Luckor

Jag har en en liten lucka i min annars ack så perfekta person - jag har dålig mångdfaldserfarenhet. Mina vänner fyller annars en bredd jag beundrar och därmed kompletterar de mig. Ålder, akademiker eller inte, vem de ligger med eller inte, bakgrund, geografisk spridning och lite till. Dock brister det i det sistnämnda! Vi är nämligen alla svennebanan...

Jag kan nu stolt säga att jag jobbar på att förbättre detta - jag har skaffat mig ett vik i förorten. Det är hårda men underbara ungar. Jag upplever hela tiden vilka fördelar de har av sina erfarenheter de får av varandras bakgrunder och erfarenheter. Många av dem pratar fler språk än vad jag kan drömma om, trots att de inte är äldre än 14. De slänger sig med varandras uttryck som om det är deras eget modersmål. Jag känner hur svenne-avundsjukan kommer krypande.

Å andra sidan kanske jag kan lära mig något av det här. Om inte så får jag i alla fall äta smaskig halalkorv...

Jag jobbar

...på att avverka lite fler klassiker på min lista över böcker att läsa. Därmed har jag gett mig in på Geroge Orwells 1984. Det är ju minst sagt på tiden.

Där vaknar käre Winston med ordet Shakespeare på läpparna. Det är vackert! Fast i hans fall tolkar jag det snarare som en avsaknad av högre konstarter, i form av en vacker kvinna i hans dröm. Jag har fått känslan av att allt sådant är förbjudet i hans värld - hemska tanke!

Aspekter

När man samlar ihop större delen av sina vänner blir det tydligt att man är ganska mångfasetterad. Barndomsvänner, jobbarkompisar, vänner från studietiden. Jag tycker om dem allesammans och lördagskvällen gjorde mig varm i hjärtat. Dessutom kan jag i dem se mina egna faser i livet.

Till kvällens huvudbry: Hur får man dessa olika grupper att interagera? Förra året hade jag gjort ett quiz om mig själv (egenkär som jag är), i år hade jag lagt fokus på drink och tillbehör. När den ack så obligatoriska uppdelningen med häng i köket respektive rummet så uppstod så försökte jag, visserligen ganska lamt, att få ihop dem med lite samkväm. Mina förslag stod fruktlösa.

Å andra sidan var det ju min fest, så att jag fick prata med och njuta av allas sällskap är ju trots allt det viktiga.

Mig själv

När jag förra veckan levde ett liv i lyx så var en av dessa middagar med tjejerna i bokklubben. Den ligger ju minst sagt på is nu när i princip det enda vi gör är att läsa saker till jobbet. Vi försöker dock ses med jämna mellanrum för att för att njuta av varandras sällskap och vädra ny-lärar saker som man har lite panik över.

Senast som kom den eminenta idén fram att alla skulle ta med en pocketbok som man själv läst så skulle vi genomföra någon form av byte. Jag kom hem Skumtimmen av Johan Theorin. Nu är ju jag inte något fan av deckare men jag har läst den på mindre än en vecka.

Det verkligt underbara i denna kråksång är att jag äntligen känner igen mig själv! Det värker i bröstet efter att läsa, det är allt jag tänker på. Praktiskt taget hela tiden. Jag känner mig som ett barn som precis kommit in i bokslukar-åldern. I kombination med att jag plöjde mig igenom Mustaschen är detta helt enkelt fantastiskt. Det finns en lust i mig som jag letat efter under stora delar av hösten.

Nu ska jag skynda mig hem och kasta mig över nästa litterära mästerverk!

Forsell

Jag spenderade min födelsedagskväll i sällskap med min lilla mamma. Hon hade en önskan om att gå och se Snurra min jord på Vasateatern. Självklart måste kulturella aktiviteter när hon är i storstan' uppmuntras så jag drog iväg med henne. Jag har två snabba kommentarer: 1. Jag har nog aldrig dragit ner medelåldern så mycket som då. 2. Sällan har jag känt mig som oallmänbildad som där.

Jag hade inte en blekaste aning om vem Lars Forsell var innan måndag kväll. Det har jag lite bättre koll på nu. Till detta kommer att jag kan checka av att jag sett Lill-Babs, Arja Saijonmaaa, Wille Crafoord m.fl live. Vilket jag säkerligen aldrig skulle ha gjort annars. Det var bra! Han kunde då skriva texter den där akademiledamoten - sanna mina ord. Och Jonas Karlsson! Jag säger bara Jonas Karlsson. Vilken scennärvaro och utstrålning! Jag fick dåndimpen! Det var inte så konstigt att han var månadens hunk på kylskåpen i min tidigare jungfrulya.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag ska leta reda på texter av Forsell och läsa lite mer, för det pinsamma i det hela vara att jag bara kände igen en sång - en schlager från 1975 eller där omkring. Vilket har resulterat i att jag under gårdagen har gått omkring och, för full hals, skrålat "Dina bröst är som svalor som häckar!"

Kärlek

Mina elever kan då lätt kandidera till att vara världens sötaste! De skickar grattis-sms till mig. De vet då hur de ska smälta ett lärarhjärta.

Orange

När jag kom hem idag låg det orange kuvertet innanför dörren. Snacka om att få ett rejält "Grattis! Det närmar sig...nu är det mindre än 40 år till pension!"

Så var det idag

Jag är tydligen lite äldre idag än igår....men som vanligt känns allt som ...vanligt. Det enda som händer är att jag funderar lite mer på mig själv i yngre version. 28 var nämligen en helig gräns när jag var yngre. Då skulle man ha en utbildning, ett riktigt jobb, en bostadsrätt, någon att dela vardagen med, kanske en ring på fingret och planer för smått.

Vad kan man säga....

Har ju snart en färdig utbildning (till sommaren), har fast tjänst sen igår, ett rivningskontrakt, en pojkvän men långt ifrån ring på fingret och planer för smått. Tack och lov så känner jag allt annat än åldersstress, som så många verkar göra, utan bara tacksam att jag inte har fyllt upp alla de där "stolparna" jag satte upp när jag var sisådär 14.

Nu är ju nu!

Vrickat på torget

Det var ett makabert slut! Faktiskt till den milda grad att jag går läsandes över Sergels torg en onsdag eftermiddag vid femtiden. Prövning av simultanförmågan. Jag kunde bara inte lägga den sista sidan oläst i min väska. I ärlighetens namn blev jag som sagt inte så mycket klokare av att ha läst Mustaschen men den var ju ändå bra på sitt vrickade sätt. Det här kanske betyder att det finns något stort och vrickat i min man som han tycker att jag nu ska förstå....yelp!

Liv i lyx

Jag brukar med jämna mellanrum kasta ur mig att människor i min närhet är lyxluder. Det är de gånger då avund blir min främsta dödssynd....

Just nu är det nog allt jag som är ett litet lyxluder; jag har ätit på restaurang fredag, lördag, söndag och tisdag! Det är otroligt mycket för att vara mig.

Livet är allt bra gött ibland

Min mustasch

Jag läser just nu denna bok, Mustaschen. Den får en minst sagt att fundera! Nu kommer det ju aldrig i mitt fall att gälla huruvida jag har haft en mustasch eller inte men det är ju alltid tänkvärt att fundera lite på en själv i relationen till sina medmänniskor. Hur man identifierar sig själv i mångt och mycket genom hur andra ser på en.

Jag brukar anses som en ganska envis person men jag undrar hur länge jag skulle stå pall om alla och envar skulle hävda något som är i rak motsats till min övertygelse om mig själv? När kommer man till punkten att man faktiskt börjar tveka? Skulle man komma till punkten att man börjar överväga konspirationsteorier? Är det något för mig?

Å andra sidan är det väl aldrig fel med lite självreflektion men det innebär ju aldrig man ska behöva ifrågasätta hela sin historia. Hur denna bok ska sluta är minst sagt spännande! Jag har nämligen i det närmaste blivit påtvingad att läsa den men jag tycker ju om att läsa andra människors favoritböcker för att förstå nya sidor av personen i fråga. I det här fallet kommer jag dock inte bli ett dugg klokare...eller så blir jag upplyst.

Skatta de små liven

Så här en vecka innan jag blir 28 - på riktigt - så har jag funderat lite på det där med att man så ofta längtar tillbaka till när man var ung. Jag vågar säga man för helt ärligt är det här något som har drabbat oss alla vid ett eller annat tillfälle. Som tur är så brukar denna nostalgitripp allt som oftast bli ganska kortvarig, så blev den i alla fall för mig häromsistens. Jag längtade faktiskt lite till 16-åringens entusiasm och orädsla...men så begav jag mig ut i civilisationen en fredagskväll. Dessa kvällar är verkligen kidsens. Jag gjorde något jag aldrig gjort förut - jag gick mellan Centralstation och T-Centralen en fredagskväll vidd 23-tiden. Dra mig baklänges! De var överallt! Ö V E R A L L T! Jag visste knappt att det fanns så mycket kids...det måste vara som Magnus & Brasse sa en gång i tiden att de suger i sig näringen genom händerna och ynglar av sig av sig själva. Det som inte kunde ungå mig är ju hur de ser så lika ut, där individualiteten blir en så framträdande aspekt av den sökande kollektivismen...eller nåt. Det enda jag är 100% säker på är att de alla borde åläggas någon form av ozonskatt. För kyss mig vad mycket hårspray som måste gå åt varje fredag. Jag har nog knappast använt så mycket stärkande stylingprodukter under en hel livstid....

En riktig såpa

Jag tycker det är helt fantastiskt att börja på nytt! Det spelar i princip inte någon roll vad det gäller: flytta, en ny bok, terminsstart, nya tv-serier. Det mesta. Av detta kommer att jag även tycker om måndagar.

Nu har jag som tidigare nämnts flyttat till en egen liten lya. Som alltid förr, och jag har flyttat många gånger, så ska allting bli från ett rent blad. Jag ska köpa nya inredningsdetaljer, tvätta varenda pinal jag äger, införskaffa de perfekta köksattiraljerna etcetera etcetera. Det här ny-tänkandet resulterar ofta i att jag slänger saker i en helt fascinerande takt innan jag ska flytta. Något hände denna gång....jag slängde bara en endaste sopsäck med saker, förvisso proppfull.

Trots detta så kände jag att något nytt måste jag ju ändå få. Den ny-lyckan infinner sig först om ett par veckor när mina loppisfynd till möbler anländer. Därmed var jag ju tvungen att få mitt lystmäte mättat. Vad gör jag åt det - jag går och köper nya rengöringsmedel...men inte vilket blåvitt- medel som helst utan såpa....Klassisk grönsåpa!

Denna såpa tog mig på en härlig promenad down memory lane. Helt plötsligt står jag på bryggan vid min kompis stuga (även den var grön vill jag minnas). Vi var de bästa av vänner när jag var liten, vi var grannar kan tilläggas, det funkade ju så då. Jag minns att vi, kanske sex år gamla, fick i uppdrag att tvätta två mattor. Vi släpar ner dem till sjön tillsammans med en burk såpa. Sen var det bara att gräva ner hela handen i burken, kladda på överflödiga mängder såpa på de, i sjön nedblötta, mattorna. Sen skrubbade man med hela kroppen! Gissa om det löddrade! Jag har inte tänkt på den där stugan på evigheter, inte på såpa heller för den delen.

Tänk vad något så litet som rengöringsmedel ger för effekter om man bara släpper efter i tanken det allra minsta!

Saida sökes!

jag ämnar beklaga mig lite grann. Det är inte roligt att flytta!!!!! Jag hittar nämligen inte min Mp3-spelare. Det gör mitt pendlarliv så tyst...inte ett dugg roande. Dessutom så har jag förlagt en liten låda men en router i som ska skickas tillbaka till sin rättmätiga ägare. Insikten att jag eventuellt måste packa om de fem kartonger jag gjort i ordning för källarförvaring kryper allt närmare. Jag attraheras icke av tanken! ICKE!

Ingen som har en gnutta av Saidas kunskaper i sig som kan berätta för mig var router-åbäket gömmer sig? Till detta så söker jag någon som (gratis så klart) kan komma och förbarma sig över målningen i den nya lägenheten - det är inte kul att måla en vägg i taget o flytta runt möbler kan jag säga! Så nu har jag beklagat mig så det räcker! Roligt är att jag ska på middag ikväll och fest imorgon. Det ser ut att bli en bra helg helt enkelt...

Det var då..

Dessa rader skulle ha skrivits för sisådär 13-14 dagar sedan men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag skulle sammanfatta 2008 med så vackra rader. Tiden gick och inga tangenter rördes så jag gör det helt enkelt som jag brukar - snabbt och kortfattat så har jag det gjort i alla fall. Så håll i dig.
Nyår på hög nivå i Innsbruck, plugg på hög nivå - gammalt såväl som engelska på c-nivå, byte av kombo, plugg och jobbstress, ångest inför framtiden vilket leder till djupa tankar, idén och planering att flytta utomlands, konserter, jobbsök,sommaren kommer, blir glad igen, pridejobb som pressekreterare - roligt men fascinerande sömnlöst, slutar i jouren, får ett "riktigt" jobb, dejtande, plugg, fest med nya människor, pirr i magen, jobb i överflöd, dejtande, kärlek, vit jul, nyår med massa god mat och dans, flytt.
Det var nog allt. Slutsatsen blir ändå ett att det varit ett ljust år - för det var ju så det slutade därmed det jag vill minnas!