Ett vanedjur. Jag sitter i mitt sedvanliga hörn på universitetets bibliotek. Det är tydligen många andras sedvanliga hörn. Nu har vi varit så pass mycket vanedjur att man liksom småhejar på varandra när man kommer på morgonen. Var är våra liv?
Jag för dock ett litet krig mitt i vänligheten. Jag vill sitta och stirra in i väggen. Det vill killen-som-alltid-har-randigt med. Idag kom den lilla lymmeln först. Imorrn ska jag banne mig stå med näsan tryckt mot glaset 08.50. Det är ju min plats. Jag är mycket tuffare än honom så jag borde alltid ha den!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar