Hata Göteborg

...eller hata Stockholm eller bara hata i allmänhet. Inatt hatade jag så som jag aldrig har hatat förut. Jag brukar tämligen inte hata. Vid elvatiden så började ett evinnerligt bankande, precis när jag började ge upp mig kvällssudoku för att sussa. Då hör jag det - och det har ingen återvändo; ett rytmiskt dunkande. Som ignorant stadsbo stoppade jag in öronproppar och ämnade stänga ute kakofonin. Men icke! Utöver detta så har jag ju fantasi som en febersjuk femåring så i mitt lilla huvud så lät ju detta eviga bankande som om någon var utlåst, eller ännu värre - inlåst! Jag kunde inte släppa den här tanken på att någon stackare satt i vårt cykelförråd i sin egen träck och inte kom någon vart och allt var mitt fel och denne någon skulle svälta ihjäl och....ja, ni fattar galoppen.

När jag äntligen tar mig ut på den iskalla balkongen i min toktunna kimono så visade det sig att det var nåt bygge på stora vägen som ställde till det. Föreställ er min irritation. Storstadsh-vete! var det enda jag kunde tänka. Vet inte om det var så mycket bättre än mitt imaginära förrådsoffer...