Denna lilla sida ska ju handla om min vardag. Det är kanske därför det ibland inte händer så mycket här. Jag tycker att det ibland inte händer så mycket. Det är väl det som är konsten - att se det stora i det lilla. Det ämnar jag själv ta fasta på. So I give you: Müsli!
Det pågår ett mindre müslikrig här. Min man är ett lyxluder och envisas med att köpa den dyraste müslin i affären. Jag blir ekonomiskt och menar att det är onödigt. Argumentet gick inte hem och den dyra müslin köptes in. Jag jobbar i det tysta. Då min man inte läser denna blogg så kan jag göra precis som jag vill. Så jag revolterar. Idag har jag blandat ut müslin med andra saker som rågflingor, vetegroddar, mer russin och rostade solrosfrön. Jag kan nästan offra en arm och en tarm på att han inte märker något och mitt ekonomiska sinne mår lite bättre av den mer ekonomiskt riktiga och lätt utblandade müslin.
torsdag 21 januari 2010
onsdag 20 januari 2010
Bollen
Man bör ju sträva efter att göra sin vardag lite trevligare, lite mer spännande. Varje morgon har blivit ett litet äventyr i form av spänningen att se vilken färg Globen har för dagen. I går var den gul och blå, för två dagar sen var den röd. Då onsdag är sovmorgon till efter soluppgång fanns där ingen färg som förgyllde bollen. Det uppstod faktiskt en liten besvikelse och saknad i mitt lilla hjärta. Bollen var ju bara bollen och det var ju inte lika kul.
tisdag 19 januari 2010
One giant leap for man, one small step for mankind
Det är min vardag, mitt liv. Och jag är stolt! Har äntligen tränat. Jag kan säkerligen dra mig till att säga att jag kommit igång med träningen. Vilket i mitt fall skulle vara ett ganska stort steg för mig, ett litet för mänskligheten.
Förra måndagen köpte jag nämligen ett kort på Eriksdalsbadet. Taggad som tusan beger jag mig till ett pass, där infinner jag mig tillsammans med instruktören och en till. Dock vägrar jag ge upp, jag skulle ju äntligen komma igång, så jag ser till att det blir ett pass. Under veckan som gått har jag yogat och kämpat mig igenom att vattengympa+ -pass. Så, ja, jag är stolt. Nu gäller det! Imorgon ska jag simma. Gör jag det hela officiellt så måste jag göra det. 2-3 gånger i veckan ska jag allt kunna dra mig iväg om jag ska kunna kalla mig stolt motionär. Och det vill man ju vara. Eller?
Förra måndagen köpte jag nämligen ett kort på Eriksdalsbadet. Taggad som tusan beger jag mig till ett pass, där infinner jag mig tillsammans med instruktören och en till. Dock vägrar jag ge upp, jag skulle ju äntligen komma igång, så jag ser till att det blir ett pass. Under veckan som gått har jag yogat och kämpat mig igenom att vattengympa+ -pass. Så, ja, jag är stolt. Nu gäller det! Imorgon ska jag simma. Gör jag det hela officiellt så måste jag göra det. 2-3 gånger i veckan ska jag allt kunna dra mig iväg om jag ska kunna kalla mig stolt motionär. Och det vill man ju vara. Eller?
söndag 17 januari 2010
För att vara norsk
Norsk zombiefilm var bra....för att vara en norsk zombiefilm. Cred ska de ha för att de använde norsk musik praktiskt taget genom hela filmen. Hade filmen gjorts i Sverige hade säkerligen Marilyn Manson varit mannen för dagen. Dessutom var nazistzombisarna (säger man så?) var riktigt snygga. Dessutom bättre än övriga skådespelarinsatser som emellanåt låg snäppet över en p-skådis. Det är ändå värt att se den, Död snö det vill säga.
Jag hade nån tanke om att jag skulle redogöra för min vecka, det verkar som om det här närmar sig en gång i veckan-blog. Men jag vet inte om jag ids. Det blir aldrig som om man tänkt sig. Jag sätter bara inte igång datorn när jag kommer hem från jobbet. Så nu sitter jag här, söndag eftermiddag och allt. Det enda jag kommer på är att jag sett en zombiefilm. Jag kanske ska bli en bättre människa...så småningom.
Jag hade nån tanke om att jag skulle redogöra för min vecka, det verkar som om det här närmar sig en gång i veckan-blog. Men jag vet inte om jag ids. Det blir aldrig som om man tänkt sig. Jag sätter bara inte igång datorn när jag kommer hem från jobbet. Så nu sitter jag här, söndag eftermiddag och allt. Det enda jag kommer på är att jag sett en zombiefilm. Jag kanske ska bli en bättre människa...så småningom.
lördag 9 januari 2010
Kvinnlig inspiration
Starka kvinnor är alltid en inspiration. Starka kvinnor anno 1847 är fantastiskt. Jag har sett Jane Eyre på Dramaten. Fantastiskt!! Att hon stod upp för sig själv, att hon vågade, att hon vägrade. Det är det inte alla som gör 160 år senare. Jane Eyre var onekligen en banbrytare och jag hoppas även en inspiration för kvinnorna i sin samtid. Jag blev inspirerad och känner mig stolt som kvinna. Till den känslan lämnade jag Lilla scenen. Föreställningen hade dessutom en av de absolut bästa scenografierna jag någonsin sett. Tänk så långt man kan komma med lite segelduk.
Som tantsnusk kan jag bjuda på: Ja, Michael Nyqvist har onekligen pondus och utstrålning som drar blickarna till sig. Dock mumlar han. Jag vill framhålla Julia Dufvenius som den duva hon är och fantastiska Basia Frydman som en underbar liten femåring.
Ta din väninna under armen och se!
Sen kommer ni drömma om böljande sammet.
Foto: Roger Stenberg
onsdag 6 januari 2010
Det var lovet det
Nu har jullovet kommit till sitt slut. Imorgon återkommer allvaret. Det känns faktiskt ganska skönt att återgå till någon form av vardag. Jag har ju ändå varit ledig sen jag gick hem från jobbets lilla julfest den 17 december. Jag måste ställa denna, i mitt liv ständigt, efter ledighet, återkommande, fråga: Vad har jag gjort egentligen?
Jag har tittat på den sjuka mängden snö som kom i Hudiksvall, dvs. en halvmeter. Jag har skottat snö, fikat med vänner på ungdomstidens kafé. Ja, de har fortfarande påtår. Firat den lugnaste julen i mannaminne. Lagat julmat. Min romsill gjorde succé. Fikat lite till. Sett på en hel del film, mina föräldrar har ju spännande betalkanaler. Läst en bra bok om mannen/figuren/myten som vid 9-års ålder satte igång min fascination för seriemördare: Jack the Ripper. Avslutat den sista delen i Fogelströms Stad-serie, så nu kan jag prata om annat. Påbörjat Andningsgunga av Herta Mûller 2009 års Noblpristagare. Firat en mycket trevlig och rolig nyårsafton. Väl värt att nämna var den den fantastiska Kantarell- och chèvresoppan vi avnjöt till förrätt samt mitt sjukligt goda bidrag till efterrätt: Nigella's Girdelbuster pie. Jag säger bara: whiskykola sås till folket! Sist men inte minst har jag spelat Settlers. Till den milda grad att jag skäms för att säga hur många timmar i sträck. En hint är i alla fall att det gjorde sjukt ont i min beniga lilla ända. Jag har ändå hunnit träffa goda vänner och spenderat tid med min man som för ovanlighetens skull haft några lediga dagar.
Det är med friska tag jag låter klockan ringa klockan 06.10 imorgon och återkommer till vårterminen 2010.
Jag har tittat på den sjuka mängden snö som kom i Hudiksvall, dvs. en halvmeter. Jag har skottat snö, fikat med vänner på ungdomstidens kafé. Ja, de har fortfarande påtår. Firat den lugnaste julen i mannaminne. Lagat julmat. Min romsill gjorde succé. Fikat lite till. Sett på en hel del film, mina föräldrar har ju spännande betalkanaler. Läst en bra bok om mannen/figuren/myten som vid 9-års ålder satte igång min fascination för seriemördare: Jack the Ripper. Avslutat den sista delen i Fogelströms Stad-serie, så nu kan jag prata om annat. Påbörjat Andningsgunga av Herta Mûller 2009 års Noblpristagare. Firat en mycket trevlig och rolig nyårsafton. Väl värt att nämna var den den fantastiska Kantarell- och chèvresoppan vi avnjöt till förrätt samt mitt sjukligt goda bidrag till efterrätt: Nigella's Girdelbuster pie. Jag säger bara: whiskykola sås till folket! Sist men inte minst har jag spelat Settlers. Till den milda grad att jag skäms för att säga hur många timmar i sträck. En hint är i alla fall att det gjorde sjukt ont i min beniga lilla ända. Jag har ändå hunnit träffa goda vänner och spenderat tid med min man som för ovanlighetens skull haft några lediga dagar.
Det är med friska tag jag låter klockan ringa klockan 06.10 imorgon och återkommer till vårterminen 2010.
måndag 4 januari 2010
Det där med nytt år
Emellanåt är den här bloggen en av de mest inaktiva i mannaminne. Denna gång får jag skylla på posten. Eller på Jesus. Min frånvaro har hur som inte varit frivillig. Alla dessa röda dagar gjorde att jag fick vänta väldans länge på puk-koden till internet efter att min man helt plötsligt fått för sig att vi hade nån kod jag aldrig hört talas om till vårt internet. Jag ska bli bättre. Det kanske ska bli en del i mitt mer egocentrerade år 2010. Mer saker som är roliga och som jag mår bra av och mindre...tv...eller andra menlösa saker som ag envisas med att göra. Dock försvarar jag mitt sudoku-beroende med att det de facto håller hjärnan i trim och jag närmar ju mig 30.
Till min glädje så frågade en kär vän samt en av mina kusiner efter min blogg. Jag som trodde att jag mest satt och knappade ner det här för min egen skull. OK, jag har ju en och annan kommentar=) Så för att göra det hela lite bättre ska jag på något sätt, jag vet inte hur, så till att jag kan skicka bilder direkt från mobilen till bloggen. Mobilhelvetes envisas ju med att skicka bilderna jag tar till nån blogg som typ heter 3456kpapa. Vem vill läsa en blogg som heter så?
Till min glädje så frågade en kär vän samt en av mina kusiner efter min blogg. Jag som trodde att jag mest satt och knappade ner det här för min egen skull. OK, jag har ju en och annan kommentar=) Så för att göra det hela lite bättre ska jag på något sätt, jag vet inte hur, så till att jag kan skicka bilder direkt från mobilen till bloggen. Mobilhelvetes envisas ju med att skicka bilderna jag tar till nån blogg som typ heter 3456kpapa. Vem vill läsa en blogg som heter så?
måndag 21 december 2009
Det är inte lätt på landet
På Ica Maxi Hudiksvall visar man på sin, kanske även för byggden, inte allt för höga intelligensnivå. Där kan man nämligen i "spel butiken köpa ett färdig mixat lott kuvert".
Våga älska särskrivningar! Jag gapskrattade högt, så tjejen i andra kassan vände sig om. Hysteriskt roligt. Nästan i klass med "Pumpa gubben - 29 kronor".
Våga älska särskrivningar! Jag gapskrattade högt, så tjejen i andra kassan vände sig om. Hysteriskt roligt. Nästan i klass med "Pumpa gubben - 29 kronor".
lördag 19 december 2009
Inled mig i frestelse
...och fräls mig därmed från ondo!
Jag har börjat porrsurfa. Mat! Jag upprepar: Maaaaaat! I jakten på det perfekta sillreceptet har jag spenderat dagen på en massa receptsiter. Har fluktat på klipp där perfekta kvinnor står och tillagar perfekta smårätter och perfekt godsaker på sina perfekta manér. Jag går av på mitten! Ge mig allt; kvinnor, mat och sång. Det ser så förkrossande gott ut. Det är på gränsen att en julskeptiker som jag faktiskt börjar längta till högtiden. Åtminstone till maten.
Jag har börjat porrsurfa. Mat! Jag upprepar: Maaaaaat! I jakten på det perfekta sillreceptet har jag spenderat dagen på en massa receptsiter. Har fluktat på klipp där perfekta kvinnor står och tillagar perfekta smårätter och perfekt godsaker på sina perfekta manér. Jag går av på mitten! Ge mig allt; kvinnor, mat och sång. Det ser så förkrossande gott ut. Det är på gränsen att en julskeptiker som jag faktiskt börjar längta till högtiden. Åtminstone till maten.
fredag 18 december 2009
Ett steg mot vuxenheten
När jag blir stor då ska jag bestämma. Alltså vad man ska äta på julafton. Nu var jag ju lite stor förra året så då bestämde jag att jag därefter skulle införa en ny rolig sill på julbordet. Förra året bjöd på en lingon- och gräddsill. Vad året kommer att bjuda har jag inte riktigt bestämt ännu. Varför stressa?
Jag har även fått för mig att jag ska göra en anjovismoussetårta på kavring. Dock inte i år. Den tanken får mogna. Problemet julen 2009 ligger i sillen.
Någonstans har jag läst om en senaps- och whiskeysill men det receptet står icke att finna. Förvisso finns det där jag först såg det men det var uppenbarligen inte på nätet. Jag får helt enkel hitta på något annat. Det är kanske det som är att vara vuxen...
Jag har även fått för mig att jag ska göra en anjovismoussetårta på kavring. Dock inte i år. Den tanken får mogna. Problemet julen 2009 ligger i sillen.
Någonstans har jag läst om en senaps- och whiskeysill men det receptet står icke att finna. Förvisso finns det där jag först såg det men det var uppenbarligen inte på nätet. Jag får helt enkel hitta på något annat. Det är kanske det som är att vara vuxen...
tisdag 15 december 2009
Ett steg i karriären
Vilken pärs! De första betygen i min karriär är satta. Det har varit helt galna dagar. Jag har rättat 71 (!) prov samt skrivit kommentarer till dessa. Klurat på hur jag ska kunna motivera 49 betyg, satt dem, skrivit på dokumenten. Nu finns det helt enkelt ingen återvändo. När detta var gjort under gårdagen fick jag känslan av att ha tryckt ut en melon ur någon kroppsöppning. Jag var helt hjärndöd. Tur att jag inte har fler elever än så här att sätta betyg på.
Men nu är det gjort! Backen är vit och vacker och livet känns lite mer som en dans. Jag ska fira allt detta med ett besök hos frisören, möte med Paradledningen samt sortera mina pärmar och städa mitt skrivbord. Har jag sagt att jag är en vän av ordning?
Men nu är det gjort! Backen är vit och vacker och livet känns lite mer som en dans. Jag ska fira allt detta med ett besök hos frisören, möte med Paradledningen samt sortera mina pärmar och städa mitt skrivbord. Har jag sagt att jag är en vän av ordning?
tisdag 8 december 2009
Ja ä intä bitter
Det smakar lite illa i munnen - jag har precis sett på romantiskt dravel. Jag kan inte identifiera mig i "flicka söker lycka hittar pojke finner kärlek"-filmer. Jag vill jag bara slå hårt på tvapparaten och skrika: Det funkar inte så!! Skaffa lite ryggrad och bete dig inte som nån kärlekskrank jäntunge. Jag förstår inte att romcom-genren är så stor. Jag kan då inte komma på en enda film av detta slag som jag tyckt vart bra. Det kommer således heller aldrig hända. Ska vara om jag sitter bitter på ålderns höst och tycker att det är bra fint med oskyldig tonårskärlek, men än så länge smakar det bara lite kräks i munnen.
fredag 4 december 2009
Tantlig plikt
Jag har lagt min röst. Det är ett andrahandsval, men det är det bästa som kan erbjudas. Jag måste ju stå upp för min mörka choklad. Därmed har jag röstat på ägglikör. Eftersom fransk nougat inte finns med längre så vet jag inte om det ens är värt att äta ur asken. Det, samt det faktum att jag inte är så begeistrad i mjölkchoklad. Well well jag har gjort min tantliga plikt.
måndag 30 november 2009
Vardsgsspänning
Jag brukar säga att vardag är vackert. Härmed kan jag säga att vardagen är spännande och i det närmaste lite skrämmande! En pyroman har härjat i mitt brevnedkast. Det kan ju vara så att det var några snorungar som förde rackartyg men det låter mer spännande med en pyroman. Lyckligtvis gick allt väl och jag kunde sparka ut och släcka det brinnande papper som petats ner i mitt nedkast. Inte tänkte jag på att ringa polisen heller. Det behövdes dock inte för det hade någon annan gjort. Först när jag såg blåljusen insåg jag att det kanske hade varit en bra idé. Då gick jag ut och gjorde mig till känna. En stund senare kom en polis och tog mitt vittnesmål.
Så nu finns man på pränt hos Bosse Blå jag skulle säkerligen ha svårare med att komma undan om jag fick för mig att göra fuffens i framtiden.
Så nu finns man på pränt hos Bosse Blå jag skulle säkerligen ha svårare med att komma undan om jag fick för mig att göra fuffens i framtiden.
fredag 27 november 2009
Fjompsiga fruntimmer
Jag plockade i veckan fram en gammal klassiker: "Indiana Jones och de fördömdas tempel". Jag höll på att gå av på mitten! Älskade filmen när jag var liten. Jag såg dem alla om och om. Den här filmen var nog lite av favoriten. Tyckte det var hysteriskt roligt när de skulle äta små ormar, fryst aphjärna och ögonsoppa. Det var inte riktigt lika roligt längre.
Den kvinnliga karaktären förstör ju hela filmen!
Har väl sällan skådat en så hjälplös, larvig och mesig kvinnofigur på film. Det var skrik, promenader i högklackat och allmänt klagande i allt för hög ton Jag blev så irriterad så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Skaparna fick kanske för sig att hon skulle förstärka Indys manlighet med sitt fjompseri. Men det gör mig då bara galen! Den filmen kommer jag då knappast se igen.
Den kvinnliga karaktären förstör ju hela filmen!
Har väl sällan skådat en så hjälplös, larvig och mesig kvinnofigur på film. Det var skrik, promenader i högklackat och allmänt klagande i allt för hög ton Jag blev så irriterad så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Skaparna fick kanske för sig att hon skulle förstärka Indys manlighet med sitt fjompseri. Men det gör mig då bara galen! Den filmen kommer jag då knappast se igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)