Moi - en daggmask

Jag har alltid varit bra på att prioritera det som jag har tyckt varit roligt. Det innebär ju även att jag tenderar att, minst sagt, lågprioritera det som är mindre roligt. Som att träna till exempel. Jag vet att det är ett något jag borde göra, mitt samvete skriker, min rygg kan tala om det, om än fortfarande med ganska små bokstäver. Det går bara inte! Jag kan inte få ihop den gamla devisen att förena nytta med nöje. Faktum kvarstår - jag prioriterar träning lika mycket som en daggmask prioriterar solsken.

Jul hit och dit

Det är ett jäkla julandes i min bekantskapskrets. Det bloggas om likasinnade, det ska pyntas på jobbet, jag har redan blivit bjuden på glöggbjudning, det har börjat planeras och inhandlats julklappar. Jag kommer storkna! När det kommer till julen så bidrar jag nog gärna till kulturskymning ändå, jag kanske till och med erkänner mitt brott, allt för att kväva detta fenomen till tystnad. Året jag var i Spanien över jul var alldeles fantastiskt, jag åt inte ens en enda jultallrik.

Min avkomma kommer att avsky mig!

Människor

Det är alldeles fantastiskt roligt att studera andra människor! Att stå vid spärrarna vid en vanlig mötesplats en måndag klockan sex är bland det roligaste jag gjort på en måndag. Folk ser måndagsslitna ut, lite förväntansfulla less på att vänta. Den gemensamma nämnaren för alla är att de kämpar med att inte se dumpade ut. Söker en nonchalans för att inte utstråla "hej, här står jag själv för jag har inga vänner"....typ. Jag fick flera gånger under den tjugo minuter jag stod där hålla mig från att brista ut i nåt rått hånskratt. En kille kom fram och jag hinner tänka "nu kommer han fråga om jag är nån dejt han ska träffa"...men han ville bara ha vägen till Kvarnen. Där försvann min stund av dramatik, men det fanns andra höjdpunkter.

Att mina en av mina sämre, men av mig själv ganska uppskattade, sidor kom fram och förgyllde väntan - jag älskar att racka ner på folk som jag tycker är...man kan säga att de inte riktigt har nåt ända fram. Kvällens favorit bara måste jag dela med mig av: hysteriskt knallröd, fotsid läderkappa med kapuschong och tillhörande pälskant. Till detta lilafärgat hår som verkligen skar sig med den röda nyansen. Usch! vad hemsk jag är men jag kan inte låta bli - var vänlig hav överseende!

Det där med tålamod...igen

Det är verkligen inte min grej! För det första, ni ser ju hur länge sen det var jag skrev förra inlägget. Det tyder ju på att jag får myror i brallan ibland. Till saken hör att jag inte själv förstår hur många gånger jag kan titta på min mobil i minuten?!?! Ett sms kommer väl fram när det känner för det. Att jag inte har något tålamod gör inte att det snabbar på. De senaste sex timmarna har jag varit mer fjortis än vad Brittan Spears sammantaget varit i hela hennes liv. Då kan man ju tänka de proportionerna....

Tålamodsproblem

Det är ganska allmänt känt att jag har dåligt tålamod. Allt ska hända i samma sekund som jag tänker en tanke eller kläcker en idé - för sen är det inte roligt längre. Så det så! I torsdags så råkade jag komma på tanken när jag städade att jag absolut måste ha en ny garderob. Inte så att jag gör det normala och köper en garderob först, icke! Jag river ur större delen av garderoben först. SEN tar jag mig till det stora varuhuset för att införskaffa en till garderob. Envis som jag är så baxar jag själv ut en garderob på 34 kilo till bilen. Ett l i t e t problem bara, den fick inte plats! Så jag fick nån nisse där ute på parkeringen att hjälpa mig med det lilla arbetet att ta ur den ur bilen igen för att returnera paketet. Men imorgon ska min kära broder, a.k.a Bongo, ta sin blå pärla för att få hem mitt, redan högt, älskade klädskåp. Ni kan ju tänka er hur det ser ut nu på mina 9 kvm...för efter någon timme var tanken att plocka in allt igen inte längre så tilldragande.

Lyxproblem

Min värld är full av i-landsproblem. Är man som jag, Lyx, så kallar jag dem istället för lyxproblem - för allting i min värld utgår ju faktisk från mig. För jag tyckte genuint synd om mig själv i morse. Dagenspiffning var extra jobbig; mitt hår hade nämligen fått för sig att inte göra som jag vill så jag blir tvungen att ta fram min plattång. Nota Bene!tvungen...sen svär jag över att jag inte hinner med en tidigare buss för att jag var ju tvungen att lyssna på radionyheterna 06.30 innan jag kunde kliva upp. För, som alla vet, man kan ju få störningar i sina inre symmetrier om man bara kliva upp så där mittialltihop på en ojämn tid, låt säga 06.13, när jag egentligen borde ha gått upp. Därför är nu allt på sniskan! Jag vet inte hur jag ska svara med nåt catchy sms och hur jag ska kunna vara på topp och alldeles så där lyx som bara jag anser att jag kan vara ända till ikväll...

Det kanske kan sammanfattas i att lättja är min dödssynd och att jag är alldeles för benägen till att fundera på livet, kärleken och döden precis efter att jag, fortfarande kvar i sängvärmen, öppnat mina sköna gröna. Å andra sidan så är jag ju världsmästare i mys och man måste ju träna för att bli bättre. Då får kanske vardan lida ibland.

Lycka är en fika...

Det funkade! Jag känner mig inte lika novemberrutten efter att ha hängt med Tant Alexandra i eftermiddag. Lite te, gott fika, jobb- och kärleksbabbel gör det bättre. Att hon kallar mig för "Den norrländska skönheten" gör ju dagen i det närmaste komplett. Dessutom så får Stockholms fik mig alltid lite varmare inombords. Jag hade förvisso inte heller tackat nej till en film, under en filt i en soffa för två...

Vintersketen

Jag brukar ju alltid säga att jag tycker om vinter. I mitt hälsingska sinne så är vintern vit. Det är förvisso ännu långt ifrån vinter, även med stockholmsmått mätt. Men kom igen! Det är inte fyra nyanser av brunt, det är 18 flöden av bajsbrunt möter dassgrönt.

Det här är min sjätte vinter i storstan' men jag kan liksom inte vänja mig vid tanken hur sketet tråkigt det kommer bli. Som det har varit gångna veckan ger en ju liten försmak av vad som komma skall. Jag har efter åtta år från mitt älskade Norrland inte riktigt släppt min naiva, lycklig bild av vad vacker vinter är. Well well...man kan ta jänta från Norrland men inte Norrland ur jänta. Å andra sidan får jag ju alltid samma panik när jag kommer dit. Denna söndagsmelankoli måste lösas genom att hänga med en, i det närmaste fascinerande, inbiten stockholmare som tycker att universitetet ligger skrämmande långt norr om stan. Hon kan säkert ge mig lite positiva Stockholmsskildringar så att jag kan le i mjugg över min tekopp.

Vadan all denna bitterhet!?!? Jag är ju inte ens bakis.....

Lyx i kosmos

Jag ligger i fas med kosmos...nåt är det i alla fall. Allt har liksom kommit till mig på ett alldeles fascinerande sätt den senaste tiden. För att nämna något; jag kände att det blivit lite för lite kulturidkande den senaste tiden. Vips så dyker ett samtal om Bloomsburygruppen upp, ytterst trevligt. Igår sa jag högt att jag längtade efter ett restaurangbesök, idag får jag ett sms om en enkel inbjudan till ikväll. Jag söker fylla mitt liv med musik, äntligen får jag med mig folk till synthquizet i onsdags. Lägg till detta en glädjespridande spelning med Detektivbyrån i torsdags! Det sistnämnda gör på något sätt det hela lite mer komplett. Om denna kväll fullbordas till perfektion genom det eminenta sällskapet eller allmänt återtagande av Debaser Slussen är en annan fråga att fundera på.

Till sist så bara måste jag tillägga att det faktum att Arvikafestivalen kommer allt närmare är bara ett extra strössel på glasstårtan. Var de här räkmackorna kommer ifrån kan jag bara fråga. Det är kanske min tur nu - vinden har vänt

Kärlek till lakrits

Jag har upptäckt något alldeles fantastisk - en butik som bara säljer lakrits! Remmar, te, kända och okända godissorter. Det var som att komma hem till något jag inte visste att jag saknat. Härmed bjuder jag, med glädje, den lilla butiken Laktritsroten på Odengatan 15 på gratis reklamplats. Allt var så fint ordnat i små påsar med presentsnöre, hon som jobbade var dessutom jättetrevlig. Jag kom hem med hackad lakritsrot att ha i te samt Holländsk lyxsalmiak i form av Turfstenar, tänk er lakrisal möter hockeypulver. Jag är kär!

Denna kärlek är något jag för övrigt ärvt av min kära far. Jag minns med värme hur vi bråkade över de supersalta boxningshandskarna som alltid fanns i min blandpåse när jag valde smågodis som liten.

Kulturmöten och nörderi

Onsdagskvällen spenderades i nörderiets tecken - jag var på synthquiz! Äntligen vill jag säga. Jag har nog tjatat om att komma iväg på det där stället i säkert 1½ år. Nu tog jag mig i kragen, drog med två damer till eminent sällskap, köpte mig en butelj i baren och satte mig för att klura. Låt mig säga så här...Lollo & Erövrarna kom inte sist...

Men nu har vi rekat hur det går till. Det visade sig att jag kan en bråkdel så mycket elektronika som jag trodde, saknade min gamla nörd-vänner men hade riktigt roligt! Vi har redan börjat samla ihop till ett större och bättre lag, för om fyra veckor kommer Erövrarna att inta nya områden. Kan du nåt om Blutengel, Pluxus och annat plink så ses vi på KGB den 3 december.

Står anklagad

Jag har blivit anklagad för uppmuntrande av kulturskymning. Genom att börja med JULmust så här i november, någorlunda långt innan jul, så bidrar jag, enligt vissa källor, till att gamla traditioner bryts upp. Därav kulturskymning. Då vill jag till mitt främsta försvar säga att det faktiskt bara handlar om läsekblask! Dricka som dessutom tidigare såldes som Festmust, med en clown på etiketten. Jag minns det mycket väl för vi hade (vid väldigt speciella tillfällen) en back i garderoben i hallen. DÅ visste man att det var fest, för det hette ju faktiskt festmust. Jag kan offra en arm och en tarm på att det var samma innehåll som salufördes både till jul och till påsk.

För det andra så vill jag härmed erkänna, det vet ni som känner mig väl, att jag inte gillar jul. In alls faktiskt! Kanske det enda positiva är att det finns must och lussebullar. Slutligen så skulle jag aldrig ingå sån skymning att mina födelsepresenter skulle delas ut någon annan dag än i februari och att nyårscigarren skulle puffas på annat än kring 00.00 31 december. Fast jag vill ju gärna framstå som lite mörk och skum så man vet ju aldrig...

Jippi!!

Julmust har äääntligen kommit in i butik! Det betyder att jag de närmaste två månaderna kommer att inta i princip hela min årsförbrukning av läskeblask. Tre liter i veckan ska jag nog utan problem inmundiga. Tjipptjolahopp!!

Hönsmamma

Igår vallade jag och min kollega våra elever på bio. Efter att ha läst Låt den rätte komma in skulle vi se filmen tillsammans. Förra veckans egna biobesök var för att reka och själv få njuta. Tur att jag gick själv först! För ack va babbligt det var i salongen. Hönsmamma som jag är vägrar jag erkänna att det var mina små kycklingar som höll låda där i biomörkret.

Tyvärr så tillhör ju de här något av en förtappad generation...majoritetens första reaktion var att det hände ju ingenting. Männhallårå!! I eftermiddag ska vi diskutera filmen i relation till boken. Det kommer verkligen att bli spännande! Om inte jag kan få dem att tänka om, åtminstone lite grann, kommer jag att gnaga mina fötter in till benet.

Summan av kardemumman blir att jag aldrig mer ska gå på tidiga visningar på bio!

Ack ljuva ljud

Igår morse gick jag ut kring 10. Det var veckans absoluta höjdpunkt. Solen var lite morgontrött, bilarna likaså, det bästa av allt var ljudet jag möttes av - någon skrapade sin bilruta. Jag kände hur jag blev varm i hela kroppen...det luktade senhöst och jag riktigt kände hur vintern kommer närmare. Förvisso inte så mycket här i Stockholm men det sägs ju att hoppet ät det sista som överger människan...