket har frågats mig här tidigare. Jag vägrar resolut att svara. Jag tänker helt enkelt fortsätta att leva med övertygelsen att jag är den som är den, att att alla som läser chicklit och tycker att The OC gör världen till en bättre plats missar för mycket för deras eget bästa. Jag kommer aldrig se ett avsnitt av Idol, titta på Fotbollskväll eller köpa en Absolute Music-skiva.
Jag är helt enkelt så perfekt att det är jag som borde vara normen!

Moi - en stalker

Jag älskar Facebook - 2000-talets stalking på hög nivå. Jag kan inte få nog av att snoka runt på andra människor som jag kvasikänner, har känt, vill känna - you pick. Senaste fyndet är en tjej från min barndomsstad som jag hade en ytterst underlig relation med...det var nog egentligen ingen relation. Vi hejade knappt på varandra. Hon var efter två eller tre av mina ex. Vi har numer mycket likande frisyr - jag har alltid tänkt att hon var en blek kopia av mig. Moahahahah!

Ögonblicksbilder

Jag har för vana att alltid ta buss som kollektivt färdmedel när jag så har möjligheten. Man ser så mycket mer, man kan fundera istället för att förvandlas till en zombie som tomt stirrar på nakenheten och mörkret som flimrar förbi vagnsfönstret. I morse så fick jag en bra känsla när jag satt på bussen. Mitt arv i form av en naturlig, oövervinnerligt stark, känsla av att titta in hos andra fick sitt lystmäte tillfredsställt. Ett kafé vid vägen såg inbjudande ut, morgonmänniskorna med latten i hand såg varma ut. Jag ville gärna trycka på stoppknappen och stanna en stund med personalen bakom disken. I ett fönster stod en kvinna iförd morgonrock med favoritkoppen förd till läpparna. Byggarbetare med ciggen i mungipan och verktyg över axeln.

Varför fokuserar man på att bli deprimerad på grund av mörkret omkring oss istället för att se ljuset som man annars inte ser? Mörkret känns alltid mindre kompakt när det fullkomligt strålar ut ljus från allt omkring oss.

Lycka i det lilla

...en barndoms kära scarf som återanvänds, ett telefonsamtal, en klänning, ett återseende om än ett kort, en låt (personligt meddelande till min bror: detta är inte tvspelsmusik!!), ett glas gott vin, förväntan, vänner, delad glädje, fjärilar i magen...

Färdig!

Min högt efterlängtade garderob är färdigmonterad! Detta innebär ju att jag kan köpa....en helt ny garderob.

Nåt positivt i det hela

...är att jag ju får sätta mig på bussen för att lämna förorten och därmed läsa Daniel Sjölins Världens sista roman. Efter 100 sidor är den underbart förvirrad, vem som egentligen är förvirrad i boken är en fråga i sig att ställa.

Jag är ett skämt

Idag har allt varit ett skämt! Jag har varit ett skämt!

Det underlättar inte av att jag har varit ensam på jobbet idag, allt blir rörigt och jag gör massa fel. Jag vill bara gå hem och lukta på mitt täcke...
Jag som skulle vara så pepp och åka på stora varuhuset och inhandla min nya garderob idag. Som sagt...händer det inte i samma sekund som jag tänker det så är det inte roligt längre.

Moi - en daggmask

Jag har alltid varit bra på att prioritera det som jag har tyckt varit roligt. Det innebär ju även att jag tenderar att, minst sagt, lågprioritera det som är mindre roligt. Som att träna till exempel. Jag vet att det är ett något jag borde göra, mitt samvete skriker, min rygg kan tala om det, om än fortfarande med ganska små bokstäver. Det går bara inte! Jag kan inte få ihop den gamla devisen att förena nytta med nöje. Faktum kvarstår - jag prioriterar träning lika mycket som en daggmask prioriterar solsken.

Jul hit och dit

Det är ett jäkla julandes i min bekantskapskrets. Det bloggas om likasinnade, det ska pyntas på jobbet, jag har redan blivit bjuden på glöggbjudning, det har börjat planeras och inhandlats julklappar. Jag kommer storkna! När det kommer till julen så bidrar jag nog gärna till kulturskymning ändå, jag kanske till och med erkänner mitt brott, allt för att kväva detta fenomen till tystnad. Året jag var i Spanien över jul var alldeles fantastiskt, jag åt inte ens en enda jultallrik.

Min avkomma kommer att avsky mig!

Människor

Det är alldeles fantastiskt roligt att studera andra människor! Att stå vid spärrarna vid en vanlig mötesplats en måndag klockan sex är bland det roligaste jag gjort på en måndag. Folk ser måndagsslitna ut, lite förväntansfulla less på att vänta. Den gemensamma nämnaren för alla är att de kämpar med att inte se dumpade ut. Söker en nonchalans för att inte utstråla "hej, här står jag själv för jag har inga vänner"....typ. Jag fick flera gånger under den tjugo minuter jag stod där hålla mig från att brista ut i nåt rått hånskratt. En kille kom fram och jag hinner tänka "nu kommer han fråga om jag är nån dejt han ska träffa"...men han ville bara ha vägen till Kvarnen. Där försvann min stund av dramatik, men det fanns andra höjdpunkter.

Att mina en av mina sämre, men av mig själv ganska uppskattade, sidor kom fram och förgyllde väntan - jag älskar att racka ner på folk som jag tycker är...man kan säga att de inte riktigt har nåt ända fram. Kvällens favorit bara måste jag dela med mig av: hysteriskt knallröd, fotsid läderkappa med kapuschong och tillhörande pälskant. Till detta lilafärgat hår som verkligen skar sig med den röda nyansen. Usch! vad hemsk jag är men jag kan inte låta bli - var vänlig hav överseende!

Det där med tålamod...igen

Det är verkligen inte min grej! För det första, ni ser ju hur länge sen det var jag skrev förra inlägget. Det tyder ju på att jag får myror i brallan ibland. Till saken hör att jag inte själv förstår hur många gånger jag kan titta på min mobil i minuten?!?! Ett sms kommer väl fram när det känner för det. Att jag inte har något tålamod gör inte att det snabbar på. De senaste sex timmarna har jag varit mer fjortis än vad Brittan Spears sammantaget varit i hela hennes liv. Då kan man ju tänka de proportionerna....

Tålamodsproblem

Det är ganska allmänt känt att jag har dåligt tålamod. Allt ska hända i samma sekund som jag tänker en tanke eller kläcker en idé - för sen är det inte roligt längre. Så det så! I torsdags så råkade jag komma på tanken när jag städade att jag absolut måste ha en ny garderob. Inte så att jag gör det normala och köper en garderob först, icke! Jag river ur större delen av garderoben först. SEN tar jag mig till det stora varuhuset för att införskaffa en till garderob. Envis som jag är så baxar jag själv ut en garderob på 34 kilo till bilen. Ett l i t e t problem bara, den fick inte plats! Så jag fick nån nisse där ute på parkeringen att hjälpa mig med det lilla arbetet att ta ur den ur bilen igen för att returnera paketet. Men imorgon ska min kära broder, a.k.a Bongo, ta sin blå pärla för att få hem mitt, redan högt, älskade klädskåp. Ni kan ju tänka er hur det ser ut nu på mina 9 kvm...för efter någon timme var tanken att plocka in allt igen inte längre så tilldragande.

Lyxproblem

Min värld är full av i-landsproblem. Är man som jag, Lyx, så kallar jag dem istället för lyxproblem - för allting i min värld utgår ju faktisk från mig. För jag tyckte genuint synd om mig själv i morse. Dagenspiffning var extra jobbig; mitt hår hade nämligen fått för sig att inte göra som jag vill så jag blir tvungen att ta fram min plattång. Nota Bene!tvungen...sen svär jag över att jag inte hinner med en tidigare buss för att jag var ju tvungen att lyssna på radionyheterna 06.30 innan jag kunde kliva upp. För, som alla vet, man kan ju få störningar i sina inre symmetrier om man bara kliva upp så där mittialltihop på en ojämn tid, låt säga 06.13, när jag egentligen borde ha gått upp. Därför är nu allt på sniskan! Jag vet inte hur jag ska svara med nåt catchy sms och hur jag ska kunna vara på topp och alldeles så där lyx som bara jag anser att jag kan vara ända till ikväll...

Det kanske kan sammanfattas i att lättja är min dödssynd och att jag är alldeles för benägen till att fundera på livet, kärleken och döden precis efter att jag, fortfarande kvar i sängvärmen, öppnat mina sköna gröna. Å andra sidan så är jag ju världsmästare i mys och man måste ju träna för att bli bättre. Då får kanske vardan lida ibland.

Lycka är en fika...

Det funkade! Jag känner mig inte lika novemberrutten efter att ha hängt med Tant Alexandra i eftermiddag. Lite te, gott fika, jobb- och kärleksbabbel gör det bättre. Att hon kallar mig för "Den norrländska skönheten" gör ju dagen i det närmaste komplett. Dessutom så får Stockholms fik mig alltid lite varmare inombords. Jag hade förvisso inte heller tackat nej till en film, under en filt i en soffa för två...

Vintersketen

Jag brukar ju alltid säga att jag tycker om vinter. I mitt hälsingska sinne så är vintern vit. Det är förvisso ännu långt ifrån vinter, även med stockholmsmått mätt. Men kom igen! Det är inte fyra nyanser av brunt, det är 18 flöden av bajsbrunt möter dassgrönt.

Det här är min sjätte vinter i storstan' men jag kan liksom inte vänja mig vid tanken hur sketet tråkigt det kommer bli. Som det har varit gångna veckan ger en ju liten försmak av vad som komma skall. Jag har efter åtta år från mitt älskade Norrland inte riktigt släppt min naiva, lycklig bild av vad vacker vinter är. Well well...man kan ta jänta från Norrland men inte Norrland ur jänta. Å andra sidan får jag ju alltid samma panik när jag kommer dit. Denna söndagsmelankoli måste lösas genom att hänga med en, i det närmaste fascinerande, inbiten stockholmare som tycker att universitetet ligger skrämmande långt norr om stan. Hon kan säkert ge mig lite positiva Stockholmsskildringar så att jag kan le i mjugg över min tekopp.

Vadan all denna bitterhet!?!? Jag är ju inte ens bakis.....

Lyx i kosmos

Jag ligger i fas med kosmos...nåt är det i alla fall. Allt har liksom kommit till mig på ett alldeles fascinerande sätt den senaste tiden. För att nämna något; jag kände att det blivit lite för lite kulturidkande den senaste tiden. Vips så dyker ett samtal om Bloomsburygruppen upp, ytterst trevligt. Igår sa jag högt att jag längtade efter ett restaurangbesök, idag får jag ett sms om en enkel inbjudan till ikväll. Jag söker fylla mitt liv med musik, äntligen får jag med mig folk till synthquizet i onsdags. Lägg till detta en glädjespridande spelning med Detektivbyrån i torsdags! Det sistnämnda gör på något sätt det hela lite mer komplett. Om denna kväll fullbordas till perfektion genom det eminenta sällskapet eller allmänt återtagande av Debaser Slussen är en annan fråga att fundera på.

Till sist så bara måste jag tillägga att det faktum att Arvikafestivalen kommer allt närmare är bara ett extra strössel på glasstårtan. Var de här räkmackorna kommer ifrån kan jag bara fråga. Det är kanske min tur nu - vinden har vänt

Kärlek till lakrits

Jag har upptäckt något alldeles fantastisk - en butik som bara säljer lakrits! Remmar, te, kända och okända godissorter. Det var som att komma hem till något jag inte visste att jag saknat. Härmed bjuder jag, med glädje, den lilla butiken Laktritsroten på Odengatan 15 på gratis reklamplats. Allt var så fint ordnat i små påsar med presentsnöre, hon som jobbade var dessutom jättetrevlig. Jag kom hem med hackad lakritsrot att ha i te samt Holländsk lyxsalmiak i form av Turfstenar, tänk er lakrisal möter hockeypulver. Jag är kär!

Denna kärlek är något jag för övrigt ärvt av min kära far. Jag minns med värme hur vi bråkade över de supersalta boxningshandskarna som alltid fanns i min blandpåse när jag valde smågodis som liten.

Kulturmöten och nörderi

Onsdagskvällen spenderades i nörderiets tecken - jag var på synthquiz! Äntligen vill jag säga. Jag har nog tjatat om att komma iväg på det där stället i säkert 1½ år. Nu tog jag mig i kragen, drog med två damer till eminent sällskap, köpte mig en butelj i baren och satte mig för att klura. Låt mig säga så här...Lollo & Erövrarna kom inte sist...

Men nu har vi rekat hur det går till. Det visade sig att jag kan en bråkdel så mycket elektronika som jag trodde, saknade min gamla nörd-vänner men hade riktigt roligt! Vi har redan börjat samla ihop till ett större och bättre lag, för om fyra veckor kommer Erövrarna att inta nya områden. Kan du nåt om Blutengel, Pluxus och annat plink så ses vi på KGB den 3 december.

Står anklagad

Jag har blivit anklagad för uppmuntrande av kulturskymning. Genom att börja med JULmust så här i november, någorlunda långt innan jul, så bidrar jag, enligt vissa källor, till att gamla traditioner bryts upp. Därav kulturskymning. Då vill jag till mitt främsta försvar säga att det faktiskt bara handlar om läsekblask! Dricka som dessutom tidigare såldes som Festmust, med en clown på etiketten. Jag minns det mycket väl för vi hade (vid väldigt speciella tillfällen) en back i garderoben i hallen. DÅ visste man att det var fest, för det hette ju faktiskt festmust. Jag kan offra en arm och en tarm på att det var samma innehåll som salufördes både till jul och till påsk.

För det andra så vill jag härmed erkänna, det vet ni som känner mig väl, att jag inte gillar jul. In alls faktiskt! Kanske det enda positiva är att det finns must och lussebullar. Slutligen så skulle jag aldrig ingå sån skymning att mina födelsepresenter skulle delas ut någon annan dag än i februari och att nyårscigarren skulle puffas på annat än kring 00.00 31 december. Fast jag vill ju gärna framstå som lite mörk och skum så man vet ju aldrig...

Jippi!!

Julmust har äääntligen kommit in i butik! Det betyder att jag de närmaste två månaderna kommer att inta i princip hela min årsförbrukning av läskeblask. Tre liter i veckan ska jag nog utan problem inmundiga. Tjipptjolahopp!!

Hönsmamma

Igår vallade jag och min kollega våra elever på bio. Efter att ha läst Låt den rätte komma in skulle vi se filmen tillsammans. Förra veckans egna biobesök var för att reka och själv få njuta. Tur att jag gick själv först! För ack va babbligt det var i salongen. Hönsmamma som jag är vägrar jag erkänna att det var mina små kycklingar som höll låda där i biomörkret.

Tyvärr så tillhör ju de här något av en förtappad generation...majoritetens första reaktion var att det hände ju ingenting. Männhallårå!! I eftermiddag ska vi diskutera filmen i relation till boken. Det kommer verkligen att bli spännande! Om inte jag kan få dem att tänka om, åtminstone lite grann, kommer jag att gnaga mina fötter in till benet.

Summan av kardemumman blir att jag aldrig mer ska gå på tidiga visningar på bio!

Ack ljuva ljud

Igår morse gick jag ut kring 10. Det var veckans absoluta höjdpunkt. Solen var lite morgontrött, bilarna likaså, det bästa av allt var ljudet jag möttes av - någon skrapade sin bilruta. Jag kände hur jag blev varm i hela kroppen...det luktade senhöst och jag riktigt kände hur vintern kommer närmare. Förvisso inte så mycket här i Stockholm men det sägs ju att hoppet ät det sista som överger människan...