Jag brukar ju alltid säga att jag tycker om vinter. I mitt hälsingska sinne så är vintern vit. Det är förvisso ännu långt ifrån vinter, även med stockholmsmått mätt. Men kom igen! Det är inte fyra nyanser av brunt, det är 18 flöden av bajsbrunt möter dassgrönt.
Det här är min sjätte vinter i storstan' men jag kan liksom inte vänja mig vid tanken hur sketet tråkigt det kommer bli. Som det har varit gångna veckan ger en ju liten försmak av vad som komma skall. Jag har efter åtta år från mitt älskade Norrland inte riktigt släppt min naiva, lycklig bild av vad vacker vinter är. Well well...man kan ta jänta från Norrland men inte Norrland ur jänta. Å andra sidan får jag ju alltid samma panik när jag kommer dit. Denna söndagsmelankoli måste lösas genom att hänga med en, i det närmaste fascinerande, inbiten stockholmare som tycker att universitetet ligger skrämmande långt norr om stan. Hon kan säkert ge mig lite positiva Stockholmsskildringar så att jag kan le i mjugg över min tekopp.
Vadan all denna bitterhet!?!? Jag är ju inte ens bakis.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar