Lovsjuka och tecknat

Det är inte roligt att vara sjuk! Som sig bör när man är lärare och det är lov så ligger man nerbäddad i sällskap med temugg, nässpray och näsdukar. Det enda bra med detta är att jag har sett film Kung Fu Panda till exempel. Tecknat är djupt underskattat när man börjar bli äldre än...låt säga elva. Men tacka vet jag old school tecknat. Där man verkligen ser de svarta linjerna kring varje figur. Datoranimerat har helt enkelt inte samma känsla.

Kulturtanteri

Igår kväll var jag på Kulturhusets internationella författarscen. De hade ett extrainsatt program om Bloomsburygruppen. En gammal nyfikenhet, kanske till och med lite avundsjuka, i mig för deras frigjordhet och nytänkande liv och leverne gjorde att jag bara inte kunde motstå den här kvällen. Det må vara alldeles sjukt kulturpretto, föhoppningsvis till och med över den nivå jag hittills uppnått. Under den 1½ timme som vi satt där, mestadels medelålders kvinnor med ärtiga örhängen, slog det mig att de var så fascinerande för sin tid. Mycket fokus hamnade, kanske naturligt, kring Virginia Woolf men även på de andra i gruppen, främst då hennes syster. Det släppte mig inte,har heller ännu inte gjort, att dessa systrar vägrade de sig ut på äktenskapsmarknaden. Det måste ju ha varit alldeles skogstokigt under 1900-talets första år. Vilken kvinna!?!?
När vi var på väg ut från Hörsalen, uppe i varv och glada, kom jag in på min egen mor. Undra vad hon i ärlighetens namn skulle säga om en kvinna som bara vägrar stå till perfekt förfogande på äktenskapsmarknaden, så här 100 år efter systrarna Woolf? Min kvasiallvarliga slutsats blev att hon nog hade passat ganska bra in i det viktorianska möblemanget.

Jag lät den rätte komma in

Efter alldeles för lång väntan var jag äntligen på bio igår för att se Låt den rätta komma in. Det var helt underbart! Lite har det känts som om det bara inte kunde bli fel, inte om man har en så fantastisk text som grund. Må hända att jag hade höga förväntningar men när de blir infriade gör det absolut ingenting. Det är kanske det som gör det hela så spännande med förväntningar, utan dem så tror jag nog att livet skulle bli lite platt...

Regissör Alfredsson jobbade med tystnad. Kanske i Bergmans spår. Det tillät den som redan läst boken att fritt associera. Jag kunde plocka fram vad respektive person tänkt i just det ögonblicket som skildrades. Trots detta så kunde den som inte läst boken utan några som helst problem hänga med och uppskatta det som sågs, upplevdes och kändes. För kändes gjorde det! Trots att Ajvide Lindqvist, som själv även skrivit manuset, utlämnat en del personer och händelser. Tystnaden och det implicita blev kanske till och med räddning i detta. För ack vad jag kände med Oskar! Rädd blev jag med...för jag lät filmen komma in. Fast det är ju som bekant inte så svårt att skrämma mig.

Laleh får tala åt mig...

Kära drottning och vår kung kom hit och representera
Här i kylan på vårt torg står ungdomar med flera
Vi har ingenstans att bo
Finns det plats på slottet?
För ett rum kan vi tänkas
Representera folket

Kan polarn' Jonny följa med
Han kunde ej betala hyran
För här i stan kanske ni vet
Är hyrorna för dyra
Kan ni komma och ta han
Det vore finemang
Han sitter där på torget
Var är er häst och vagn

Jag gör en bostadsansökan
Gör en bostads ansökan
Kära drottning och vår kung
Det här är kärlek inget hat
Det är bara det att jag är jävligt desperat
Efter bostad

Väntan

Jag ska ge mig i kast med en ny Coetzee, I väntan på barbarerna. Han är min favorit bland de samtida Nobelpristagarna. Så nu är jag ivrig att upptäcka vad som egentligen är en barbar, när J.M Coetzee får säga sitt!

Bob och kärleken

Babel har självklart besökt årets bokmässa (vilket även jag ska en vacker dag). Detta brukar resultera i ett extrainsatt program, så även i år. En extra liten twist var att de släppte lös Bob Hansson för att fråga författare om alla kan hitta och lättare förstå kärleken genom böcker.

Detta är en alldeles underbar frågeställning i sig. När vi läser så är jag övertygad om att vi självreflekterar och hittar nya sidor av oss själva.När det gäller att förstå kärleken i oss så behöver vi kanske inte sträva efter att hitta den "smäktande, trånande kärleken" som Denise Rudberg uttrycker det. jag vet att jag må vara en aningens pessimistisk, jag är övertygad om att den inte existerar. Den är en konstruktion som i mångt och mycket sätter press på att får prinsessdrömmen (eller prinsdrömmen) uppfylld. Klart man ska älska men var är realismen? Förvisso inte alltid lika rolig att läsa om men det handlar allt som ofta om identifikation. Där står jag fast!

Jag ställer mig hellre till lag Hansson och frågar - Hur fan gör man? Peter Kihlgård, som blir intervjuad av Hansson, menar att boken kan göra oss bättre att älska. Samt det bästa av allt - litteraturen flyttar horisonter och gör oss lite vidsyntare, även gällande kärlek. Det går inte att säga det bättre!

Franskt

Jag ser fram emot att läsa franskt i mellandagarna! Som de senaste sex åren förväntar jag mig att få årets litteraturpristagere i julklapp. Vilket verk det blir är ju alltid lika spännande. Lyssnar man på Horace så ska man ju börja med Allt är vind. Le Clézios förläggare å andra sidan föreslår Afrikanen. Det blir spännande spännande att öppna det lilla hårda paketet. Jag gillar hårda paket!

Kärlek till tv

Jag älskar tv-programmet Babel! Det gör allt så legitimt att krypa upp i soffan och bara njuta av allt det som är så kulturpretto att tiden på något sätt stannar upp. Om och om igen få man höra om böcker jag aldrig kommer att läsa, författare som bara Horace har hört talas om. Det finns i det programmet, hur som, tips och reportage om de där guldkornen som jag skriver ner i min svarta lilla bok över böcker som ska avnjutas och konsumeras av mig.

Dessutom så är Babel lätt samhällskritiska på ett så subtilt sätt att jag blir alldeles varm i hjärtat. Min absoluta favorit en återkommande del i programmet där de kritiserar regeringens kultur-jobb-politik genom att ge författare provanställningar på olika platser. i höstens program två placerar de en författare som lokförare, på tåget som aldrig kommer att stanna förrän du blir ett barn. Att jag dessutom tycker om Björn Ranelid och hur han använder språket, gör det hela ack så mycket roligare.

Beröm

Jag tänkte att jag aldrig skulle dra in mitt jobb i det här. Det har redan och härmed ändrats - jag har fått beröm av en förälder. Barnet i fråga är en bättre människa som växer varje dag. Den ni! =)