Det är inte lätt på landet

På Ica Maxi Hudiksvall visar man på sin, kanske även för byggden, inte allt för höga intelligensnivå. Där kan man nämligen i "spel butiken köpa ett färdig mixat lott kuvert".

Våga älska särskrivningar! Jag gapskrattade högt, så tjejen i andra kassan vände sig om. Hysteriskt roligt. Nästan i klass med "Pumpa gubben - 29 kronor".

Inled mig i frestelse

...och fräls mig därmed från ondo!

Jag har börjat porrsurfa. Mat! Jag upprepar: Maaaaaat! I jakten på det perfekta sillreceptet har jag spenderat dagen på en massa receptsiter. Har fluktat på klipp där perfekta kvinnor står och tillagar perfekta smårätter och perfekt godsaker på sina perfekta manér. Jag går av på mitten! Ge mig allt; kvinnor, mat och sång. Det ser så förkrossande gott ut. Det är på gränsen att en julskeptiker som jag faktiskt börjar längta till högtiden. Åtminstone till maten.

Ett steg mot vuxenheten

När jag blir stor då ska jag bestämma. Alltså vad man ska äta på julafton. Nu var jag ju lite stor förra året så då bestämde jag att jag därefter skulle införa en ny rolig sill på julbordet. Förra året bjöd på en lingon- och gräddsill. Vad året kommer att bjuda har jag inte riktigt bestämt ännu. Varför stressa?
Jag har även fått för mig att jag ska göra en anjovismoussetårta på kavring. Dock inte i år. Den tanken får mogna. Problemet julen 2009 ligger i sillen.

Någonstans har jag läst om en senaps- och whiskeysill men det receptet står icke att finna. Förvisso finns det där jag först såg det men det var uppenbarligen inte på nätet. Jag får helt enkel hitta på något annat. Det är kanske det som är att vara vuxen...

Ett steg i karriären

Vilken pärs! De första betygen i min karriär är satta. Det har varit helt galna dagar. Jag har rättat 71 (!) prov samt skrivit kommentarer till dessa. Klurat på hur jag ska kunna motivera 49 betyg, satt dem, skrivit på dokumenten. Nu finns det helt enkelt ingen återvändo. När detta var gjort under gårdagen fick jag känslan av att ha tryckt ut en melon ur någon kroppsöppning. Jag var helt hjärndöd. Tur att jag inte har fler elever än så här att sätta betyg på.

Men nu är det gjort! Backen är vit och vacker och livet känns lite mer som en dans. Jag ska fira allt detta med ett besök hos frisören, möte med Paradledningen samt sortera mina pärmar och städa mitt skrivbord. Har jag sagt att jag är en vän av ordning?

Ja ä intä bitter

Det smakar lite illa i munnen - jag har precis sett på romantiskt dravel. Jag kan inte identifiera mig i "flicka söker lycka hittar pojke finner kärlek"-filmer. Jag vill jag bara slå hårt på tvapparaten och skrika: Det funkar inte så!! Skaffa lite ryggrad och bete dig inte som nån kärlekskrank jäntunge. Jag förstår inte att romcom-genren är så stor. Jag kan då inte komma på en enda film av detta slag som jag tyckt vart bra. Det kommer således heller aldrig hända. Ska vara om jag sitter bitter på ålderns höst och tycker att det är bra fint med oskyldig tonårskärlek, men än så länge smakar det bara lite kräks i munnen.

Tantlig plikt

Jag har lagt min röst. Det är ett andrahandsval, men det är det bästa som kan erbjudas. Jag måste ju stå upp för min mörka choklad. Därmed har jag röstat på ägglikör. Eftersom fransk nougat inte finns med längre så vet jag inte om det ens är värt att äta ur asken. Det, samt det faktum att jag inte är så begeistrad i mjölkchoklad. Well well jag har gjort min tantliga plikt.

Vardsgsspänning

Jag brukar säga att vardag är vackert. Härmed kan jag säga att vardagen är spännande och i det närmaste lite skrämmande! En pyroman har härjat i mitt brevnedkast. Det kan ju vara så att det var några snorungar som förde rackartyg men det låter mer spännande med en pyroman. Lyckligtvis gick allt väl och jag kunde sparka ut och släcka det brinnande papper som petats ner i mitt nedkast. Inte tänkte jag på att ringa polisen heller. Det behövdes dock inte för det hade någon annan gjort. Först när jag såg blåljusen insåg jag att det kanske hade varit en bra idé. Då gick jag ut och gjorde mig till känna. En stund senare kom en polis och tog mitt vittnesmål.

Så nu finns man på pränt hos Bosse Blå jag skulle säkerligen ha svårare med att komma undan om jag fick för mig att göra fuffens i framtiden.

Fjompsiga fruntimmer

Jag plockade i veckan fram en gammal klassiker: "Indiana Jones och de fördömdas tempel". Jag höll på att gå av på mitten! Älskade filmen när jag var liten. Jag såg dem alla om och om. Den här filmen var nog lite av favoriten. Tyckte det var hysteriskt roligt när de skulle äta små ormar, fryst aphjärna och ögonsoppa. Det var inte riktigt lika roligt längre.

Den kvinnliga karaktären förstör ju hela filmen!

Har väl sällan skådat en så hjälplös, larvig och mesig kvinnofigur på film. Det var skrik, promenader i högklackat och allmänt klagande i allt för hög ton Jag blev så irriterad så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Skaparna fick kanske för sig att hon skulle förstärka Indys manlighet med sitt fjompseri. Men det gör mig då bara galen! Den filmen kommer jag då knappast se igen.

Visa mig din penna..

Jag har funderat på det här med pennor. Vi hade nämligen ett litet hemma hos-möte och då åkte ju självklart pennorna fram. Vad har folk för pennor egentligen? Kan man utröna vad en person sysslar med, har varit på möten och snott med sig eller jobbar idag, helt utifrån vilka pennor hushållet erbjuder. För det finns väl inte en vettig människa som köper pennor. Så till vida man inte är konstnärligt lagd och har speciella pennor. Då säger ju det något om personen ifråga. För det kan väl inte finnas en vettig människa som märker att "Oj, det finns inga pennor hemma. Bäst jag köper en 10-pack på ICA." Precis som valet av soffa säger någon om innehavaren så borde väl pennorna kunna göra det samma. Vilka pennor har du hemma?

Optimism eller pessimism?

Nu ska väl då jag inte klaga. 1. Jag är svensk. 2.Det var ju faktiskt sol idag. Määännnn ändååå!!!!

Det är idag exakt en månad till vintersolståndet. Då börjar det helt enkelt bli ljusare igen. Jag manar härmed till optimism. Åtminstone efter följande pessimism:

Åt helvete. Jag är färgblind. Allt blev bara grå grå grå....grå grå.

Därmed tackar vi Magnus & Brasse för den livsinsikten.

Förpackning - förlustelse

I sista stund (innan affen på hörnet stängde) fick jag tag i en gammal klassiker. Gammaldags vanilj i hederlig pappersförpackning. Det är ju helt genialiskt. Då förpackningen är helt värdelös så är man tvungen att äta upp den när man väl öppnat den. Det är ju väldigt fiffigt att de har markörer för vad som utgöt hälften av paketet respektive fjärdedelar. När man väl vill dela det vill säga. Då jag är ensam ämnar jag inte dela med någon. Dessutom har jag en stor påse Fagerströms Karamellsmul som ska strös på glassen. Här behövs inte oroas över att dålig förpackning ska leda till spill.

Gjort

Då är det gjort. Jag har vaccinerat mig. Som en av mina elever i sjuan uttryckte det: "Du jobbar ju med barn så då måste du väl..." Barn och barn, tänkte jag. Jag tycker nog att de är mina kids. Men det var väldigt omtänksamt. Så nu är det gjort. Nu är det väl bara att invänta och se om jag får huvudvärk eller feber eller what not. Ont i armen har jag ju redan. Eftersom jag är så tuff så gör det väl inte så mycket

Undran inför framtiden

Undrar om man när man blir kulturtant på riktigt, det vill säga dagen man enbart har fotriktiga skor och bär saker i broderad tygkasse, tänker: Det är nog dags att köpa en grå fårskinnsmössa?

Ur led är jag

Soundtrack - Detektivbyrån. Tillstånd - förkylt. Reslutat - Scener ur ett äktenskap irl.

Jag känner mig urtråkad, urlakad och urtrist. Jag har inte ätit så mycket annat än lite chips de senaste tre dagarna, inte ens de tyckte jag om. Hobbykatten var mer på hugget när det kom till dem och käkade upp ett par chippes liggandas på min mage. Liggandes är precis vad jag har varit. Liggandes och tråkandes. Det händer ju inget. Jag har bara stalintv och med fem kanaler kommer man inte långt. Det är ju jättejobbigt att resa sig för att byta film varannantimme så det är inte så mycket till alternativ. Jag orkar inte läsa, inte skriva bara ynka. Således så närmar jag mig Dramatens tolkning av Bergmans verk vilket öder verkade ha lagt för mig tidigare än vad jag förutsett.

Härmed erkänner jag mig lika ynklig som en man!

När man ska vara vaken upptäcker man

Det har minst sagt varit en galen arbetsvecka. Har rättat 50 prov, fått 22 nya, planerat ett nytt moment hela perioden fram till jul, jobbat helg och lite mer där till. Dessutom arbetade jag idag lätt bakis efter 3 ,5 timmars sömn. Arbetsdagen idag var dessutom en med en lätt touch of hell.

Nu kämpar jag för att hålla mig vaken ett par timmar till så att jag kan lägga mig tidigt. Tack och lov för bra tv-program i kultruprettots tecken - först Sverige! sedan Veckans konsert med Oddjob. Jag gjorde i förstnämnda program precis en fin upptäck som jag vill dela med mig. En skön man från Kiruna - Anton Björkenvall. Jag har sagt det förut, jag säger det igen - det finns mycket bra svensk musik just nu. Lyssna och njut!