One giant leap for man, one small step for mankind

Det är min vardag, mitt liv. Och jag är stolt! Har äntligen tränat. Jag kan säkerligen dra mig till att säga att jag kommit igång med träningen. Vilket i mitt fall skulle vara ett ganska stort steg för mig, ett litet för mänskligheten.

Förra måndagen köpte jag nämligen ett kort på Eriksdalsbadet. Taggad som tusan beger jag mig till ett pass, där infinner jag mig tillsammans med instruktören och en till. Dock vägrar jag ge upp, jag skulle ju äntligen komma igång, så jag ser till att det blir ett pass. Under veckan som gått har jag yogat och kämpat mig igenom att vattengympa+ -pass. Så, ja, jag är stolt. Nu gäller det! Imorgon ska jag simma. Gör jag det hela officiellt så måste jag göra det. 2-3 gånger i veckan ska jag allt kunna dra mig iväg om jag ska kunna kalla mig stolt motionär. Och det vill man ju vara. Eller?