Kärlek till lakrits

Jag har upptäckt något alldeles fantastisk - en butik som bara säljer lakrits! Remmar, te, kända och okända godissorter. Det var som att komma hem till något jag inte visste att jag saknat. Härmed bjuder jag, med glädje, den lilla butiken Laktritsroten på Odengatan 15 på gratis reklamplats. Allt var så fint ordnat i små påsar med presentsnöre, hon som jobbade var dessutom jättetrevlig. Jag kom hem med hackad lakritsrot att ha i te samt Holländsk lyxsalmiak i form av Turfstenar, tänk er lakrisal möter hockeypulver. Jag är kär!

Denna kärlek är något jag för övrigt ärvt av min kära far. Jag minns med värme hur vi bråkade över de supersalta boxningshandskarna som alltid fanns i min blandpåse när jag valde smågodis som liten.

Kulturmöten och nörderi

Onsdagskvällen spenderades i nörderiets tecken - jag var på synthquiz! Äntligen vill jag säga. Jag har nog tjatat om att komma iväg på det där stället i säkert 1½ år. Nu tog jag mig i kragen, drog med två damer till eminent sällskap, köpte mig en butelj i baren och satte mig för att klura. Låt mig säga så här...Lollo & Erövrarna kom inte sist...

Men nu har vi rekat hur det går till. Det visade sig att jag kan en bråkdel så mycket elektronika som jag trodde, saknade min gamla nörd-vänner men hade riktigt roligt! Vi har redan börjat samla ihop till ett större och bättre lag, för om fyra veckor kommer Erövrarna att inta nya områden. Kan du nåt om Blutengel, Pluxus och annat plink så ses vi på KGB den 3 december.

Står anklagad

Jag har blivit anklagad för uppmuntrande av kulturskymning. Genom att börja med JULmust så här i november, någorlunda långt innan jul, så bidrar jag, enligt vissa källor, till att gamla traditioner bryts upp. Därav kulturskymning. Då vill jag till mitt främsta försvar säga att det faktiskt bara handlar om läsekblask! Dricka som dessutom tidigare såldes som Festmust, med en clown på etiketten. Jag minns det mycket väl för vi hade (vid väldigt speciella tillfällen) en back i garderoben i hallen. DÅ visste man att det var fest, för det hette ju faktiskt festmust. Jag kan offra en arm och en tarm på att det var samma innehåll som salufördes både till jul och till påsk.

För det andra så vill jag härmed erkänna, det vet ni som känner mig väl, att jag inte gillar jul. In alls faktiskt! Kanske det enda positiva är att det finns must och lussebullar. Slutligen så skulle jag aldrig ingå sån skymning att mina födelsepresenter skulle delas ut någon annan dag än i februari och att nyårscigarren skulle puffas på annat än kring 00.00 31 december. Fast jag vill ju gärna framstå som lite mörk och skum så man vet ju aldrig...

Jippi!!

Julmust har äääntligen kommit in i butik! Det betyder att jag de närmaste två månaderna kommer att inta i princip hela min årsförbrukning av läskeblask. Tre liter i veckan ska jag nog utan problem inmundiga. Tjipptjolahopp!!

Hönsmamma

Igår vallade jag och min kollega våra elever på bio. Efter att ha läst Låt den rätte komma in skulle vi se filmen tillsammans. Förra veckans egna biobesök var för att reka och själv få njuta. Tur att jag gick själv först! För ack va babbligt det var i salongen. Hönsmamma som jag är vägrar jag erkänna att det var mina små kycklingar som höll låda där i biomörkret.

Tyvärr så tillhör ju de här något av en förtappad generation...majoritetens första reaktion var att det hände ju ingenting. Männhallårå!! I eftermiddag ska vi diskutera filmen i relation till boken. Det kommer verkligen att bli spännande! Om inte jag kan få dem att tänka om, åtminstone lite grann, kommer jag att gnaga mina fötter in till benet.

Summan av kardemumman blir att jag aldrig mer ska gå på tidiga visningar på bio!

Ack ljuva ljud

Igår morse gick jag ut kring 10. Det var veckans absoluta höjdpunkt. Solen var lite morgontrött, bilarna likaså, det bästa av allt var ljudet jag möttes av - någon skrapade sin bilruta. Jag kände hur jag blev varm i hela kroppen...det luktade senhöst och jag riktigt kände hur vintern kommer närmare. Förvisso inte så mycket här i Stockholm men det sägs ju att hoppet ät det sista som överger människan...

Lovsjuka och tecknat

Det är inte roligt att vara sjuk! Som sig bör när man är lärare och det är lov så ligger man nerbäddad i sällskap med temugg, nässpray och näsdukar. Det enda bra med detta är att jag har sett film Kung Fu Panda till exempel. Tecknat är djupt underskattat när man börjar bli äldre än...låt säga elva. Men tacka vet jag old school tecknat. Där man verkligen ser de svarta linjerna kring varje figur. Datoranimerat har helt enkelt inte samma känsla.

Kulturtanteri

Igår kväll var jag på Kulturhusets internationella författarscen. De hade ett extrainsatt program om Bloomsburygruppen. En gammal nyfikenhet, kanske till och med lite avundsjuka, i mig för deras frigjordhet och nytänkande liv och leverne gjorde att jag bara inte kunde motstå den här kvällen. Det må vara alldeles sjukt kulturpretto, föhoppningsvis till och med över den nivå jag hittills uppnått. Under den 1½ timme som vi satt där, mestadels medelålders kvinnor med ärtiga örhängen, slog det mig att de var så fascinerande för sin tid. Mycket fokus hamnade, kanske naturligt, kring Virginia Woolf men även på de andra i gruppen, främst då hennes syster. Det släppte mig inte,har heller ännu inte gjort, att dessa systrar vägrade de sig ut på äktenskapsmarknaden. Det måste ju ha varit alldeles skogstokigt under 1900-talets första år. Vilken kvinna!?!?
När vi var på väg ut från Hörsalen, uppe i varv och glada, kom jag in på min egen mor. Undra vad hon i ärlighetens namn skulle säga om en kvinna som bara vägrar stå till perfekt förfogande på äktenskapsmarknaden, så här 100 år efter systrarna Woolf? Min kvasiallvarliga slutsats blev att hon nog hade passat ganska bra in i det viktorianska möblemanget.

Jag lät den rätte komma in

Efter alldeles för lång väntan var jag äntligen på bio igår för att se Låt den rätta komma in. Det var helt underbart! Lite har det känts som om det bara inte kunde bli fel, inte om man har en så fantastisk text som grund. Må hända att jag hade höga förväntningar men när de blir infriade gör det absolut ingenting. Det är kanske det som gör det hela så spännande med förväntningar, utan dem så tror jag nog att livet skulle bli lite platt...

Regissör Alfredsson jobbade med tystnad. Kanske i Bergmans spår. Det tillät den som redan läst boken att fritt associera. Jag kunde plocka fram vad respektive person tänkt i just det ögonblicket som skildrades. Trots detta så kunde den som inte läst boken utan några som helst problem hänga med och uppskatta det som sågs, upplevdes och kändes. För kändes gjorde det! Trots att Ajvide Lindqvist, som själv även skrivit manuset, utlämnat en del personer och händelser. Tystnaden och det implicita blev kanske till och med räddning i detta. För ack vad jag kände med Oskar! Rädd blev jag med...för jag lät filmen komma in. Fast det är ju som bekant inte så svårt att skrämma mig.

Laleh får tala åt mig...

Kära drottning och vår kung kom hit och representera
Här i kylan på vårt torg står ungdomar med flera
Vi har ingenstans att bo
Finns det plats på slottet?
För ett rum kan vi tänkas
Representera folket

Kan polarn' Jonny följa med
Han kunde ej betala hyran
För här i stan kanske ni vet
Är hyrorna för dyra
Kan ni komma och ta han
Det vore finemang
Han sitter där på torget
Var är er häst och vagn

Jag gör en bostadsansökan
Gör en bostads ansökan
Kära drottning och vår kung
Det här är kärlek inget hat
Det är bara det att jag är jävligt desperat
Efter bostad

Väntan

Jag ska ge mig i kast med en ny Coetzee, I väntan på barbarerna. Han är min favorit bland de samtida Nobelpristagarna. Så nu är jag ivrig att upptäcka vad som egentligen är en barbar, när J.M Coetzee får säga sitt!

Bob och kärleken

Babel har självklart besökt årets bokmässa (vilket även jag ska en vacker dag). Detta brukar resultera i ett extrainsatt program, så även i år. En extra liten twist var att de släppte lös Bob Hansson för att fråga författare om alla kan hitta och lättare förstå kärleken genom böcker.

Detta är en alldeles underbar frågeställning i sig. När vi läser så är jag övertygad om att vi självreflekterar och hittar nya sidor av oss själva.När det gäller att förstå kärleken i oss så behöver vi kanske inte sträva efter att hitta den "smäktande, trånande kärleken" som Denise Rudberg uttrycker det. jag vet att jag må vara en aningens pessimistisk, jag är övertygad om att den inte existerar. Den är en konstruktion som i mångt och mycket sätter press på att får prinsessdrömmen (eller prinsdrömmen) uppfylld. Klart man ska älska men var är realismen? Förvisso inte alltid lika rolig att läsa om men det handlar allt som ofta om identifikation. Där står jag fast!

Jag ställer mig hellre till lag Hansson och frågar - Hur fan gör man? Peter Kihlgård, som blir intervjuad av Hansson, menar att boken kan göra oss bättre att älska. Samt det bästa av allt - litteraturen flyttar horisonter och gör oss lite vidsyntare, även gällande kärlek. Det går inte att säga det bättre!

Franskt

Jag ser fram emot att läsa franskt i mellandagarna! Som de senaste sex åren förväntar jag mig att få årets litteraturpristagere i julklapp. Vilket verk det blir är ju alltid lika spännande. Lyssnar man på Horace så ska man ju börja med Allt är vind. Le Clézios förläggare å andra sidan föreslår Afrikanen. Det blir spännande spännande att öppna det lilla hårda paketet. Jag gillar hårda paket!

Kärlek till tv

Jag älskar tv-programmet Babel! Det gör allt så legitimt att krypa upp i soffan och bara njuta av allt det som är så kulturpretto att tiden på något sätt stannar upp. Om och om igen få man höra om böcker jag aldrig kommer att läsa, författare som bara Horace har hört talas om. Det finns i det programmet, hur som, tips och reportage om de där guldkornen som jag skriver ner i min svarta lilla bok över böcker som ska avnjutas och konsumeras av mig.

Dessutom så är Babel lätt samhällskritiska på ett så subtilt sätt att jag blir alldeles varm i hjärtat. Min absoluta favorit en återkommande del i programmet där de kritiserar regeringens kultur-jobb-politik genom att ge författare provanställningar på olika platser. i höstens program två placerar de en författare som lokförare, på tåget som aldrig kommer att stanna förrän du blir ett barn. Att jag dessutom tycker om Björn Ranelid och hur han använder språket, gör det hela ack så mycket roligare.

Beröm

Jag tänkte att jag aldrig skulle dra in mitt jobb i det här. Det har redan och härmed ändrats - jag har fått beröm av en förälder. Barnet i fråga är en bättre människa som växer varje dag. Den ni! =)