Halvhyllemannen

Hur mycket man än ordnar i ny lya så kan det ändå finnas små spår av tidigare boende. Vi har ett par spår i lägenheten. Vi jobbar på att få bort valet av 90-talsaprikosa köksluckor och dåligt målad hall, så det räknar jag inte riktigt. Det stora arvet märks i alla skåp och garderober i lägenheten, och de är många. Överallt finns konstigt placerade, ogenomtänkta och egenhändigt gjorda hyllor i skåp och skafferi. Därav namnet - Halvhyllemannen. Det dyker upp fler halva hyllor som jag först trott har varit där från början men som visar sig vara ditsatta senare och dessutom helt onödiga eller rent av i vägen för ursprungligt ändamål. Senast upptäckte jag att i en garderob finns en smal hylla, som först kändes ganska bra, men när jag levt in mig lite så märktes det att det finns ingen plats att hänga lite längre kläder. Halvhyllemannen har helt sonika fäst stången för galgar lite längre ner för att få plats med - hör och häpna- en hylla till. Vad han har haft alla dessa hyllor till går över mitt förstånd. För gott om plats är det här, vi kommer troligen inte ens fylla alla överskåp.

Favoriten är dock en hylla i skafferiet som vi tog bort från allra första början - den var så smal att det endast fick plats en tonfiskburk på både höjden och djupet. Vad man ska med en sån till går då helt över mitt förstånd. Han kan ju inte ha levt på enbart tonfisk. Eller?

Fundera på viktiga saker

Vår vardag består av otalet antal val. Hur och varför vi egentligen gör dem är en fråga jag icke ämnar besvara. Det är mer spännande med helt triviala ting. Så som vägen från tunnelbanan till dörren.

Jag har nämligen förmånen att ha resonabelt nära till tre olika tunnelbanestationer då vi numera har fördelen att kunna åka två olika linjer hem. Varför jag gjort valet att alltid åka till den som har den mest tråkiga vägen till min port har jag funderat på emellanåt. Oftast har jag hyfsat , för mig, logiska svar som att det är lite väl otryggt från en station och den andra bjuder på en promenad över en bergknalle utan gatlyktor. Den väg jag oftast väljer kantas av ett stort bygge vilket är otroligt tråkigt. Idag kom dock svaret till mig. Utgången därifrån är längst fram i tåget mot längst bak. Förvisso är den otrygga vägen längst fram men den är som sagt otrygg. Att de facto kliva av längst fram i tågets färdriktning har den psykologiska effekten på mig att det känns som om jag har åkte längre och behöver gå kortare. Det är ju åt mitt håll och jag behöver inte gå mot strömmen. Vilket säkerligen ger mig några störningar i mina inre symetrier. Det här är ju så solklart att jag inte förstår att jag ens har funderat på det tidigare.

Det tar sig sa mordbrännarn'

Idag när jag kom hem hade jag fått en alldeles ny dörr. Trevlig var ordet. Dessutom innebär det att målaren kan komma hit och fila på hallen. Det börjar hända något i mitt hem. Betoning på mitt. Det är ju faktiskt första gången jag kan säga att det verkligen är mitt. Alla dessa studentlägenheter räknas inte riktigt.

I jämställdhetens namn borde jag väl vara vuxen och säga att det är vår lägenhet. Men... fast.......vi...Äh! Mitt mitt mitt! Give me more!

Here's Johnny

För ganska precis ett år sen startade jag den här bloggen. Jag hade sett Bernardas Hus på Dramatens lilla scen. Jag var hänförd. Den kvällen slog jag slag i saken och startade en blogg, vilket jag hade tänkt på länge. Planerna var storslagna orden skulle vara vackra. Inläggen skulle komma dagligen. Ämnena skulle vara genomtänkta. Att skriva är dock inte alltid min starka sida. Jag tenderar även att vilja vara lite mer kulturpretto än vad jag är.

Som synes har ämnen inte alltid handlat om finkultur. Som min vän brukar säga ”Vardag är fint. Det finns så mycket jag inte ser.” Det är ord vi ska ta till oss. Som synes har inläggen inte varit så kontinuerliga som jag hoppats. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Som synes i kommande stycke drömmer jag ännu om att vara redigt KP.

Ingemar Ingemar Ingemar. Jag säger bara det. Han visste hur man sätter fingret, kanske ska jag säga ordet, mitt i den vanliga människans prick. Jag fick förmånen att se Scener ur ett äktenskap återigen på Lilla scen. Det var fantastiskt! Skrattet tilläts flöda av igenkännande och pinsamma situationer. Likväl som det fick fastna i halsen av den obekväma sanningen om det intima samtalet i människans relationer. Jonas Karlsson imponerar som alltid. Inte konstigt att han var poster boy på mitt kylskåp en gång i tiden. Livia Millhagen hänförde! Det var första gången jag såg henne på en scen. Definitivt inte sista.

Uppdatering II

Hemkommen från Hälsinglands gröna skogar och blåa berg. Det blev en bra semestervecka. Mycket häng med släkt, målarfärg och tittande på landet. Min man gjorde succé genom att måla så att skavsåren blödde. Därmed har han klart godkänt och jag tror inte han behöver slita så igen. Dessutom blev han bästisar och bundis med hunden Beda så att där är allt grönt.

Jag tog honom med runt. Hälsingland är ju vackert och ursvenskt och allt det där så vi plockade targan av bilen och körde för fort på landsvägarna, stannade på loppisar och fyndade stringhylla för 15 spänn, insöp en magnifik utsikt över Dellensjöarna, pekade på kossor och badade hos Elin vid hennes barndoms torp. Till detta så kommer en obligatorisk utekväll. Han är ju trots allt uppvuxen i Stockholm så jag måste visa hur det kan se ut när svenssons, white trash, sportfånar och raggare möts i en härlig blandning över alla åldrar a la småstaden. Man kan väl säga att han var ganska tyst och iakttagande i början. Sen kom Sigge Hill (typ Sveriges Hank Williams) igång med sina hemliga gäster. För kvällen Jakob Hellman och Staffan Hellstrand. Ganska lyckat med andra ord. Dock fick vi panik för att det var så mycket folk att det inte gick att röra sig, varken utomhus eller inomhus. Tilläggas kan att det var en tisdag i en stad med 17 000 invånare. Vi gick hem.

På hemma plan har det onekligen hänt saker - det har kommit en bebis. Tant Alexandra har gjort det fantastiska och kläckt en väldigt söt Malte.

Gårdagskvällen spenderades med lite goda drinkar i en hotellbar längs Slottsbron där man satt en spottloska från bilarna - det är skönt att vara tillbaka i civilisationen.

En veckas skillnader

Idag bär det av till barndomens gata. Det ska målas hus, badas och titta på sevärdheter. Alltsammans visar på skillnader över generationer. Min farfar räknar iskallt med att vi ska bo med dem i stugan hela veckan. Vi hade tänk en eller ett par nätter där ute och resten för oss själva inne i stan och åka ut på morgonen för dagens arbete. Min farfar kan överhuvudtaget inte förstå det. Varför är vi inte där hela veckan? Varför är vi inte där uppe hela semestern? Varför räknar vi efter sju respektive tolv år i Stockholm det som hemma?

Självklart ska man se till aspekten att han är av annan generation och således tenderar hans värld att vara lite mindre än min. Då måste jag tillägga att han rest så in i bängen i sitt yrke - Kirgizistan, Sovjet, Korea. You name it! Trots detta så kan finns det ingen anledning att vara någon annan stans än i en stad, vacker förvisso, med endast 17 000 invånare. Vad vi är olika....

Att kolla in sånt här och andra skillnader, likheter och tendenser oss människor emellan är otroligt intressant. Det måste vara hemskt spännande att var etnolog!.

Lång tid

Ibland tar sker lite tid. Till exempel 2 år sedan man träffar en god vän. Tilläggas kan att vi båda bor i Stockholm. Det blev ett kärt återseende och jag har en känsla av att det inte kommer ta lika lång till vi ses igen. Jag har ju gett mig fanken på att jag ska dra samman mina vänner som, liksom jag, är engelsklärare på högstadiet (nu heter det förvisso inte det men det struntar jag i) till lite samkväm och idédelande hos mig innan vi börjar jobba. Vi är faktiskt fem stycken nu i min nära bekantskapskrets. Jag börjar ana en trend....

Ledig dag

Att sova länge är fantastiskt! Det händer inte mig så ofta så jag uppskattar det desto mer. Således fick jag en go start på min enda lediga dag denna vecka. Den blev inte sämre av att jag åt en väldigt mysig lunch och fika lunch med Jenny och den fascinerande höggravida Alexandra på den sist nämndas balkong. Jag säger att hon är fascinerande gravid då jag inte känner någon med barn så hon är min första närkontakt med detta naturens underverk. Jag smygkörde även barnvagnen lite i vardagsrummet - måste erkänna att det var första gången jag rattade en barnvagn. Jag är verkligen en skrämmande novis på 28 år.

Kvällen ska spenderas i soffan med film och lite smaskiga jordgubbar med basilika. Sen ska vi lyssna till det annalkande ösregnet.

Uppdatering I

Hela jag har liksom tagit semester, så ock denna sida. Jag har kämpat med att få lite färg på min vita lekamen. Det har väl gått sådär får jag säga. Jag har ju så jäsikens trögstartat i det här avseendet. Men rackarns vad gött det har varit! Jag har typ sovit, läst och ätit gott. Det enda man behöver här i livet.

Har vart lite kulturell också. Fick efter flera dagars förkylning, och därmed mest tid i soffan, med min man ut till Birka. Det var gräs gräs och lite mer gräs. Kan man sammanfattade det hela. Men ändå lite kittlande i historienerven att stora delar av den gamla stadsmuren finns kvar och få berättat vad man hittat där. Tips om du åker dit: smörj pannan med hög solskyddsfaktor. Lite diplomatiskt kan jag väl säga att jag veckan efter tackade min frisör att jag har lugg.

Framförallt var jag tacksam dagen efter Birka då vi var på ett fantastiskt bryggbröllop ute i Skärgården. Jag grät som en gammal tant. D fick trolla fram servetter till mig från kavajfickan. Jag måste ju även tillägga att vi var sjukt snygga då vi matchade. Jag i min klänning med rosa rosor och han med rosa fluga. Snygga så det förslog var vi!

Det obligatoriska

Nu har man gjort det man ska göra - fira midsommar i skärgårn'. Det var blåsigt, kallt och lite regnigt. Men ack så trevligt! Trångt i det lilla köket när alla skulle ordna maten inför grillen, rosé ur box, bastu och bad. Jag saknade helt enkelt ingenting. Dessutom fick jag komma hem med lite rött på näsan efter att ha spenderat midsommardagen utomhus i faktiskt rent solsken. Jag har helt enkelt påbörjat min semester på ett högst tillfredsställande sätt.

Semester

Då har man semester! Sedan en timme njuter jag ledighetens sötma. Det ska sovas, läsas, mysas och ätas. Jag ska titta på himlen och njuta av andra människors sällskap. Vilket det blivit alldeles för lite av de senaste månaderna. Att jobba kväll tär på det sociala livet. Men nu ska här bli ändring. Jag känner mig lite extra ledig i år. Jag har generellt sett varit ganska dålig på att vara ledig på somrarna under de senaste tio åren. Men i år känner jag mig extra ledig - Välkommen ledighet! Jag helgar ditt namn

I form?

Jag har redan ont i kroppen! Var på skivstångspass vid lunch, skakade i armarena när jag kom hem. Det här bådar inte gott....Men det var kul! Jättebra pass och ledaren var så där skrämmande snygg. Jag får ligga i lite helt enkelt - både på gymmet och i solariet...eller inte.

Istället gör jag något som är mer mig - går på Pridemingel. Årets invigningstalare och Marit Bergmans Pride-låt kommer att presenteras. Detta ser jag verkligen fram emot! Hoppas på lite snittar och ett glas rött. Det lutar mer åt beach 20...12...

Boktips i sommarregnet

Augustprisvinnarna brukar ju vara bra. Man kan ju säga att de får priset av en anledning. Gregorius är ju på topp (om man läst Söderbergs Doktor Glas det vill säga). Svinalängorna, Den vidunderliga kärlekens historia likaså. Jag läser just nu denna Augustprisvinnare från 2005 - Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. Ett ord: Fantastiskt! Har knappt 100 sidor kvar och jag vill bara stanna hemma och plöja mig igenom dem. De första 150 sidorna var bara vackra, sen blev det spännande, kärleksfullt, varmt, lämnar rum för egna reflektioner. Allt skrivet på ett språk som bara fångar in mig. Om man bortser från det anskrämliga omslaget så är den helt underbar! Läs Läs! Läs!

Insikt

Jag måste införskaffa fler sällskapsspel! Det är alldeles för vuxet att enkom spela TP och Rappa Kalja när man umgås med sina vänner. Övriga kvällar består av Backgammon och Kalaha. Jag menar var har Bondespelet, Labyrint och Vem där? tagit vägen? Det var ju spelen som rockade när man gick på fritids. Övertygad om att de skulle vara lika bra idag. Köpdjävulen i mig får helt enkelt lite lustar tillfredsställd inom kort.

Eufori

Här har varit stendött. Jag är väl medveten om det och kanske borde jag skämmas lite grann. Har haft på tok för mycket att göra så då prioriterar jag andra förlustelser än denna. Den eufori jag upplevde igår kväll slår det mesta, därmed tar jag mig i kragen och delar med mig. Jag har nämligen närvarat vid min första valvaka. Det var en känsla av pirr i hela lokalen och man pratade politik så det stod ur öronen, och det vara bara roligt. Till det kom sådana underbara nörderier som att man kunde satsa på valutgången och partiets slutliga procent. När det började trilla in reslutat så blev det jubel för varje tiondel. Det var ganska härligt kan jag säga.

Som grädden på det redan smaskiga moset kom att Florence Valentin spelade. Riktigt riktigt bra! Jag släpade mig hem vid midnatt som en utslagen valarbetare som slitit sen vallokalernas öppnande. Det här kommer jag göra igen!