Förpackning - förlustelse

I sista stund (innan affen på hörnet stängde) fick jag tag i en gammal klassiker. Gammaldags vanilj i hederlig pappersförpackning. Det är ju helt genialiskt. Då förpackningen är helt värdelös så är man tvungen att äta upp den när man väl öppnat den. Det är ju väldigt fiffigt att de har markörer för vad som utgöt hälften av paketet respektive fjärdedelar. När man väl vill dela det vill säga. Då jag är ensam ämnar jag inte dela med någon. Dessutom har jag en stor påse Fagerströms Karamellsmul som ska strös på glassen. Här behövs inte oroas över att dålig förpackning ska leda till spill.