En riktig såpa

Jag tycker det är helt fantastiskt att börja på nytt! Det spelar i princip inte någon roll vad det gäller: flytta, en ny bok, terminsstart, nya tv-serier. Det mesta. Av detta kommer att jag även tycker om måndagar.

Nu har jag som tidigare nämnts flyttat till en egen liten lya. Som alltid förr, och jag har flyttat många gånger, så ska allting bli från ett rent blad. Jag ska köpa nya inredningsdetaljer, tvätta varenda pinal jag äger, införskaffa de perfekta köksattiraljerna etcetera etcetera. Det här ny-tänkandet resulterar ofta i att jag slänger saker i en helt fascinerande takt innan jag ska flytta. Något hände denna gång....jag slängde bara en endaste sopsäck med saker, förvisso proppfull.

Trots detta så kände jag att något nytt måste jag ju ändå få. Den ny-lyckan infinner sig först om ett par veckor när mina loppisfynd till möbler anländer. Därmed var jag ju tvungen att få mitt lystmäte mättat. Vad gör jag åt det - jag går och köper nya rengöringsmedel...men inte vilket blåvitt- medel som helst utan såpa....Klassisk grönsåpa!

Denna såpa tog mig på en härlig promenad down memory lane. Helt plötsligt står jag på bryggan vid min kompis stuga (även den var grön vill jag minnas). Vi var de bästa av vänner när jag var liten, vi var grannar kan tilläggas, det funkade ju så då. Jag minns att vi, kanske sex år gamla, fick i uppdrag att tvätta två mattor. Vi släpar ner dem till sjön tillsammans med en burk såpa. Sen var det bara att gräva ner hela handen i burken, kladda på överflödiga mängder såpa på de, i sjön nedblötta, mattorna. Sen skrubbade man med hela kroppen! Gissa om det löddrade! Jag har inte tänkt på den där stugan på evigheter, inte på såpa heller för den delen.

Tänk vad något så litet som rengöringsmedel ger för effekter om man bara släpper efter i tanken det allra minsta!