Vrickat på torget

Det var ett makabert slut! Faktiskt till den milda grad att jag går läsandes över Sergels torg en onsdag eftermiddag vid femtiden. Prövning av simultanförmågan. Jag kunde bara inte lägga den sista sidan oläst i min väska. I ärlighetens namn blev jag som sagt inte så mycket klokare av att ha läst Mustaschen men den var ju ändå bra på sitt vrickade sätt. Det här kanske betyder att det finns något stort och vrickat i min man som han tycker att jag nu ska förstå....yelp!

Liv i lyx

Jag brukar med jämna mellanrum kasta ur mig att människor i min närhet är lyxluder. Det är de gånger då avund blir min främsta dödssynd....

Just nu är det nog allt jag som är ett litet lyxluder; jag har ätit på restaurang fredag, lördag, söndag och tisdag! Det är otroligt mycket för att vara mig.

Livet är allt bra gött ibland

Min mustasch

Jag läser just nu denna bok, Mustaschen. Den får en minst sagt att fundera! Nu kommer det ju aldrig i mitt fall att gälla huruvida jag har haft en mustasch eller inte men det är ju alltid tänkvärt att fundera lite på en själv i relationen till sina medmänniskor. Hur man identifierar sig själv i mångt och mycket genom hur andra ser på en.

Jag brukar anses som en ganska envis person men jag undrar hur länge jag skulle stå pall om alla och envar skulle hävda något som är i rak motsats till min övertygelse om mig själv? När kommer man till punkten att man faktiskt börjar tveka? Skulle man komma till punkten att man börjar överväga konspirationsteorier? Är det något för mig?

Å andra sidan är det väl aldrig fel med lite självreflektion men det innebär ju aldrig man ska behöva ifrågasätta hela sin historia. Hur denna bok ska sluta är minst sagt spännande! Jag har nämligen i det närmaste blivit påtvingad att läsa den men jag tycker ju om att läsa andra människors favoritböcker för att förstå nya sidor av personen i fråga. I det här fallet kommer jag dock inte bli ett dugg klokare...eller så blir jag upplyst.

Skatta de små liven

Så här en vecka innan jag blir 28 - på riktigt - så har jag funderat lite på det där med att man så ofta längtar tillbaka till när man var ung. Jag vågar säga man för helt ärligt är det här något som har drabbat oss alla vid ett eller annat tillfälle. Som tur är så brukar denna nostalgitripp allt som oftast bli ganska kortvarig, så blev den i alla fall för mig häromsistens. Jag längtade faktiskt lite till 16-åringens entusiasm och orädsla...men så begav jag mig ut i civilisationen en fredagskväll. Dessa kvällar är verkligen kidsens. Jag gjorde något jag aldrig gjort förut - jag gick mellan Centralstation och T-Centralen en fredagskväll vidd 23-tiden. Dra mig baklänges! De var överallt! Ö V E R A L L T! Jag visste knappt att det fanns så mycket kids...det måste vara som Magnus & Brasse sa en gång i tiden att de suger i sig näringen genom händerna och ynglar av sig av sig själva. Det som inte kunde ungå mig är ju hur de ser så lika ut, där individualiteten blir en så framträdande aspekt av den sökande kollektivismen...eller nåt. Det enda jag är 100% säker på är att de alla borde åläggas någon form av ozonskatt. För kyss mig vad mycket hårspray som måste gå åt varje fredag. Jag har nog knappast använt så mycket stärkande stylingprodukter under en hel livstid....

En riktig såpa

Jag tycker det är helt fantastiskt att börja på nytt! Det spelar i princip inte någon roll vad det gäller: flytta, en ny bok, terminsstart, nya tv-serier. Det mesta. Av detta kommer att jag även tycker om måndagar.

Nu har jag som tidigare nämnts flyttat till en egen liten lya. Som alltid förr, och jag har flyttat många gånger, så ska allting bli från ett rent blad. Jag ska köpa nya inredningsdetaljer, tvätta varenda pinal jag äger, införskaffa de perfekta köksattiraljerna etcetera etcetera. Det här ny-tänkandet resulterar ofta i att jag slänger saker i en helt fascinerande takt innan jag ska flytta. Något hände denna gång....jag slängde bara en endaste sopsäck med saker, förvisso proppfull.

Trots detta så kände jag att något nytt måste jag ju ändå få. Den ny-lyckan infinner sig först om ett par veckor när mina loppisfynd till möbler anländer. Därmed var jag ju tvungen att få mitt lystmäte mättat. Vad gör jag åt det - jag går och köper nya rengöringsmedel...men inte vilket blåvitt- medel som helst utan såpa....Klassisk grönsåpa!

Denna såpa tog mig på en härlig promenad down memory lane. Helt plötsligt står jag på bryggan vid min kompis stuga (även den var grön vill jag minnas). Vi var de bästa av vänner när jag var liten, vi var grannar kan tilläggas, det funkade ju så då. Jag minns att vi, kanske sex år gamla, fick i uppdrag att tvätta två mattor. Vi släpar ner dem till sjön tillsammans med en burk såpa. Sen var det bara att gräva ner hela handen i burken, kladda på överflödiga mängder såpa på de, i sjön nedblötta, mattorna. Sen skrubbade man med hela kroppen! Gissa om det löddrade! Jag har inte tänkt på den där stugan på evigheter, inte på såpa heller för den delen.

Tänk vad något så litet som rengöringsmedel ger för effekter om man bara släpper efter i tanken det allra minsta!

Saida sökes!

jag ämnar beklaga mig lite grann. Det är inte roligt att flytta!!!!! Jag hittar nämligen inte min Mp3-spelare. Det gör mitt pendlarliv så tyst...inte ett dugg roande. Dessutom så har jag förlagt en liten låda men en router i som ska skickas tillbaka till sin rättmätiga ägare. Insikten att jag eventuellt måste packa om de fem kartonger jag gjort i ordning för källarförvaring kryper allt närmare. Jag attraheras icke av tanken! ICKE!

Ingen som har en gnutta av Saidas kunskaper i sig som kan berätta för mig var router-åbäket gömmer sig? Till detta så söker jag någon som (gratis så klart) kan komma och förbarma sig över målningen i den nya lägenheten - det är inte kul att måla en vägg i taget o flytta runt möbler kan jag säga! Så nu har jag beklagat mig så det räcker! Roligt är att jag ska på middag ikväll och fest imorgon. Det ser ut att bli en bra helg helt enkelt...

Det var då..

Dessa rader skulle ha skrivits för sisådär 13-14 dagar sedan men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag skulle sammanfatta 2008 med så vackra rader. Tiden gick och inga tangenter rördes så jag gör det helt enkelt som jag brukar - snabbt och kortfattat så har jag det gjort i alla fall. Så håll i dig.
Nyår på hög nivå i Innsbruck, plugg på hög nivå - gammalt såväl som engelska på c-nivå, byte av kombo, plugg och jobbstress, ångest inför framtiden vilket leder till djupa tankar, idén och planering att flytta utomlands, konserter, jobbsök,sommaren kommer, blir glad igen, pridejobb som pressekreterare - roligt men fascinerande sömnlöst, slutar i jouren, får ett "riktigt" jobb, dejtande, plugg, fest med nya människor, pirr i magen, jobb i överflöd, dejtande, kärlek, vit jul, nyår med massa god mat och dans, flytt.
Det var nog allt. Slutsatsen blir ändå ett att det varit ett ljust år - för det var ju så det slutade därmed det jag vill minnas!

Granen - en avhoppare

Vår gran är suicidal. Den bara blåvägrar att dricka det vatten som ges. Vi har till och med försökt muta den lille fan med sockerbitar men ingenting hjälper. Jag förstår den rackarn. Ryckt från tryggheten för att bli bli huvudnumret på en ofrivillig maskerad, à la Elle i sin rosa kanindräkt på juristfest. Då skulle jag också bli självmordsbenägen. ... Ett plus i det hela är nog att det innebär att julen bli lite kortare. Å andra sidan har jag nog redan begett mig till min julfria lägenhet vid den tiden. Hur som haver så får jag väl ta mig i kragen och önska eder alla God Jul! Jag är ju ändå en vänlig själ.

Snipp snapp...

Jag har gjort min första termin som lärare. Det har vart otroligt roligt, sjukt jobbigt och alldeles fantastiskt. Jag har verkligen valt rätt yrke!

Nu lämnar jag storstaden för småskogen. Det innebär en riktig jul, dvs en vit sådan. Inte grå grå grå (nej, jag är inte färgblind). På återseende i vardan'!

27, 19 eller 28?

Jag känner mig skiiiiiitgammal! Det har kommer till mina små kycklingars kännedom att jag gärna spelade Counter Strike när jag var i deras ålder. Det gör några av dem idag så det blev ju onekligen något att prata om. När det dessutom kom fram att jag åkte på LAN några gånger så var det ett par av eleverna som skrattade så att de höll på att trilla av stolarna. Varför får då detta mig att känna mig som en gammal tant?

De visade mig en del klipp som finns på youtube (här börjas det, för detta hade jag ingen aning om att det fanns) där folk spelar den gamla goda banan Assault som vi körde praktiskt taget jämt. Sen började jag berätta om min tid som datanörd. När man samlades i en av skolans lokaler (nördvarning) för där fanns det bredband!! (ni hör ju,) vilket var ganska ovanligt. Annars så fanns det andra ställen med bredband men de var inte lika bra som skolans jättedyra, för var man för många på nätet så gick det för långsamt för att spela (kommentar överflödig!). Då undrade någon hur man gjorde då när man inte hade bredband. Då berättar jag glatt att man hade ju modem, som om det var världens självklaraste sak, men att det var lite krångligt för att det blev ju upptaget i telefonen(....eeeeee...allt var bättre förr?!?)Stoooora ögon kunde skönjas på de små liven.

Som fin slutkläm så mindes jag att jag fick min första dator när jag fyllde 18 (dvs snart 10 år sen) den hade riktigt bra utrymme, en riktig heting faktiskt på hela (håll i er nu) 8 gig! Det vill säga som en ipod nano. De garvade så att de höll på att gå av! Ni kan ju gissa hur gammal jag kände mig då....

Tur att jag har den största finnen jag någonsin haft just nu(nej, jag överdriver faktiskt inte!). Det får mig i alla fall att känna mig lite mer som 19 än 27.

Hösten 09

Bara så att ni vet så kommer vi alla att få en uppdaterad version av IKEA-katalogen hösten 2009 - en rörlig. Det vill säga att vi alla kommer att få en DVD med årets julkalender. Det kallar jag Ikea-stämning!

Hata Göteborg

...eller hata Stockholm eller bara hata i allmänhet. Inatt hatade jag så som jag aldrig har hatat förut. Jag brukar tämligen inte hata. Vid elvatiden så började ett evinnerligt bankande, precis när jag började ge upp mig kvällssudoku för att sussa. Då hör jag det - och det har ingen återvändo; ett rytmiskt dunkande. Som ignorant stadsbo stoppade jag in öronproppar och ämnade stänga ute kakofonin. Men icke! Utöver detta så har jag ju fantasi som en febersjuk femåring så i mitt lilla huvud så lät ju detta eviga bankande som om någon var utlåst, eller ännu värre - inlåst! Jag kunde inte släppa den här tanken på att någon stackare satt i vårt cykelförråd i sin egen träck och inte kom någon vart och allt var mitt fel och denne någon skulle svälta ihjäl och....ja, ni fattar galoppen.

När jag äntligen tar mig ut på den iskalla balkongen i min toktunna kimono så visade det sig att det var nåt bygge på stora vägen som ställde till det. Föreställ er min irritation. Storstadsh-vete! var det enda jag kunde tänka. Vet inte om det var så mycket bättre än mitt imaginära förrådsoffer...

Den där fredagen

Jag blev lite besviken faktiskt...fredagens spelning med Zeigeist var mer av en spelning än den magnifika show som det var när jag såg dem i maj. Ett litet antiklimax om jag ska vara helt ärlig. Tur att det svängde på bra på dansgolvet sen iaf! Det är ju inte ofta man får höra Master & Servant när man är ute och svänger. Eller vads sägs om en liten låtlineup med Familjen,OMD, Joy Division och Depeche Mode? Så jag kan inte klaga på kvällen i stort. Så länga man får dansa så lever man!!

Ikväll smäller det!

Äntligen är det dags igen! Efter att ha hittat dem på Arvikafestivalens hemsida förra våren fick jag äntligen se dem live i våras. Kan vara bland de bästa konserter jag någosin varit på. Jag stod och gapade! Dessutom fällde jag den väldigt pretto kommentaren "I love comtemporary art" som svar på frågan om jag tyckte det var bra. Ett litet aber är att det finns risk för otrevligt mycket folk; de spelas ju på P3 nu för tiden.

Nörd till tårar

Läste om nutidsvinnarna i DN imorse. Det var så fint. Jag blev lite rörd. En samling små hjältar som får stå i glansen på en stor dag. De blir väckta i ottan för att träffa drottningen och äta lunch med en minister. Till råga på allt var de helt lyriska hela bunten. De var så fina de små nördarna!