Lyx i vardan'

Jag gillar verkligen att läsa tidningar. Det är nåt speciellt med de blanka sidorna som dimper ner med jämna mellanrum i mitt postfack. Det är lite enkel vardagslyx. Jag har dock börjat fundera på en rockad bland mina prenumerationer. Mode ska få ge plats för mer musik men jag kan inte bestämma mig huruvida elektron eller folkmusiken ska få ta mer plats i min värld. Vetenskapen ger jag däremot inte upp - det kan ju leda till poäng på TP.

Snart smäller det!

Om exakt en vecka kommer Lollo & Erövrarna ta revansch! Ett litet antal,väl utvalda, fans har fått kvala in till laget. Därmed finns det ingen återvändo till vad som kommer att åstadkommas. Vi kommer helt enkelt att rock loss på quizet på MFTM @ KGB nästa onsdag. Kanske ska jag mer korrekt säga att vi kommer Syntha Loss - Utan Återvändo!

Därmed vill jag tipsa lite: När jag var på denna eminenta synthklubb första gången en varm sommaronsdag för några år sedan kändes det lite som att hitta hem. Där språkade jag med trevliga människor som dessutom har ett bra band. De kommer nu med nytt, så gillar du när det synth-svänger så kan jag med glädje tipsa om Lip Service!

Det var vackert

I söndags kulturade jag mig lite lagom. Jag såg Beautiful Thing på Vår teater. Det blev en fantastisk söndag som inleddes med vad som kan vara den godaste pizzan i mannaminne. Vilket följdes av denna enaktare vilket kan vara min favoritform på föreställningar, det blir mer intensivt så. Hur som haver, jag kan verkligen rekommendera den. Dessutom gör de skolföreställningar för att upplysa mänskligheten i lite HBT-kunskap, vilket gör att jag kan rekommendera den lite extra. Gött gött!

Den är onekligen en föreställning som sitter kvar. Ytterligare en tanke som jag har kvar efter denna gäller mig själv - jag är nog allt lite cynisk. Jag kände genom en stor del av föreställningen att något hemskt skulle hända. Jag tänkte hela tiden att någon skulle dö eller att allt skulle gå åt fanders. Som tur var så var det alldeles sockersött och fullt av ung kärlek!

Gratis garv

Jag sitter och letar klassiska särskrivningar och syftningsfel på internet för att presentera för mina elever nästa måndag. Det är så roligt så att jag dör. därför tänkte jag bjuda på underbara syftningsfel.

Käpp borttappad av gubbe med knopp i ändan
Haft värk inatt i höger öra som nu försvunnit
När jag blir stor vill jag bli lärarinna för jag tycker att det är så roligt att vara med barn.
Innan vi gick ut låste vi dörren och la den under mattan
Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv
Har du problem? Slå jourhavande medmänniska!
Två greps för våldtäkt på färja
Bulldog säljes. Äter det mesta och tycker mycket om barn
Gul nackad papegoja till salu
Äldre dam eller herrcykel köpes billigt
Klocka upphittad, återfås mot beskrivning av Kurt
På mitt konditori serveras lemonad, tillverkad av undertecknad själv, är korkad och stämplad.
Är du myndig? Är du svensk medborgare? Är du intresserad av det Svenska försvaret? är du fullt frisk?

Bonus är ju då att jag älskar när andra gör fel, för det skulle jag ju aaaaaldrig göra..

Slut på kontot!!

Det här med att alltid vilja ha vad man inte har är en egenskap som antagligen förenar mänskligheten. Det var längesen jag kände ett ha-begär som just nu..hur kommer det sig; jag har 12 kronor på kontot!! F.ö. kan ju tilläggas att det kanske är det minsta jag har haft på mitt visakort i modern tid. En stackars hundring brukar jag nog allt ha kvar.

Detta ha vad jag inte kan få är ett mönster som jag kan se ganska tydligt i mitt liv. Jag minns väldigt väl hur jag var aaaaabsolut tvungen att spela innebandy när min bror fick lust till det nån eftermiddag så där i vårt gemensamma, blå rum. Som ni alla vet så har jag bollkänsla som en amputerad sengångare, så idrottandet löste jag alltid med att ställa mig på den gula skumgummiboll som brukade användas för ändamålet "Liten syster i mål - Stor bror skjuta hårt".

Nu har jag dock ingen boll att ställa mig på men ha vill jag ändå. Hur som haver, på grund av (?) min svidande fattigdom så kan jag inte sluta tänka på allt som jag verkligen behöver just nu. Så som varma skor som inte tar in vatten. Vilket känns som en del i överlevnadsinstikten nu när 1 dm pudersnö ska förvandlas till slaskvatten nu när plusgrader närmar sig de närmaste dagarna.

Likaså bara mååååååste jag ha ett par nya jeans. Jag är ju trots allt en jeanstjej rakt igenom och syns ganska sällan i annan mundering. Slutsats: jag tycker fortfarande illa om julen. Den hindrar mig från att bara tänka på mig själv, i vanlig ordning, utan jag måste prioritera andras tillfälliga lycka och lägga pengar på presenter. Detta kapitalistiska påfund tjänar ju förvisso även min tillfälliga lycka på så att jag kommer ju falla till föga för gängse norm. Undrar om en fejkbajs från Buttericks blir en uppskattad julklapp så här 20 år för sent...

Så skulle det ha varit...

Grattis Pappa 58 år!

!!

Det enda som behövdes var 5 cm pudersnö och lite kyla; min lycka är gjord! Nu blir det fest i regnbågens tecken.

I mina drömmar

Jag kan inte släppa den här bloggen, den finns till och med i mina drömmar. Efter att ha läst om bloggångest i gårdagens Metro och skällt på mina närmaste vänner som inte läser mina rader,(!!) så följer dessa ord med mig in i natten. Dock var det inte en dröm som rör mig egentligen utan er,de stackars läsare som jag hoppas att jag har. Det var nämligen så att jag hade massa kommentarer till allting här. Ett inlägg hade 10 kommentarer och ett annat 25 stycken!! (Önskedröm?)

För övrigt kan jag tillägga att jag även drömde om en svart mink som grävde gropar överallt och att jag grundligt inspekterade dess tassar för att se om de höll god kvalitet. Det måste ha att göra med den fantastiska lilla päls-cape som jag blev förälskad i igår. Hmmm...jag undrar vart den lilla aktivisten i mig tagit vägen!?!?

Vem är jag...

Jag har ganska många konstiga principer. Att jag blåvägrar titta på allt som har med dokusåpor att göra är en sådan. Dock har det här eskalerat. Jag vägrar ganska mycket som jag har fått för mig är dåligt för mänskligheten. Gossip Girl är en sådan sak. Jag har inte sett en sekund av drabblet men jag är genuiiiiiint övertygad om att det bara är fördummande och manglar på stereotyper som gör mig irriterad. Därmed är det strunt-tv som borde förbjudas. Då kommer man ju till konstaterandet - vem är egentligen jag att döma? Bara för att jag tycker att kulturprogram, dokumentärer och serier om massmördare med psykopatiska egenskaper är helt fantastiskt och fascinerande så ska väl inte jag vara den som är den. Vem säger att jag är den som har rätt och andra har fel!?!?

Här kan man ju komma in på högkulturen som normativ kontra deskriptiv, vilket har frågats mig här tidigare. Jag vägrar resolut att svara. Jag tänker helt enkelt fortsätta att leva med övertygelsen att jag är den som är den, att att alla som läser chicklit och tycker att The OC gör världen till en bättre plats missar för mycket för deras eget bästa. Jag kommer aldrig se ett avsnitt av Idol, titta på Fotbollskväll eller köpa en Absolute Music-skiva.
Jag är helt enkelt så perfekt att det är jag som borde vara normen!

Moi - en stalker

Jag älskar Facebook - 2000-talets stalking på hög nivå. Jag kan inte få nog av att snoka runt på andra människor som jag kvasikänner, har känt, vill känna - you pick. Senaste fyndet är en tjej från min barndomsstad som jag hade en ytterst underlig relation med...det var nog egentligen ingen relation. Vi hejade knappt på varandra. Hon var efter två eller tre av mina ex. Vi har numer mycket likande frisyr - jag har alltid tänkt att hon var en blek kopia av mig. Moahahahah!

Ögonblicksbilder

Jag har för vana att alltid ta buss som kollektivt färdmedel när jag så har möjligheten. Man ser så mycket mer, man kan fundera istället för att förvandlas till en zombie som tomt stirrar på nakenheten och mörkret som flimrar förbi vagnsfönstret. I morse så fick jag en bra känsla när jag satt på bussen. Mitt arv i form av en naturlig, oövervinnerligt stark, känsla av att titta in hos andra fick sitt lystmäte tillfredsställt. Ett kafé vid vägen såg inbjudande ut, morgonmänniskorna med latten i hand såg varma ut. Jag ville gärna trycka på stoppknappen och stanna en stund med personalen bakom disken. I ett fönster stod en kvinna iförd morgonrock med favoritkoppen förd till läpparna. Byggarbetare med ciggen i mungipan och verktyg över axeln.

Varför fokuserar man på att bli deprimerad på grund av mörkret omkring oss istället för att se ljuset som man annars inte ser? Mörkret känns alltid mindre kompakt när det fullkomligt strålar ut ljus från allt omkring oss.

Lycka i det lilla

...en barndoms kära scarf som återanvänds, ett telefonsamtal, en klänning, ett återseende om än ett kort, en låt (personligt meddelande till min bror: detta är inte tvspelsmusik!!), ett glas gott vin, förväntan, vänner, delad glädje, fjärilar i magen...

Färdig!

Min högt efterlängtade garderob är färdigmonterad! Detta innebär ju att jag kan köpa....en helt ny garderob.

Nåt positivt i det hela

...är att jag ju får sätta mig på bussen för att lämna förorten och därmed läsa Daniel Sjölins Världens sista roman. Efter 100 sidor är den underbart förvirrad, vem som egentligen är förvirrad i boken är en fråga i sig att ställa.

Jag är ett skämt

Idag har allt varit ett skämt! Jag har varit ett skämt!

Det underlättar inte av att jag har varit ensam på jobbet idag, allt blir rörigt och jag gör massa fel. Jag vill bara gå hem och lukta på mitt täcke...
Jag som skulle vara så pepp och åka på stora varuhuset och inhandla min nya garderob idag. Som sagt...händer det inte i samma sekund som jag tänker det så är det inte roligt längre.