Det var lovet det

Nu har jullovet kommit till sitt slut. Imorgon återkommer allvaret. Det känns faktiskt ganska skönt att återgå till någon form av vardag. Jag har ju ändå varit ledig sen jag gick hem från jobbets lilla julfest den 17 december. Jag måste ställa denna, i mitt liv ständigt, efter ledighet, återkommande, fråga: Vad har jag gjort egentligen?

Jag har tittat på den sjuka mängden snö som kom i Hudiksvall, dvs. en halvmeter. Jag har skottat snö, fikat med vänner på ungdomstidens kafé. Ja, de har fortfarande påtår. Firat den lugnaste julen i mannaminne. Lagat julmat. Min romsill gjorde succé. Fikat lite till. Sett på en hel del film, mina föräldrar har ju spännande betalkanaler. Läst en bra bok om mannen/figuren/myten som vid 9-års ålder satte igång min fascination för seriemördare: Jack the Ripper. Avslutat den sista delen i Fogelströms Stad-serie, så nu kan jag prata om annat. Påbörjat Andningsgunga av Herta Mûller 2009 års Noblpristagare. Firat en mycket trevlig och rolig nyårsafton. Väl värt att nämna var den den fantastiska Kantarell- och chèvresoppan vi avnjöt till förrätt samt mitt sjukligt goda bidrag till efterrätt: Nigella's Girdelbuster pie. Jag säger bara: whiskykola sås till folket! Sist men inte minst har jag spelat Settlers. Till den milda grad att jag skäms för att säga hur många timmar i sträck. En hint är i alla fall att det gjorde sjukt ont i min beniga lilla ända. Jag har ändå hunnit träffa goda vänner och spenderat tid med min man som för ovanlighetens skull haft några lediga dagar.

Det är med friska tag jag låter klockan ringa klockan 06.10 imorgon och återkommer till vårterminen 2010.

Det där med nytt år

Emellanåt är den här bloggen en av de mest inaktiva i mannaminne. Denna gång får jag skylla på posten. Eller på Jesus. Min frånvaro har hur som inte varit frivillig. Alla dessa röda dagar gjorde att jag fick vänta väldans länge på puk-koden till internet efter att min man helt plötsligt fått för sig att vi hade nån kod jag aldrig hört talas om till vårt internet. Jag ska bli bättre. Det kanske ska bli en del i mitt mer egocentrerade år 2010. Mer saker som är roliga och som jag mår bra av och mindre...tv...eller andra menlösa saker som ag envisas med att göra. Dock försvarar jag mitt sudoku-beroende med att det de facto håller hjärnan i trim och jag närmar ju mig 30.

Till min glädje så frågade en kär vän samt en av mina kusiner efter min blogg. Jag som trodde att jag mest satt och knappade ner det här för min egen skull. OK, jag har ju en och annan kommentar=) Så för att göra det hela lite bättre ska jag på något sätt, jag vet inte hur, så till att jag kan skicka bilder direkt från mobilen till bloggen. Mobilhelvetes envisas ju med att skicka bilderna jag tar till nån blogg som typ heter 3456kpapa. Vem vill läsa en blogg som heter så?

Det är inte lätt på landet

På Ica Maxi Hudiksvall visar man på sin, kanske även för byggden, inte allt för höga intelligensnivå. Där kan man nämligen i "spel butiken köpa ett färdig mixat lott kuvert".

Våga älska särskrivningar! Jag gapskrattade högt, så tjejen i andra kassan vände sig om. Hysteriskt roligt. Nästan i klass med "Pumpa gubben - 29 kronor".

Inled mig i frestelse

...och fräls mig därmed från ondo!

Jag har börjat porrsurfa. Mat! Jag upprepar: Maaaaaat! I jakten på det perfekta sillreceptet har jag spenderat dagen på en massa receptsiter. Har fluktat på klipp där perfekta kvinnor står och tillagar perfekta smårätter och perfekt godsaker på sina perfekta manér. Jag går av på mitten! Ge mig allt; kvinnor, mat och sång. Det ser så förkrossande gott ut. Det är på gränsen att en julskeptiker som jag faktiskt börjar längta till högtiden. Åtminstone till maten.

Ett steg mot vuxenheten

När jag blir stor då ska jag bestämma. Alltså vad man ska äta på julafton. Nu var jag ju lite stor förra året så då bestämde jag att jag därefter skulle införa en ny rolig sill på julbordet. Förra året bjöd på en lingon- och gräddsill. Vad året kommer att bjuda har jag inte riktigt bestämt ännu. Varför stressa?
Jag har även fått för mig att jag ska göra en anjovismoussetårta på kavring. Dock inte i år. Den tanken får mogna. Problemet julen 2009 ligger i sillen.

Någonstans har jag läst om en senaps- och whiskeysill men det receptet står icke att finna. Förvisso finns det där jag först såg det men det var uppenbarligen inte på nätet. Jag får helt enkel hitta på något annat. Det är kanske det som är att vara vuxen...

Ett steg i karriären

Vilken pärs! De första betygen i min karriär är satta. Det har varit helt galna dagar. Jag har rättat 71 (!) prov samt skrivit kommentarer till dessa. Klurat på hur jag ska kunna motivera 49 betyg, satt dem, skrivit på dokumenten. Nu finns det helt enkelt ingen återvändo. När detta var gjort under gårdagen fick jag känslan av att ha tryckt ut en melon ur någon kroppsöppning. Jag var helt hjärndöd. Tur att jag inte har fler elever än så här att sätta betyg på.

Men nu är det gjort! Backen är vit och vacker och livet känns lite mer som en dans. Jag ska fira allt detta med ett besök hos frisören, möte med Paradledningen samt sortera mina pärmar och städa mitt skrivbord. Har jag sagt att jag är en vän av ordning?

Ja ä intä bitter

Det smakar lite illa i munnen - jag har precis sett på romantiskt dravel. Jag kan inte identifiera mig i "flicka söker lycka hittar pojke finner kärlek"-filmer. Jag vill jag bara slå hårt på tvapparaten och skrika: Det funkar inte så!! Skaffa lite ryggrad och bete dig inte som nån kärlekskrank jäntunge. Jag förstår inte att romcom-genren är så stor. Jag kan då inte komma på en enda film av detta slag som jag tyckt vart bra. Det kommer således heller aldrig hända. Ska vara om jag sitter bitter på ålderns höst och tycker att det är bra fint med oskyldig tonårskärlek, men än så länge smakar det bara lite kräks i munnen.

Tantlig plikt

Jag har lagt min röst. Det är ett andrahandsval, men det är det bästa som kan erbjudas. Jag måste ju stå upp för min mörka choklad. Därmed har jag röstat på ägglikör. Eftersom fransk nougat inte finns med längre så vet jag inte om det ens är värt att äta ur asken. Det, samt det faktum att jag inte är så begeistrad i mjölkchoklad. Well well jag har gjort min tantliga plikt.

Vardsgsspänning

Jag brukar säga att vardag är vackert. Härmed kan jag säga att vardagen är spännande och i det närmaste lite skrämmande! En pyroman har härjat i mitt brevnedkast. Det kan ju vara så att det var några snorungar som förde rackartyg men det låter mer spännande med en pyroman. Lyckligtvis gick allt väl och jag kunde sparka ut och släcka det brinnande papper som petats ner i mitt nedkast. Inte tänkte jag på att ringa polisen heller. Det behövdes dock inte för det hade någon annan gjort. Först när jag såg blåljusen insåg jag att det kanske hade varit en bra idé. Då gick jag ut och gjorde mig till känna. En stund senare kom en polis och tog mitt vittnesmål.

Så nu finns man på pränt hos Bosse Blå jag skulle säkerligen ha svårare med att komma undan om jag fick för mig att göra fuffens i framtiden.

Fjompsiga fruntimmer

Jag plockade i veckan fram en gammal klassiker: "Indiana Jones och de fördömdas tempel". Jag höll på att gå av på mitten! Älskade filmen när jag var liten. Jag såg dem alla om och om. Den här filmen var nog lite av favoriten. Tyckte det var hysteriskt roligt när de skulle äta små ormar, fryst aphjärna och ögonsoppa. Det var inte riktigt lika roligt längre.

Den kvinnliga karaktären förstör ju hela filmen!

Har väl sällan skådat en så hjälplös, larvig och mesig kvinnofigur på film. Det var skrik, promenader i högklackat och allmänt klagande i allt för hög ton Jag blev så irriterad så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Skaparna fick kanske för sig att hon skulle förstärka Indys manlighet med sitt fjompseri. Men det gör mig då bara galen! Den filmen kommer jag då knappast se igen.

Visa mig din penna..

Jag har funderat på det här med pennor. Vi hade nämligen ett litet hemma hos-möte och då åkte ju självklart pennorna fram. Vad har folk för pennor egentligen? Kan man utröna vad en person sysslar med, har varit på möten och snott med sig eller jobbar idag, helt utifrån vilka pennor hushållet erbjuder. För det finns väl inte en vettig människa som köper pennor. Så till vida man inte är konstnärligt lagd och har speciella pennor. Då säger ju det något om personen ifråga. För det kan väl inte finnas en vettig människa som märker att "Oj, det finns inga pennor hemma. Bäst jag köper en 10-pack på ICA." Precis som valet av soffa säger någon om innehavaren så borde väl pennorna kunna göra det samma. Vilka pennor har du hemma?

Optimism eller pessimism?

Nu ska väl då jag inte klaga. 1. Jag är svensk. 2.Det var ju faktiskt sol idag. Määännnn ändååå!!!!

Det är idag exakt en månad till vintersolståndet. Då börjar det helt enkelt bli ljusare igen. Jag manar härmed till optimism. Åtminstone efter följande pessimism:

Åt helvete. Jag är färgblind. Allt blev bara grå grå grå....grå grå.

Därmed tackar vi Magnus & Brasse för den livsinsikten.

Förpackning - förlustelse

I sista stund (innan affen på hörnet stängde) fick jag tag i en gammal klassiker. Gammaldags vanilj i hederlig pappersförpackning. Det är ju helt genialiskt. Då förpackningen är helt värdelös så är man tvungen att äta upp den när man väl öppnat den. Det är ju väldigt fiffigt att de har markörer för vad som utgöt hälften av paketet respektive fjärdedelar. När man väl vill dela det vill säga. Då jag är ensam ämnar jag inte dela med någon. Dessutom har jag en stor påse Fagerströms Karamellsmul som ska strös på glassen. Här behövs inte oroas över att dålig förpackning ska leda till spill.

Gjort

Då är det gjort. Jag har vaccinerat mig. Som en av mina elever i sjuan uttryckte det: "Du jobbar ju med barn så då måste du väl..." Barn och barn, tänkte jag. Jag tycker nog att de är mina kids. Men det var väldigt omtänksamt. Så nu är det gjort. Nu är det väl bara att invänta och se om jag får huvudvärk eller feber eller what not. Ont i armen har jag ju redan. Eftersom jag är så tuff så gör det väl inte så mycket

Undran inför framtiden

Undrar om man när man blir kulturtant på riktigt, det vill säga dagen man enbart har fotriktiga skor och bär saker i broderad tygkasse, tänker: Det är nog dags att köpa en grå fårskinnsmössa?