Inte så praktiskt

Dagarna är många då jag betvivlat på min akademiska förmåga. Jag har ofta tänkt att jag trots allt är en praktiker. Tills jag gör något praktiskt. Varje gång jag ger mig i kast med något som innefattar hammare, såg eller pensel så inser jag att jag är en akademiker ut i fingerspetsarna. Jag kan väl lite milt säga att det inte är min kopp te. Jag gör nog exakt allt fel som kan göras. Å andra sidan tyckte jag, när jag idag målade köket, att det ärr något väldigt befriande och veta att man gör alla fel och ändå bara köra på. Det blir säkert bra. Det är en fin tanke.