Slut på kontot!!

Det här med att alltid vilja ha vad man inte har är en egenskap som antagligen förenar mänskligheten. Det var längesen jag kände ett ha-begär som just nu..hur kommer det sig; jag har 12 kronor på kontot!! F.ö. kan ju tilläggas att det kanske är det minsta jag har haft på mitt visakort i modern tid. En stackars hundring brukar jag nog allt ha kvar.

Detta ha vad jag inte kan få är ett mönster som jag kan se ganska tydligt i mitt liv. Jag minns väldigt väl hur jag var aaaaabsolut tvungen att spela innebandy när min bror fick lust till det nån eftermiddag så där i vårt gemensamma, blå rum. Som ni alla vet så har jag bollkänsla som en amputerad sengångare, så idrottandet löste jag alltid med att ställa mig på den gula skumgummiboll som brukade användas för ändamålet "Liten syster i mål - Stor bror skjuta hårt".

Nu har jag dock ingen boll att ställa mig på men ha vill jag ändå. Hur som haver, på grund av (?) min svidande fattigdom så kan jag inte sluta tänka på allt som jag verkligen behöver just nu. Så som varma skor som inte tar in vatten. Vilket känns som en del i överlevnadsinstikten nu när 1 dm pudersnö ska förvandlas till slaskvatten nu när plusgrader närmar sig de närmaste dagarna.

Likaså bara mååååååste jag ha ett par nya jeans. Jag är ju trots allt en jeanstjej rakt igenom och syns ganska sällan i annan mundering. Slutsats: jag tycker fortfarande illa om julen. Den hindrar mig från att bara tänka på mig själv, i vanlig ordning, utan jag måste prioritera andras tillfälliga lycka och lägga pengar på presenter. Detta kapitalistiska påfund tjänar ju förvisso även min tillfälliga lycka på så att jag kommer ju falla till föga för gängse norm. Undrar om en fejkbajs från Buttericks blir en uppskattad julklapp så här 20 år för sent...