Vår vardag består av otalet antal val. Hur och varför vi egentligen gör dem är en fråga jag icke ämnar besvara. Det är mer spännande med helt triviala ting. Så som vägen från tunnelbanan till dörren.
Jag har nämligen förmånen att ha resonabelt nära till tre olika tunnelbanestationer då vi numera har fördelen att kunna åka två olika linjer hem. Varför jag gjort valet att alltid åka till den som har den mest tråkiga vägen till min port har jag funderat på emellanåt. Oftast har jag hyfsat , för mig, logiska svar som att det är lite väl otryggt från en station och den andra bjuder på en promenad över en bergknalle utan gatlyktor. Den väg jag oftast väljer kantas av ett stort bygge vilket är otroligt tråkigt. Idag kom dock svaret till mig. Utgången därifrån är längst fram i tåget mot längst bak. Förvisso är den otrygga vägen längst fram men den är som sagt otrygg. Att de facto kliva av längst fram i tågets färdriktning har den psykologiska effekten på mig att det känns som om jag har åkte längre och behöver gå kortare. Det är ju åt mitt håll och jag behöver inte gå mot strömmen. Vilket säkerligen ger mig några störningar i mina inre symetrier. Det här är ju så solklart att jag inte förstår att jag ens har funderat på det tidigare.
torsdag 8 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar