Granen - en avhoppare

Vår gran är suicidal. Den bara blåvägrar att dricka det vatten som ges. Vi har till och med försökt muta den lille fan med sockerbitar men ingenting hjälper. Jag förstår den rackarn. Ryckt från tryggheten för att bli bli huvudnumret på en ofrivillig maskerad, à la Elle i sin rosa kanindräkt på juristfest. Då skulle jag också bli självmordsbenägen. ... Ett plus i det hela är nog att det innebär att julen bli lite kortare. Å andra sidan har jag nog redan begett mig till min julfria lägenhet vid den tiden. Hur som haver så får jag väl ta mig i kragen och önska eder alla God Jul! Jag är ju ändå en vänlig själ.

Snipp snapp...

Jag har gjort min första termin som lärare. Det har vart otroligt roligt, sjukt jobbigt och alldeles fantastiskt. Jag har verkligen valt rätt yrke!

Nu lämnar jag storstaden för småskogen. Det innebär en riktig jul, dvs en vit sådan. Inte grå grå grå (nej, jag är inte färgblind). På återseende i vardan'!

27, 19 eller 28?

Jag känner mig skiiiiiitgammal! Det har kommer till mina små kycklingars kännedom att jag gärna spelade Counter Strike när jag var i deras ålder. Det gör några av dem idag så det blev ju onekligen något att prata om. När det dessutom kom fram att jag åkte på LAN några gånger så var det ett par av eleverna som skrattade så att de höll på att trilla av stolarna. Varför får då detta mig att känna mig som en gammal tant?

De visade mig en del klipp som finns på youtube (här börjas det, för detta hade jag ingen aning om att det fanns) där folk spelar den gamla goda banan Assault som vi körde praktiskt taget jämt. Sen började jag berätta om min tid som datanörd. När man samlades i en av skolans lokaler (nördvarning) för där fanns det bredband!! (ni hör ju,) vilket var ganska ovanligt. Annars så fanns det andra ställen med bredband men de var inte lika bra som skolans jättedyra, för var man för många på nätet så gick det för långsamt för att spela (kommentar överflödig!). Då undrade någon hur man gjorde då när man inte hade bredband. Då berättar jag glatt att man hade ju modem, som om det var världens självklaraste sak, men att det var lite krångligt för att det blev ju upptaget i telefonen(....eeeeee...allt var bättre förr?!?)Stoooora ögon kunde skönjas på de små liven.

Som fin slutkläm så mindes jag att jag fick min första dator när jag fyllde 18 (dvs snart 10 år sen) den hade riktigt bra utrymme, en riktig heting faktiskt på hela (håll i er nu) 8 gig! Det vill säga som en ipod nano. De garvade så att de höll på att gå av! Ni kan ju gissa hur gammal jag kände mig då....

Tur att jag har den största finnen jag någonsin haft just nu(nej, jag överdriver faktiskt inte!). Det får mig i alla fall att känna mig lite mer som 19 än 27.

Hösten 09

Bara så att ni vet så kommer vi alla att få en uppdaterad version av IKEA-katalogen hösten 2009 - en rörlig. Det vill säga att vi alla kommer att få en DVD med årets julkalender. Det kallar jag Ikea-stämning!

Hata Göteborg

...eller hata Stockholm eller bara hata i allmänhet. Inatt hatade jag så som jag aldrig har hatat förut. Jag brukar tämligen inte hata. Vid elvatiden så började ett evinnerligt bankande, precis när jag började ge upp mig kvällssudoku för att sussa. Då hör jag det - och det har ingen återvändo; ett rytmiskt dunkande. Som ignorant stadsbo stoppade jag in öronproppar och ämnade stänga ute kakofonin. Men icke! Utöver detta så har jag ju fantasi som en febersjuk femåring så i mitt lilla huvud så lät ju detta eviga bankande som om någon var utlåst, eller ännu värre - inlåst! Jag kunde inte släppa den här tanken på att någon stackare satt i vårt cykelförråd i sin egen träck och inte kom någon vart och allt var mitt fel och denne någon skulle svälta ihjäl och....ja, ni fattar galoppen.

När jag äntligen tar mig ut på den iskalla balkongen i min toktunna kimono så visade det sig att det var nåt bygge på stora vägen som ställde till det. Föreställ er min irritation. Storstadsh-vete! var det enda jag kunde tänka. Vet inte om det var så mycket bättre än mitt imaginära förrådsoffer...

Den där fredagen

Jag blev lite besviken faktiskt...fredagens spelning med Zeigeist var mer av en spelning än den magnifika show som det var när jag såg dem i maj. Ett litet antiklimax om jag ska vara helt ärlig. Tur att det svängde på bra på dansgolvet sen iaf! Det är ju inte ofta man får höra Master & Servant när man är ute och svänger. Eller vads sägs om en liten låtlineup med Familjen,OMD, Joy Division och Depeche Mode? Så jag kan inte klaga på kvällen i stort. Så länga man får dansa så lever man!!

Ikväll smäller det!

Äntligen är det dags igen! Efter att ha hittat dem på Arvikafestivalens hemsida förra våren fick jag äntligen se dem live i våras. Kan vara bland de bästa konserter jag någosin varit på. Jag stod och gapade! Dessutom fällde jag den väldigt pretto kommentaren "I love comtemporary art" som svar på frågan om jag tyckte det var bra. Ett litet aber är att det finns risk för otrevligt mycket folk; de spelas ju på P3 nu för tiden.

Nörd till tårar

Läste om nutidsvinnarna i DN imorse. Det var så fint. Jag blev lite rörd. En samling små hjältar som får stå i glansen på en stor dag. De blir väckta i ottan för att träffa drottningen och äta lunch med en minister. Till råga på allt var de helt lyriska hela bunten. De var så fina de små nördarna!

Tricky f...

Det här med julklappar är minst sagt ett aber! Jag har funderat och funderat och kommit fram till..ingenting! Det är inte likt mig, jag brukar vara master of all masters när det kommer till att hitta saker eller snappa upp önskningar i maj om vad mina närmaste vill ha när dopparedan är kommen. Min radar är tom! En ostprovning är det enda jag kan komma på, för det vill jag ha själv. Det lutar åt panikklappar alternativt lite hemkokt marmelad...boooring!

Vad gäller mina egna önskningar är inte de heller så spännande..eller vad sägs om ett badrumsskåp för det saknas i min nya lya. Jag känner hur lyxglansen sakta börjar rinna av mig..

Lyx - lite lockande

Jag glömde ju...jag kände mig lite cool idag faktiskt. Jag inledde första lektionen med att spela Familjen - Kom säger dom vilket gillades av flera elever. När jag sen kunde knyta låten till Odysséen så kände jag mig redigt nöjd kan jag säga. Homeros - vår ständiga källa!

Nu ska här ätas bacon - tjip!

Slödder

Inte nog med att Wikipedia typ betalar Google så att deras förslag alltid poppar upp först, så ska även Silja Line komma och peta i sökningarna också. Jag söker på historiska europakartor och får fram sidor och white trash-högnästen nummer ett!! Stör mig förbövelen inte i mitt arbete, förgrömmade ongar!

It MUST have been love....

För att var lite anti-jul så har jag i år varit ovanligt julig. Förra helgen bakade jag och en gammal vän ett pepparkakshus, med tillhörande dass. Idag har jag gjort limekola och pepparkaksmuffins. Till mitt försvar kan jag säga att det var tillsätt-bara-vatten-smet som hälldes i formarna. Det är nästan så att det doftar lite juligt här hemma - hemska tanke! Mitt hem är ju en julfri zon....

Dock vill jag hålla med några rader från DN Kultur idag som menar att vi svenskar enbart blir nationalistiska i december då vi väljer julmust över Cola. Vilket gör att de senare kämpar i ganska hård motvind vad gällande deras kamp med att bli juldrycken före alla andra. Julmust is da' thing! Det är då en tomte även jag väljer med glädje!

Mönster

Jag har börjat slänga saker en mass, så att säga. Det kan bara betyda en sak - jag ska flytta!

Rösta

Jag har tidigare skrivit om min fantastiska afton med Detektivbyrån. Nu är de nominerade till en Grammis för bästa Folkmusik/visa. Rösta! Rösta! Rösta! gott folk. De är så värt det! Lita på mig helt enkelt.

Uppenbar Lyx

Det är härligt när en närmaste känner en utan och innan. Jag har i vissa sammanhang inga problem med att vara en öppen bok, tvärtom. Det är så jag i många avseenden är, så jag har lärt mig att acceptera att jag inte är mystisk och spännande. Igår sammanföll de två när mitt val i godispåsen blev utpekad för mig och stämde på pricken. Lyx!

Back to the roots!

Igår fick jag nästan en liten smak av hur det brukade vara när man var liten och blyg. Jag sov nämligen över hos en kompis föräldrar. Det har man banne mig inte gjort sen....tidigt 90-tal. Jag satt på jobbet på tok för länge vilket resulterade i en släng av latmask, så att jag föll för argumentet att det är närmare hem till hennes päron än till norra sidan av innerstan'. Sagt och gjort. Jag hängde på och kröp således ner i en enkom för mig bäddad soffa. Det blev, nu precis som då, lite pinsamt i relationen till föräldrarna eller egentligen mellan alla fyra. Det är viktigt att hålla behörig distans till alla berörda. Jag blir nästan lite full i skratt. Distansen och åldern gjorde att det ändå kändes lite mysigt på något sätt. Det har ju sina fördelar med att bli gammal och vis...Det i kombination med att man inte längre erbjuds en madrass och en sovsäck på golvet.

Gjort'!

Jag måste komma ut ur garderoben; jag tränade igår!

Räkmackan

Det har så blivit advent, ankomst men i folkmun väntan. Allt enligt Östergötlands Museum (det är bara de som kan använda ordet "folkmun" och mena det. Allt jag vill använda är uttrycket; Men vad väntar vi på?!?

Det känns lite svenskt att bara sitta på ändan och vänta på att Det (med stooort D) ska hända. Varför tar man inte istället för att vänta? (Lätt för mig att säga jag skulle med all säkerhet lägga en fyra i glupskhet i Orangino-sammanhang). Å andra sidan har jag länge sagt att jag bara väntar på min räkmacka, mitt bananskal, min vind. Den kom! Jag tog för mig...

Förvisso inte gällande jultänkandet. Jag tänker inte ha en endaste julpinal i mitt hem - det ska bli en frizon!

Lyx i vardan'

Jag gillar verkligen att läsa tidningar. Det är nåt speciellt med de blanka sidorna som dimper ner med jämna mellanrum i mitt postfack. Det är lite enkel vardagslyx. Jag har dock börjat fundera på en rockad bland mina prenumerationer. Mode ska få ge plats för mer musik men jag kan inte bestämma mig huruvida elektron eller folkmusiken ska få ta mer plats i min värld. Vetenskapen ger jag däremot inte upp - det kan ju leda till poäng på TP.

Snart smäller det!

Om exakt en vecka kommer Lollo & Erövrarna ta revansch! Ett litet antal,väl utvalda, fans har fått kvala in till laget. Därmed finns det ingen återvändo till vad som kommer att åstadkommas. Vi kommer helt enkelt att rock loss på quizet på MFTM @ KGB nästa onsdag. Kanske ska jag mer korrekt säga att vi kommer Syntha Loss - Utan Återvändo!

Därmed vill jag tipsa lite: När jag var på denna eminenta synthklubb första gången en varm sommaronsdag för några år sedan kändes det lite som att hitta hem. Där språkade jag med trevliga människor som dessutom har ett bra band. De kommer nu med nytt, så gillar du när det synth-svänger så kan jag med glädje tipsa om Lip Service!

Det var vackert

I söndags kulturade jag mig lite lagom. Jag såg Beautiful Thing på Vår teater. Det blev en fantastisk söndag som inleddes med vad som kan vara den godaste pizzan i mannaminne. Vilket följdes av denna enaktare vilket kan vara min favoritform på föreställningar, det blir mer intensivt så. Hur som haver, jag kan verkligen rekommendera den. Dessutom gör de skolföreställningar för att upplysa mänskligheten i lite HBT-kunskap, vilket gör att jag kan rekommendera den lite extra. Gött gött!

Den är onekligen en föreställning som sitter kvar. Ytterligare en tanke som jag har kvar efter denna gäller mig själv - jag är nog allt lite cynisk. Jag kände genom en stor del av föreställningen att något hemskt skulle hända. Jag tänkte hela tiden att någon skulle dö eller att allt skulle gå åt fanders. Som tur var så var det alldeles sockersött och fullt av ung kärlek!

Gratis garv

Jag sitter och letar klassiska särskrivningar och syftningsfel på internet för att presentera för mina elever nästa måndag. Det är så roligt så att jag dör. därför tänkte jag bjuda på underbara syftningsfel.

Käpp borttappad av gubbe med knopp i ändan
Haft värk inatt i höger öra som nu försvunnit
När jag blir stor vill jag bli lärarinna för jag tycker att det är så roligt att vara med barn.
Innan vi gick ut låste vi dörren och la den under mattan
Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv
Har du problem? Slå jourhavande medmänniska!
Två greps för våldtäkt på färja
Bulldog säljes. Äter det mesta och tycker mycket om barn
Gul nackad papegoja till salu
Äldre dam eller herrcykel köpes billigt
Klocka upphittad, återfås mot beskrivning av Kurt
På mitt konditori serveras lemonad, tillverkad av undertecknad själv, är korkad och stämplad.
Är du myndig? Är du svensk medborgare? Är du intresserad av det Svenska försvaret? är du fullt frisk?

Bonus är ju då att jag älskar när andra gör fel, för det skulle jag ju aaaaaldrig göra..

Slut på kontot!!

Det här med att alltid vilja ha vad man inte har är en egenskap som antagligen förenar mänskligheten. Det var längesen jag kände ett ha-begär som just nu..hur kommer det sig; jag har 12 kronor på kontot!! F.ö. kan ju tilläggas att det kanske är det minsta jag har haft på mitt visakort i modern tid. En stackars hundring brukar jag nog allt ha kvar.

Detta ha vad jag inte kan få är ett mönster som jag kan se ganska tydligt i mitt liv. Jag minns väldigt väl hur jag var aaaaabsolut tvungen att spela innebandy när min bror fick lust till det nån eftermiddag så där i vårt gemensamma, blå rum. Som ni alla vet så har jag bollkänsla som en amputerad sengångare, så idrottandet löste jag alltid med att ställa mig på den gula skumgummiboll som brukade användas för ändamålet "Liten syster i mål - Stor bror skjuta hårt".

Nu har jag dock ingen boll att ställa mig på men ha vill jag ändå. Hur som haver, på grund av (?) min svidande fattigdom så kan jag inte sluta tänka på allt som jag verkligen behöver just nu. Så som varma skor som inte tar in vatten. Vilket känns som en del i överlevnadsinstikten nu när 1 dm pudersnö ska förvandlas till slaskvatten nu när plusgrader närmar sig de närmaste dagarna.

Likaså bara mååååååste jag ha ett par nya jeans. Jag är ju trots allt en jeanstjej rakt igenom och syns ganska sällan i annan mundering. Slutsats: jag tycker fortfarande illa om julen. Den hindrar mig från att bara tänka på mig själv, i vanlig ordning, utan jag måste prioritera andras tillfälliga lycka och lägga pengar på presenter. Detta kapitalistiska påfund tjänar ju förvisso även min tillfälliga lycka på så att jag kommer ju falla till föga för gängse norm. Undrar om en fejkbajs från Buttericks blir en uppskattad julklapp så här 20 år för sent...

Så skulle det ha varit...

Grattis Pappa 58 år!

!!

Det enda som behövdes var 5 cm pudersnö och lite kyla; min lycka är gjord! Nu blir det fest i regnbågens tecken.

I mina drömmar

Jag kan inte släppa den här bloggen, den finns till och med i mina drömmar. Efter att ha läst om bloggångest i gårdagens Metro och skällt på mina närmaste vänner som inte läser mina rader,(!!) så följer dessa ord med mig in i natten. Dock var det inte en dröm som rör mig egentligen utan er,de stackars läsare som jag hoppas att jag har. Det var nämligen så att jag hade massa kommentarer till allting här. Ett inlägg hade 10 kommentarer och ett annat 25 stycken!! (Önskedröm?)

För övrigt kan jag tillägga att jag även drömde om en svart mink som grävde gropar överallt och att jag grundligt inspekterade dess tassar för att se om de höll god kvalitet. Det måste ha att göra med den fantastiska lilla päls-cape som jag blev förälskad i igår. Hmmm...jag undrar vart den lilla aktivisten i mig tagit vägen!?!?

Vem är jag...

Jag har ganska många konstiga principer. Att jag blåvägrar titta på allt som har med dokusåpor att göra är en sådan. Dock har det här eskalerat. Jag vägrar ganska mycket som jag har fått för mig är dåligt för mänskligheten. Gossip Girl är en sådan sak. Jag har inte sett en sekund av drabblet men jag är genuiiiiiint övertygad om att det bara är fördummande och manglar på stereotyper som gör mig irriterad. Därmed är det strunt-tv som borde förbjudas. Då kommer man ju till konstaterandet - vem är egentligen jag att döma? Bara för att jag tycker att kulturprogram, dokumentärer och serier om massmördare med psykopatiska egenskaper är helt fantastiskt och fascinerande så ska väl inte jag vara den som är den. Vem säger att jag är den som har rätt och andra har fel!?!?

Här kan man ju komma in på högkulturen som normativ kontra deskriptiv, vilket har frågats mig här tidigare. Jag vägrar resolut att svara. Jag tänker helt enkelt fortsätta att leva med övertygelsen att jag är den som är den, att att alla som läser chicklit och tycker att The OC gör världen till en bättre plats missar för mycket för deras eget bästa. Jag kommer aldrig se ett avsnitt av Idol, titta på Fotbollskväll eller köpa en Absolute Music-skiva.
Jag är helt enkelt så perfekt att det är jag som borde vara normen!

Moi - en stalker

Jag älskar Facebook - 2000-talets stalking på hög nivå. Jag kan inte få nog av att snoka runt på andra människor som jag kvasikänner, har känt, vill känna - you pick. Senaste fyndet är en tjej från min barndomsstad som jag hade en ytterst underlig relation med...det var nog egentligen ingen relation. Vi hejade knappt på varandra. Hon var efter två eller tre av mina ex. Vi har numer mycket likande frisyr - jag har alltid tänkt att hon var en blek kopia av mig. Moahahahah!

Ögonblicksbilder

Jag har för vana att alltid ta buss som kollektivt färdmedel när jag så har möjligheten. Man ser så mycket mer, man kan fundera istället för att förvandlas till en zombie som tomt stirrar på nakenheten och mörkret som flimrar förbi vagnsfönstret. I morse så fick jag en bra känsla när jag satt på bussen. Mitt arv i form av en naturlig, oövervinnerligt stark, känsla av att titta in hos andra fick sitt lystmäte tillfredsställt. Ett kafé vid vägen såg inbjudande ut, morgonmänniskorna med latten i hand såg varma ut. Jag ville gärna trycka på stoppknappen och stanna en stund med personalen bakom disken. I ett fönster stod en kvinna iförd morgonrock med favoritkoppen förd till läpparna. Byggarbetare med ciggen i mungipan och verktyg över axeln.

Varför fokuserar man på att bli deprimerad på grund av mörkret omkring oss istället för att se ljuset som man annars inte ser? Mörkret känns alltid mindre kompakt när det fullkomligt strålar ut ljus från allt omkring oss.

Lycka i det lilla

...en barndoms kära scarf som återanvänds, ett telefonsamtal, en klänning, ett återseende om än ett kort, en låt (personligt meddelande till min bror: detta är inte tvspelsmusik!!), ett glas gott vin, förväntan, vänner, delad glädje, fjärilar i magen...

Färdig!

Min högt efterlängtade garderob är färdigmonterad! Detta innebär ju att jag kan köpa....en helt ny garderob.

Nåt positivt i det hela

...är att jag ju får sätta mig på bussen för att lämna förorten och därmed läsa Daniel Sjölins Världens sista roman. Efter 100 sidor är den underbart förvirrad, vem som egentligen är förvirrad i boken är en fråga i sig att ställa.

Jag är ett skämt

Idag har allt varit ett skämt! Jag har varit ett skämt!

Det underlättar inte av att jag har varit ensam på jobbet idag, allt blir rörigt och jag gör massa fel. Jag vill bara gå hem och lukta på mitt täcke...
Jag som skulle vara så pepp och åka på stora varuhuset och inhandla min nya garderob idag. Som sagt...händer det inte i samma sekund som jag tänker det så är det inte roligt längre.

Moi - en daggmask

Jag har alltid varit bra på att prioritera det som jag har tyckt varit roligt. Det innebär ju även att jag tenderar att, minst sagt, lågprioritera det som är mindre roligt. Som att träna till exempel. Jag vet att det är ett något jag borde göra, mitt samvete skriker, min rygg kan tala om det, om än fortfarande med ganska små bokstäver. Det går bara inte! Jag kan inte få ihop den gamla devisen att förena nytta med nöje. Faktum kvarstår - jag prioriterar träning lika mycket som en daggmask prioriterar solsken.

Jul hit och dit

Det är ett jäkla julandes i min bekantskapskrets. Det bloggas om likasinnade, det ska pyntas på jobbet, jag har redan blivit bjuden på glöggbjudning, det har börjat planeras och inhandlats julklappar. Jag kommer storkna! När det kommer till julen så bidrar jag nog gärna till kulturskymning ändå, jag kanske till och med erkänner mitt brott, allt för att kväva detta fenomen till tystnad. Året jag var i Spanien över jul var alldeles fantastiskt, jag åt inte ens en enda jultallrik.

Min avkomma kommer att avsky mig!

Människor

Det är alldeles fantastiskt roligt att studera andra människor! Att stå vid spärrarna vid en vanlig mötesplats en måndag klockan sex är bland det roligaste jag gjort på en måndag. Folk ser måndagsslitna ut, lite förväntansfulla less på att vänta. Den gemensamma nämnaren för alla är att de kämpar med att inte se dumpade ut. Söker en nonchalans för att inte utstråla "hej, här står jag själv för jag har inga vänner"....typ. Jag fick flera gånger under den tjugo minuter jag stod där hålla mig från att brista ut i nåt rått hånskratt. En kille kom fram och jag hinner tänka "nu kommer han fråga om jag är nån dejt han ska träffa"...men han ville bara ha vägen till Kvarnen. Där försvann min stund av dramatik, men det fanns andra höjdpunkter.

Att mina en av mina sämre, men av mig själv ganska uppskattade, sidor kom fram och förgyllde väntan - jag älskar att racka ner på folk som jag tycker är...man kan säga att de inte riktigt har nåt ända fram. Kvällens favorit bara måste jag dela med mig av: hysteriskt knallröd, fotsid läderkappa med kapuschong och tillhörande pälskant. Till detta lilafärgat hår som verkligen skar sig med den röda nyansen. Usch! vad hemsk jag är men jag kan inte låta bli - var vänlig hav överseende!

Det där med tålamod...igen

Det är verkligen inte min grej! För det första, ni ser ju hur länge sen det var jag skrev förra inlägget. Det tyder ju på att jag får myror i brallan ibland. Till saken hör att jag inte själv förstår hur många gånger jag kan titta på min mobil i minuten?!?! Ett sms kommer väl fram när det känner för det. Att jag inte har något tålamod gör inte att det snabbar på. De senaste sex timmarna har jag varit mer fjortis än vad Brittan Spears sammantaget varit i hela hennes liv. Då kan man ju tänka de proportionerna....

Tålamodsproblem

Det är ganska allmänt känt att jag har dåligt tålamod. Allt ska hända i samma sekund som jag tänker en tanke eller kläcker en idé - för sen är det inte roligt längre. Så det så! I torsdags så råkade jag komma på tanken när jag städade att jag absolut måste ha en ny garderob. Inte så att jag gör det normala och köper en garderob först, icke! Jag river ur större delen av garderoben först. SEN tar jag mig till det stora varuhuset för att införskaffa en till garderob. Envis som jag är så baxar jag själv ut en garderob på 34 kilo till bilen. Ett l i t e t problem bara, den fick inte plats! Så jag fick nån nisse där ute på parkeringen att hjälpa mig med det lilla arbetet att ta ur den ur bilen igen för att returnera paketet. Men imorgon ska min kära broder, a.k.a Bongo, ta sin blå pärla för att få hem mitt, redan högt, älskade klädskåp. Ni kan ju tänka er hur det ser ut nu på mina 9 kvm...för efter någon timme var tanken att plocka in allt igen inte längre så tilldragande.

Lyxproblem

Min värld är full av i-landsproblem. Är man som jag, Lyx, så kallar jag dem istället för lyxproblem - för allting i min värld utgår ju faktisk från mig. För jag tyckte genuint synd om mig själv i morse. Dagenspiffning var extra jobbig; mitt hår hade nämligen fått för sig att inte göra som jag vill så jag blir tvungen att ta fram min plattång. Nota Bene!tvungen...sen svär jag över att jag inte hinner med en tidigare buss för att jag var ju tvungen att lyssna på radionyheterna 06.30 innan jag kunde kliva upp. För, som alla vet, man kan ju få störningar i sina inre symmetrier om man bara kliva upp så där mittialltihop på en ojämn tid, låt säga 06.13, när jag egentligen borde ha gått upp. Därför är nu allt på sniskan! Jag vet inte hur jag ska svara med nåt catchy sms och hur jag ska kunna vara på topp och alldeles så där lyx som bara jag anser att jag kan vara ända till ikväll...

Det kanske kan sammanfattas i att lättja är min dödssynd och att jag är alldeles för benägen till att fundera på livet, kärleken och döden precis efter att jag, fortfarande kvar i sängvärmen, öppnat mina sköna gröna. Å andra sidan så är jag ju världsmästare i mys och man måste ju träna för att bli bättre. Då får kanske vardan lida ibland.

Lycka är en fika...

Det funkade! Jag känner mig inte lika novemberrutten efter att ha hängt med Tant Alexandra i eftermiddag. Lite te, gott fika, jobb- och kärleksbabbel gör det bättre. Att hon kallar mig för "Den norrländska skönheten" gör ju dagen i det närmaste komplett. Dessutom så får Stockholms fik mig alltid lite varmare inombords. Jag hade förvisso inte heller tackat nej till en film, under en filt i en soffa för två...

Vintersketen

Jag brukar ju alltid säga att jag tycker om vinter. I mitt hälsingska sinne så är vintern vit. Det är förvisso ännu långt ifrån vinter, även med stockholmsmått mätt. Men kom igen! Det är inte fyra nyanser av brunt, det är 18 flöden av bajsbrunt möter dassgrönt.

Det här är min sjätte vinter i storstan' men jag kan liksom inte vänja mig vid tanken hur sketet tråkigt det kommer bli. Som det har varit gångna veckan ger en ju liten försmak av vad som komma skall. Jag har efter åtta år från mitt älskade Norrland inte riktigt släppt min naiva, lycklig bild av vad vacker vinter är. Well well...man kan ta jänta från Norrland men inte Norrland ur jänta. Å andra sidan får jag ju alltid samma panik när jag kommer dit. Denna söndagsmelankoli måste lösas genom att hänga med en, i det närmaste fascinerande, inbiten stockholmare som tycker att universitetet ligger skrämmande långt norr om stan. Hon kan säkert ge mig lite positiva Stockholmsskildringar så att jag kan le i mjugg över min tekopp.

Vadan all denna bitterhet!?!? Jag är ju inte ens bakis.....

Lyx i kosmos

Jag ligger i fas med kosmos...nåt är det i alla fall. Allt har liksom kommit till mig på ett alldeles fascinerande sätt den senaste tiden. För att nämna något; jag kände att det blivit lite för lite kulturidkande den senaste tiden. Vips så dyker ett samtal om Bloomsburygruppen upp, ytterst trevligt. Igår sa jag högt att jag längtade efter ett restaurangbesök, idag får jag ett sms om en enkel inbjudan till ikväll. Jag söker fylla mitt liv med musik, äntligen får jag med mig folk till synthquizet i onsdags. Lägg till detta en glädjespridande spelning med Detektivbyrån i torsdags! Det sistnämnda gör på något sätt det hela lite mer komplett. Om denna kväll fullbordas till perfektion genom det eminenta sällskapet eller allmänt återtagande av Debaser Slussen är en annan fråga att fundera på.

Till sist så bara måste jag tillägga att det faktum att Arvikafestivalen kommer allt närmare är bara ett extra strössel på glasstårtan. Var de här räkmackorna kommer ifrån kan jag bara fråga. Det är kanske min tur nu - vinden har vänt

Kärlek till lakrits

Jag har upptäckt något alldeles fantastisk - en butik som bara säljer lakrits! Remmar, te, kända och okända godissorter. Det var som att komma hem till något jag inte visste att jag saknat. Härmed bjuder jag, med glädje, den lilla butiken Laktritsroten på Odengatan 15 på gratis reklamplats. Allt var så fint ordnat i små påsar med presentsnöre, hon som jobbade var dessutom jättetrevlig. Jag kom hem med hackad lakritsrot att ha i te samt Holländsk lyxsalmiak i form av Turfstenar, tänk er lakrisal möter hockeypulver. Jag är kär!

Denna kärlek är något jag för övrigt ärvt av min kära far. Jag minns med värme hur vi bråkade över de supersalta boxningshandskarna som alltid fanns i min blandpåse när jag valde smågodis som liten.

Kulturmöten och nörderi

Onsdagskvällen spenderades i nörderiets tecken - jag var på synthquiz! Äntligen vill jag säga. Jag har nog tjatat om att komma iväg på det där stället i säkert 1½ år. Nu tog jag mig i kragen, drog med två damer till eminent sällskap, köpte mig en butelj i baren och satte mig för att klura. Låt mig säga så här...Lollo & Erövrarna kom inte sist...

Men nu har vi rekat hur det går till. Det visade sig att jag kan en bråkdel så mycket elektronika som jag trodde, saknade min gamla nörd-vänner men hade riktigt roligt! Vi har redan börjat samla ihop till ett större och bättre lag, för om fyra veckor kommer Erövrarna att inta nya områden. Kan du nåt om Blutengel, Pluxus och annat plink så ses vi på KGB den 3 december.

Står anklagad

Jag har blivit anklagad för uppmuntrande av kulturskymning. Genom att börja med JULmust så här i november, någorlunda långt innan jul, så bidrar jag, enligt vissa källor, till att gamla traditioner bryts upp. Därav kulturskymning. Då vill jag till mitt främsta försvar säga att det faktiskt bara handlar om läsekblask! Dricka som dessutom tidigare såldes som Festmust, med en clown på etiketten. Jag minns det mycket väl för vi hade (vid väldigt speciella tillfällen) en back i garderoben i hallen. DÅ visste man att det var fest, för det hette ju faktiskt festmust. Jag kan offra en arm och en tarm på att det var samma innehåll som salufördes både till jul och till påsk.

För det andra så vill jag härmed erkänna, det vet ni som känner mig väl, att jag inte gillar jul. In alls faktiskt! Kanske det enda positiva är att det finns must och lussebullar. Slutligen så skulle jag aldrig ingå sån skymning att mina födelsepresenter skulle delas ut någon annan dag än i februari och att nyårscigarren skulle puffas på annat än kring 00.00 31 december. Fast jag vill ju gärna framstå som lite mörk och skum så man vet ju aldrig...

Jippi!!

Julmust har äääntligen kommit in i butik! Det betyder att jag de närmaste två månaderna kommer att inta i princip hela min årsförbrukning av läskeblask. Tre liter i veckan ska jag nog utan problem inmundiga. Tjipptjolahopp!!

Hönsmamma

Igår vallade jag och min kollega våra elever på bio. Efter att ha läst Låt den rätte komma in skulle vi se filmen tillsammans. Förra veckans egna biobesök var för att reka och själv få njuta. Tur att jag gick själv först! För ack va babbligt det var i salongen. Hönsmamma som jag är vägrar jag erkänna att det var mina små kycklingar som höll låda där i biomörkret.

Tyvärr så tillhör ju de här något av en förtappad generation...majoritetens första reaktion var att det hände ju ingenting. Männhallårå!! I eftermiddag ska vi diskutera filmen i relation till boken. Det kommer verkligen att bli spännande! Om inte jag kan få dem att tänka om, åtminstone lite grann, kommer jag att gnaga mina fötter in till benet.

Summan av kardemumman blir att jag aldrig mer ska gå på tidiga visningar på bio!

Ack ljuva ljud

Igår morse gick jag ut kring 10. Det var veckans absoluta höjdpunkt. Solen var lite morgontrött, bilarna likaså, det bästa av allt var ljudet jag möttes av - någon skrapade sin bilruta. Jag kände hur jag blev varm i hela kroppen...det luktade senhöst och jag riktigt kände hur vintern kommer närmare. Förvisso inte så mycket här i Stockholm men det sägs ju att hoppet ät det sista som överger människan...

Lovsjuka och tecknat

Det är inte roligt att vara sjuk! Som sig bör när man är lärare och det är lov så ligger man nerbäddad i sällskap med temugg, nässpray och näsdukar. Det enda bra med detta är att jag har sett film Kung Fu Panda till exempel. Tecknat är djupt underskattat när man börjar bli äldre än...låt säga elva. Men tacka vet jag old school tecknat. Där man verkligen ser de svarta linjerna kring varje figur. Datoranimerat har helt enkelt inte samma känsla.

Kulturtanteri

Igår kväll var jag på Kulturhusets internationella författarscen. De hade ett extrainsatt program om Bloomsburygruppen. En gammal nyfikenhet, kanske till och med lite avundsjuka, i mig för deras frigjordhet och nytänkande liv och leverne gjorde att jag bara inte kunde motstå den här kvällen. Det må vara alldeles sjukt kulturpretto, föhoppningsvis till och med över den nivå jag hittills uppnått. Under den 1½ timme som vi satt där, mestadels medelålders kvinnor med ärtiga örhängen, slog det mig att de var så fascinerande för sin tid. Mycket fokus hamnade, kanske naturligt, kring Virginia Woolf men även på de andra i gruppen, främst då hennes syster. Det släppte mig inte,har heller ännu inte gjort, att dessa systrar vägrade de sig ut på äktenskapsmarknaden. Det måste ju ha varit alldeles skogstokigt under 1900-talets första år. Vilken kvinna!?!?
När vi var på väg ut från Hörsalen, uppe i varv och glada, kom jag in på min egen mor. Undra vad hon i ärlighetens namn skulle säga om en kvinna som bara vägrar stå till perfekt förfogande på äktenskapsmarknaden, så här 100 år efter systrarna Woolf? Min kvasiallvarliga slutsats blev att hon nog hade passat ganska bra in i det viktorianska möblemanget.

Jag lät den rätte komma in

Efter alldeles för lång väntan var jag äntligen på bio igår för att se Låt den rätta komma in. Det var helt underbart! Lite har det känts som om det bara inte kunde bli fel, inte om man har en så fantastisk text som grund. Må hända att jag hade höga förväntningar men när de blir infriade gör det absolut ingenting. Det är kanske det som gör det hela så spännande med förväntningar, utan dem så tror jag nog att livet skulle bli lite platt...

Regissör Alfredsson jobbade med tystnad. Kanske i Bergmans spår. Det tillät den som redan läst boken att fritt associera. Jag kunde plocka fram vad respektive person tänkt i just det ögonblicket som skildrades. Trots detta så kunde den som inte läst boken utan några som helst problem hänga med och uppskatta det som sågs, upplevdes och kändes. För kändes gjorde det! Trots att Ajvide Lindqvist, som själv även skrivit manuset, utlämnat en del personer och händelser. Tystnaden och det implicita blev kanske till och med räddning i detta. För ack vad jag kände med Oskar! Rädd blev jag med...för jag lät filmen komma in. Fast det är ju som bekant inte så svårt att skrämma mig.

Laleh får tala åt mig...

Kära drottning och vår kung kom hit och representera
Här i kylan på vårt torg står ungdomar med flera
Vi har ingenstans att bo
Finns det plats på slottet?
För ett rum kan vi tänkas
Representera folket

Kan polarn' Jonny följa med
Han kunde ej betala hyran
För här i stan kanske ni vet
Är hyrorna för dyra
Kan ni komma och ta han
Det vore finemang
Han sitter där på torget
Var är er häst och vagn

Jag gör en bostadsansökan
Gör en bostads ansökan
Kära drottning och vår kung
Det här är kärlek inget hat
Det är bara det att jag är jävligt desperat
Efter bostad

Väntan

Jag ska ge mig i kast med en ny Coetzee, I väntan på barbarerna. Han är min favorit bland de samtida Nobelpristagarna. Så nu är jag ivrig att upptäcka vad som egentligen är en barbar, när J.M Coetzee får säga sitt!

Bob och kärleken

Babel har självklart besökt årets bokmässa (vilket även jag ska en vacker dag). Detta brukar resultera i ett extrainsatt program, så även i år. En extra liten twist var att de släppte lös Bob Hansson för att fråga författare om alla kan hitta och lättare förstå kärleken genom böcker.

Detta är en alldeles underbar frågeställning i sig. När vi läser så är jag övertygad om att vi självreflekterar och hittar nya sidor av oss själva.När det gäller att förstå kärleken i oss så behöver vi kanske inte sträva efter att hitta den "smäktande, trånande kärleken" som Denise Rudberg uttrycker det. jag vet att jag må vara en aningens pessimistisk, jag är övertygad om att den inte existerar. Den är en konstruktion som i mångt och mycket sätter press på att får prinsessdrömmen (eller prinsdrömmen) uppfylld. Klart man ska älska men var är realismen? Förvisso inte alltid lika rolig att läsa om men det handlar allt som ofta om identifikation. Där står jag fast!

Jag ställer mig hellre till lag Hansson och frågar - Hur fan gör man? Peter Kihlgård, som blir intervjuad av Hansson, menar att boken kan göra oss bättre att älska. Samt det bästa av allt - litteraturen flyttar horisonter och gör oss lite vidsyntare, även gällande kärlek. Det går inte att säga det bättre!

Franskt

Jag ser fram emot att läsa franskt i mellandagarna! Som de senaste sex åren förväntar jag mig att få årets litteraturpristagere i julklapp. Vilket verk det blir är ju alltid lika spännande. Lyssnar man på Horace så ska man ju börja med Allt är vind. Le Clézios förläggare å andra sidan föreslår Afrikanen. Det blir spännande spännande att öppna det lilla hårda paketet. Jag gillar hårda paket!

Kärlek till tv

Jag älskar tv-programmet Babel! Det gör allt så legitimt att krypa upp i soffan och bara njuta av allt det som är så kulturpretto att tiden på något sätt stannar upp. Om och om igen få man höra om böcker jag aldrig kommer att läsa, författare som bara Horace har hört talas om. Det finns i det programmet, hur som, tips och reportage om de där guldkornen som jag skriver ner i min svarta lilla bok över böcker som ska avnjutas och konsumeras av mig.

Dessutom så är Babel lätt samhällskritiska på ett så subtilt sätt att jag blir alldeles varm i hjärtat. Min absoluta favorit en återkommande del i programmet där de kritiserar regeringens kultur-jobb-politik genom att ge författare provanställningar på olika platser. i höstens program två placerar de en författare som lokförare, på tåget som aldrig kommer att stanna förrän du blir ett barn. Att jag dessutom tycker om Björn Ranelid och hur han använder språket, gör det hela ack så mycket roligare.

Beröm

Jag tänkte att jag aldrig skulle dra in mitt jobb i det här. Det har redan och härmed ändrats - jag har fått beröm av en förälder. Barnet i fråga är en bättre människa som växer varje dag. Den ni! =)

Konferenser

Jag tycker genuint illa om konferenser! Framför allt när de är helt menlösa och kastar bort massa timmar i min ack så viktiga vardag. Det enda som gjorde mig glad var den oanstädigt goda pecankola-kakan till fikat. Efter gårdagens användarkonferens är jag så irri att jag inte ens orkar blogga om Bob Hansson och kärleken. Hmmm......jag får återkomma om det

Se den!

Bara kvinnor på scenen! Det var helt fantastiskt!! En styrketår mitt i veckan, dessutom på urmysiga Dramatens Lilla scen. Bernardas hus är kanske inte det mest lättsmälta jag någonsin sett men ack så bra. Kvinnor är komplexa, starka och inte alltid så vänliga mot varandra. Jag funderar fortfarande på hur det kommer sig att Federico García Lorca fokuserar så på kvinnan.... Så det är bara att pallra sig dit. Dessutom så det en enaktare. De är verkligen i min smak. Det bli koncist och aldrig långtråkigt. En intensiv teaterupplevelse. Inte nog med det, så kände jag att det är så vackert att bli gammal... men det bor väl kanske redan en tant i mig. Hon syns bara inte...