Jag spenderade min födelsedagskväll i sällskap med min lilla mamma. Hon hade en önskan om att gå och se Snurra min jord på Vasateatern. Självklart måste kulturella aktiviteter när hon är i storstan' uppmuntras så jag drog iväg med henne. Jag har två snabba kommentarer: 1. Jag har nog aldrig dragit ner medelåldern så mycket som då. 2. Sällan har jag känt mig som oallmänbildad som där.
Jag hade inte en blekaste aning om vem Lars Forsell var innan måndag kväll. Det har jag lite bättre koll på nu. Till detta kommer att jag kan checka av att jag sett Lill-Babs, Arja Saijonmaaa, Wille Crafoord m.fl live. Vilket jag säkerligen aldrig skulle ha gjort annars. Det var bra! Han kunde då skriva texter den där akademiledamoten - sanna mina ord. Och Jonas Karlsson! Jag säger bara Jonas Karlsson. Vilken scennärvaro och utstrålning! Jag fick dåndimpen! Det var inte så konstigt att han var månadens hunk på kylskåpen i min tidigare jungfrulya.
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag ska leta reda på texter av Forsell och läsa lite mer, för det pinsamma i det hela vara att jag bara kände igen en sång - en schlager från 1975 eller där omkring. Vilket har resulterat i att jag under gårdagen har gått omkring och, för full hals, skrålat "Dina bröst är som svalor som häckar!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar