Fashion School

Jag har ätit lunch på Universitetets största lunchmatsal/industri. Conclusion: går alla nördar på Nerd Fashion School? Det måste vara så! De ser ju precis lika ut. Där får de lära sig:
1. Tvätta inte håret för ofta för att anlägga the right spiky touch.
2. Anlägg ett fånigt litet pipskägg som inte ska passa ditt ansikte.
3. Skaffa ett par alldeles för klumpiga skor med lite outdoor-känsla. De kamouflerar/förstärker det faktum att dina byxor är för korta.
4. Köp nya jeans med lite morotscut. Davy's har bra modeller, alternativt på nån järnaffär. Se upp så att morotscuten inte blir för modern! Längden för kort - Note Bene! Jag upprepar: Nota Bene!
5. Lev onyttigt under den tid du läser data/biologi/what-ever-nerds-do för att bli så där läckert mjuk i kanterna.
6. Vill du vara snygg: köp en för tajt pullover
7. Slutligen är valet av jacka av högsta vikt. Se till att du får en lite sportig feeling. Lite prasslig, lite blank, helst huva så att du kan ha den vänd utochin.

Slutligen måste det finnas nån motsvarighet till Top Models Miss Jay så att de får lära sig THE WALK! Böjda knän, lätt framåtlutat gång med aningens för långa steg som ger the right sway i knäna.
Det kan inte var biologiskt för det finns för många som ser exakt likadana ut. Att "strunta i vad man har på sig" kan inte ge samma resultat over and over.

Men jag undrar vem fasiken lurar in dem i sportaffären för att köpa skor och jacka av "sportig" modell?!?! De måste ju känna sig lika vilse som jag där inne....

Mitt liv i shuffle

Jag gillar blandfunktionen på min mp3-spelare extra mycket en morgon som denna när man får ha sin nya snygga solglajjer (egentligen gamla för det är mormors), prickiga skor och skön musik sköljer över mig. I dag blev allt bara extra bra för låtlistan som hoppade fram var perfekt eller vad sägs om:

Depeche Mode - Just can't get enough
Zeigest- Tar Heart
The Smith - Girlfriend in a coma
The Tough Alliance - 1981
Depeche Mode - New Life

Nu har jag inte så lång väg att åka men den lilla biten blev ju onekligen alldeles perfekt!

Män och mackar

Jag förstår inte vad det är som händer med medelåldersmän når de kommer till en mack. Detta fick mig för några år sen att vara övertygad om att jag skulle bli renodlad flata när jag kommer upp i medelåldern. Jag undrar om de här männen anser att en mack är deras egen domän där, kanske deras sista utpost idag, de ska visa att det är det här de kan. När jag jobbade på mack för några år sedan så fick man ofta höra saker som "Gumman, ska du hämta en karl som kan någonting om olja", eller att de tom skulle bli servade av en man när de kom till spelkassan. För en liten flicksnärta kan ju ingenting om spel och hästar. Nu är jag åter lika övertygad om den saken att medelåldersmän är av ondo.

Jag stod parkerad på en mack i veckan och en man ställer sin bil helt ogenerat i vägen för min. När jag vill lämna bygget får jag leta efter ägaren till bilen, när jag hittar honom, sittandes i en annan bil bredvid och ber honom flytta på sin bil. Så svarar han "men det var väl inte så farligt, lilla gumman". Jag kan bara inte förstå hur man kan bli så nedlåtande bara för att det luktar lite bensin!

Om att vara nybörjare

Jag var och tränade igår ( jag låtsas att jag nämner det här i förbifarten) och provade något nytt. Blev ensam i stretchhörnan så då blev jag lite modig och kastade mig ut i ovissheten och provade på övningar med en balansboll. Jag har ju nämligen den lilla egenskapen att jag ska kunna allt på en gång. Det ska åtminstone verka som om jag vet vad jag håller på med. Poängteras bör att jag anser att detta inte håller mig borta från nya saker, jag vill bara se så där svalt världsvan ut.

Dock är gymmet något av status quo för mig då jag ofta undrar vad jag egentligen gör där och frågar mig med jämna mellanrum vad jag håller på med. Men igår blev det ju faktiskt ett litet steg för den vanliga människan. Dessutom så gillade jag den där jättestudsbollen.När jag nu kan allt så kommer jag, som den expert jag blivit, ta fram den för lite övningar nästa gång jag gymmar.

Långt

Det har varit en otroligt lång vecka. Har jobbat både med att avsluta det gamla jobbet på dagarna och med att lära mig det nya på kvällarna. Det har varit lite sömn, några tårar och mycket skratt - vi har haft avslutning med skolan. Det var onekligen sorgligt då jag hade set fram emot tre år med de små liven och det blev inte ens ett. Men de har då lärt känna en ganska bra under året. Vi fick blommor och en flaska vin i avslutningspresent - både krav- och fair trademärkt, vilket de stolt poängterade. Lite har man allt bankat in i deras små hjärnor.

Nu är mitt första jobb som lärare ett avslutat kapitel i en bok som har en lång fortsättning.

Kärringtendenser

Jag har blivit kärring! För första gången i mitt liv ha jag klivit ur min varma säng mitt i natten för att klaga på högljudda grannar. Jag har mestadels under de senaste åtta åren bott i studentlägenhet så då får man ju höra en och annan fest, men det här var utöver det vanliga. Inte nog med att grannarna sätter på musik 01.15, så spelar de en enda låt, sju gånger i rad, innan jag hinner ringa på och avbryta eländet. Till råga på allt så var det en jäkla skitlåt som jag har haft på hjärnan precis hela dagen. Som ni vet så faller inte NRJ-musik mig i smaken - speciellt inte Pokerface-låten.

När jag irrar mellan dörrarna för att hitta rätt granne att klaga på, det var inte så lätt då skvalet dundrar i hela uppgången, övar jag fram någon hård och tuff harang om att de ska banne mig bli tvingade att sälja sin lägenhet, jag ringer polisen, jag är hård och tuff och inte rädd för att ta till brödkaveln....Ni är med. Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkte mig....

De öppnade inte då små djävlarna! När jag ringer på hör jag bara "nån ringer på", sen stängs musiken av, men de öppnar inte!! Jag vill bara säga: No shit, Sherlock. Ni spelar så högt att jag omedvetet lärt mig låten utantill och sjunger/skriker med i den urusla texten, vad tror ni kommer att hända 01.22 en torsdagnatt?!?! Någon kommer förr eller senare att ringa på för att bli av med plågan. Hade de spelat Depeche på repeat så hade jag kanske vänt mig om under täcket och sjungit med, men kommersiell skitmusik förtjänas att tystas ned oavsett tid på dygnet!

Jag har gjort det igen

Mitt hem börjar ta form. Jag känner att det börjar bli mer som jag vill. Bestämde mig nämligen att jag skulle sluta leva med en det-är-bra-så-länge-attityd. Så i julas införskaffade jag mig lite möbler på loppis i Norrland till med stockholmsmått mätt vrakpris. Nu har jag gjort det igen! Det är liksom i Hälsingland det händer, jag har handlat möbler på blocket. Tyvärr så befinner de sig i Bollnäs, men gubben som säljer dem är så fantastiskt snäll att han kör hem dem till mina päron. Dock inte en vända på 8 mil från Bollnäs med väl en avkrok från E4:an. Sånt händer bara på landet!

Språkförbistring

I icke-svenniga förorter hittar man ofta livsmedelsbutiker med roliga varor, så ock i Förorten. Jag tog en vända, snokade på precis allt, köpte en ytterst välsmakande halalsalami och lite annat. Här följer instruktionen till en av varorna:

Riktningar:
Blandning det nöjt med 200 ml av kallt vatten. Bilda liten pastej och djup småfisk i föruppvärmningsolja till dess guld-brunt.

Det är ju alldeles uppenbart att de använt någon form av översättningsprogram. Jag gillar hur de har förstått svenskans mönster med sammansatta ord. Tydligt blir att ord kan ha så många betydelser och att betoning ibland kan klura till det hela. Till orginalet:

Directions:
Mix the content with 200 ml of cold water. Form patties and deep fry in preheated oil until gold brown.

Nu vet ni hur man gör falafel!

Äventyr i förorten

Jag fortsätter mina äventyr i förorten. Senast gjorde jag en liten kulturanalys på väg till tunnelbanan. Lärarhögskolan skulle vara stolt över mig att jag ens hade på mig "kulturanalysglasögonen". Till sak: det finns inget snus på marken! Sveriges gator är översållade med gamla prillor som alla (vi) lata människor inte orkar slänga i uppsatta sopkärl. Söderförorten har fler invånare med ickesvensk bakgrund, det är ett faktum. Då vågar jag nog påstå att det därmed är en lägre andel snusare än låt säga Solna, vilket uppenbarligen ger från snus renare gator. En liten iakttagelser bara, men jag har bara börjat.

Jag återkommer med fler iakttagelser från förorten!

Fejjan

Det spelar ingen roll vad många säger - jag älskar Facebook! Jag har precis blivit vän med en väldigt gammal vän. V gick tillsammans under 10 år i skolan, från lekis. Jag må vara naiv men jag upplever det ändå som om vi haft något litet extra i vår vänskapsrelation. Det var alltid han som kom och satte sig vid mitt bord när jag såg ensam ut på högstadiet, vi sköt ärtor på tanter som gick förbi nedanför balkongen när vi var små och har i allmänhet haft nån connection tack vare att vi bodde i samma höghus-hood. Han har blivit pappa och hemmansägare och hela kalaset. Det var kanske inte alltid vad jag hade trott. Jag fick nästan en liten tår i ögat....Kärlek!

I gång

Nu är man igång. Har i helgen sökt två jobb - ett kvalificerat och ett i väntan på detta. Intervju för det senare i slutet av veckan. Nya tider here I come!

Museikulturen lever

Det har varit lite motigt den här veckan. Min man tar därför med mig ut på rastning - till Vasamuseet. Tyvärr kom vi ett par timmar för sent för ansiktsmålning och barnvisningen men jag blev nöjd ändå. Det är är ju onekligen ett ganska imponerande bygge. Jag gillade den mindre modellen med figurer på, inte så oväntat, jag fastnar alltid vid modeller. Genom dessa får man en bättre bild av livet som det avbildas. Självklart hittar jag nåt att fundera på - nämligen avträdet på skeppet. Det var ju 400 man ombord och två hål i fören med nåt lådaktigt att sitta på. Kan inte ha vart kul att stå i den toakön. Fördelen lär ju ha varit att tvätten fick man så att säga på köpet...

Jag har även gjort en favorit i repris - Nordiska museet och dukade bord. Inte för att jag blir så sugen på stekt duva och gäddaladåb men jag kan inte sluta att förundras vilka tävlingar det måste ha varit i att överträffa varandra hela tiden. Underlättades kanske av att man som gäst tog med sig egna bestick till middagen. Men hur orkade de äta allt!?!? Det är ett mysterium som kvarstår. Jag ämnar prova allt en vacker dag!

Djupt förvånad

Jag är medveten om att jag är en person som funderar ganska mycket. För det mesta delar jag med mig av mina funderingar, ibland inte. Nu har jag hittat några textrader som uppenbarligen jag har skrivit för sisådär ett och ett halvt år sen... jag förvånar t.o.m. mig själv. Jag har inte haft några kärleksbekymmer, så min hjärna står blank inför mig själv. För det här är så deep deep deep under cover that I'm lost.

Läs,begrunda och återkom om ni blir kloka av det här:

Allting blev enklare. Allting blev drastiskt mycket enklare. Jag trodde aldrig att jag, eller någon annan för den delen, skulle komma till den punkt som gör att man tar nya vändningar. Vändpunkten – ja, den kommer vi till senare.

Jag säger vi, för det fanns ett sådant. Jag såg mig som en ensamvarg, en ensamseglare. Trodde på deviser som att ensam är stark, man skapar sin egen lycka. Ni förstår vad jag menar.

Det hela började en dag, jag säger inte att den var särskilt vacker eller speciell. Snarare vill jag försvara vardagen – där händer så mycket som är vackert, likväl som så mycket man inte ser.

Att streta i motvind kräver vana. Att ha förmågan att inte känna blåsten, eller uppfatta den som sommarens eftermiddagsbris. Det fordrar visst sinnelag, eller ignorans – kalla det vad ni vill.

Var vänder man? När vänder man? Strävar vi alla efter självreflektion och att bli den mest möjligt perfekta person. Vad gör då att jag står där jag står? Varför går du som du går och när du går?

KB is King

Att sitta här på rad ger mer än ord på papper. En man kom idag fram till mig då han såg vilka böcker jag läste. Vi pratade om gemensamma intressen, kulturellt sett. Vad nämner han i förbifarten - han har pratat med Sartre. Den här lilla farbrorn är inte bara liten och söt, publicerat ordböcker, översatt Hjalmar Söderberg till portugisiska utan har har fört diskussioner med Jean-Paul Sartre. Ja, min dag är då gjord!

Vördnad

Jag känner hur historiens vingslag vakar över mig - jag sitter på Kongl. Biblioteket och skriver på min uppsats. Jag vet inte om det är alla dessa regler och riktlinjer som gör att det känns som något alldeles extra. Beställningar av böcker som jag med vördnad få ta emot av en allvetande bibliotekarie några timmar senare. Absolut förbjuda att förtära det allra minsta vid sin "forskarplats". Påslagen mobiltelefon gör att man riskerar att vönligt men bestämt få lämna sin plats. Jag myser!

Att här är vackert som i en dröm fulländar min dag!

Dessutom kändisspottade jag Martina Lowden. Jag som i kväll ska påbörja hennes prisade debutroman Allt. Det gör det hela lite mer spännande. Efter att ha suttit och pimplat te på SUs bibliotek i fem års tid så tillför det här onekligen en lite extra touch i slutet på mitt liv som fattig/deltidsarbetande student.