Here's Johnny

För ganska precis ett år sen startade jag den här bloggen. Jag hade sett Bernardas Hus på Dramatens lilla scen. Jag var hänförd. Den kvällen slog jag slag i saken och startade en blogg, vilket jag hade tänkt på länge. Planerna var storslagna orden skulle vara vackra. Inläggen skulle komma dagligen. Ämnena skulle vara genomtänkta. Att skriva är dock inte alltid min starka sida. Jag tenderar även att vilja vara lite mer kulturpretto än vad jag är.

Som synes har ämnen inte alltid handlat om finkultur. Som min vän brukar säga ”Vardag är fint. Det finns så mycket jag inte ser.” Det är ord vi ska ta till oss. Som synes har inläggen inte varit så kontinuerliga som jag hoppats. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Som synes i kommande stycke drömmer jag ännu om att vara redigt KP.

Ingemar Ingemar Ingemar. Jag säger bara det. Han visste hur man sätter fingret, kanske ska jag säga ordet, mitt i den vanliga människans prick. Jag fick förmånen att se Scener ur ett äktenskap återigen på Lilla scen. Det var fantastiskt! Skrattet tilläts flöda av igenkännande och pinsamma situationer. Likväl som det fick fastna i halsen av den obekväma sanningen om det intima samtalet i människans relationer. Jonas Karlsson imponerar som alltid. Inte konstigt att han var poster boy på mitt kylskåp en gång i tiden. Livia Millhagen hänförde! Det var första gången jag såg henne på en scen. Definitivt inte sista.