Ett meddelande

Hej Aaron!
Jag vill meddela dig om att jag flyttat min blogg. Vi har ju pratat om detta samt var jag faktiskt flyttat den. Men jag tänkte att då du liksom jag håller lättja som din synd skulle vilja ha en länk. Det är ju så enkelt att bara klicka på den nedan (förutsätter att du vet hur). Här är den: Lyx fortsätter vara förvirrad på wordpress istället
Puss

Flyttat

Tänka efter före, eller?

Ibland tar livet vändningar som är oförutsebara. Det är inte alltid lätt att hänga med i sina egna svängar när en är för snabb för sitt eget bästa. Jag har alltid sagt att jag inte hinner tänka efter före. Det är lite den känslan jag traskar omkring med även nu. Chansningar är till för att omfamnas, oväntade resultat kan vidga synfältet - i det kan tiden att stanna upp och tänka efter före komma till mig. Tror jag på det i mitt get fall? Nja, jag kör nog först och tänker efter sen så blir konsekvenserna en ny utmaning att ta tag i.

Man har blivit sms-skadad

Ett ord som ”tilläggsäskande” kommer garanterat att få röda vågor som en klart lysande varningssignal. I förebyggande syfte gör jag som när jag skapar sammansatta ord när jag skriver sms – jag lägger till ett mellanslag som jag sen raderar. Det kom rent instinktivt. Synd att word inte tänker som en mobiltelefon.

En em i mitt liv

Vissa dagar är lite bättre än andra. Efter ett ordentligt dagsverke gick jag till Ropsten. En trevlig promenad på 35 minuter. Följt av lite handling av matvaror(läs ost). När jag väl kommer hem sätter jag mig i min fåtölj med en tekopp och DN Kultur, spisandes Arne Domnérus. Nu, sent omsider, puttrar en auberginegratäng i ugnen, fylld med ost och en fyllig tomatsås. Jazz, te, kulturdel och hemlagat - tant jag?

En pärs i pensionärsland

För det var precis var det var! Jag tvättade 13 (!) maskiner och blev fast i tvättstugan i fyra timmar. Uppenbarligen är mitt på dagen tiden då tanter (de var två) och farbröder (en gubbe representerade) samlas i vår stora tvättstuga och samtalar och tar underbyxorna till bykning. Då får man allt veta att man lever! Jag hade stortvättning av kuddar och allt, så jag tog mig en tvättgrupp till, helt enligt reglerna bör tilläggas. (Det är då en ganska stor tvättstuga då nio personer kan tvätta samtidigt). Kanske inte riktigt godkänt av de närvarande, då jag lite senare fick en tvättgrupp till av en man som tvättade väldigt raskt. Damen av den äldre sorten tyckte då "Att tvättstugan, min unga dam, är inte rätt ställe att vara girig på." Själv tvättade hon lite underkläder och blommiga nattlinnen i den stora grovmaskinen (vilken jag hade offrat en arm och en tarm för att få byta till mig för mina kuddar och fem uppsättningar lakan). Men det gick inte serru. Vad den damen hade gjort för att behöva en grovmaskin till lite underkläder vill jag inte ens fundera på.

Lättja och datorspel

Jag har hållit mig härifrån, lite med viljes lite på grund av lättja. Några elever hittade hit. Jag får väl skylla mig själv då jag ville visa dem att google translator inte alltid är att förlita sig på visade jag dem mitt inlägg med den lustigt översatta falafelinstruktionen la de ihop ett och ett. Jag är inte så officiell med den här bloggen, jag skriver ju mest för min egen skull. Lättjan kommer av att jag inte ids sätta på datorn när jag kommer hem från jobbet. Nu är det vår och då ska här bli andra bullar. Till det kommer att jag fastnat (ånyo, måste tilläggas) i att spela Settlers vilket gör att jag har datorn på mest hela tiden. Oj, nu måste jag nog spela lite till jag har ju faktisk 50 minuter tills jag ska till tvättstugan och tvätta praktiskt taget allt jag äger och har i form av kuddar och täcken och hela tjottaballongen, det måste ju vara fint när den nya sängen anlände om en vecka. För äntligen har vi tagit oss från 120cm säng till en riktig dubbelsäng! Är jag kanske sambo på riktigt nu?

Suck, pust och svordom

Nästa gång jag ska renovera något ska jag anlita nån som kan. Det är så tråkigt. Och det blir så många konstiga skavanker, förhoppningsvis som bara jag ser. Vi hjälptes åt ikväll med målandet efter att jag slitit själv i två dagar. Det enda vi gjort var att sucka, pusta och svära över arbetet. Och tacka gudarna för att vi inte är hantverkare.

Inte så praktiskt

Dagarna är många då jag betvivlat på min akademiska förmåga. Jag har ofta tänkt att jag trots allt är en praktiker. Tills jag gör något praktiskt. Varje gång jag ger mig i kast med något som innefattar hammare, såg eller pensel så inser jag att jag är en akademiker ut i fingerspetsarna. Jag kan väl lite milt säga att det inte är min kopp te. Jag gör nog exakt allt fel som kan göras. Å andra sidan tyckte jag, när jag idag målade köket, att det ärr något väldigt befriande och veta att man gör alla fel och ändå bara köra på. Det blir säkert bra. Det är en fin tanke.

Drömmar

Ibland undrar jag vad som egentligen pågår i mitt eget huvud. Jag kan drömma de mest underliga drömmar. Inatt har jag fått barn. En decimeterlång liten sak som såg ut att vara av gummi. Det var jobbigt för den lilla saken ville inte ha vanlig bröstmjölk. Jag var tvungen att göra mjölk. Vilket jag gjorde i diskhon. Den gjordes av rödbetor och mjöl. Är man gjord av gummi så är det kanske inte så konstigt att man föredrar lite underlig förda. Men var kommer det här ifrån?

KB, assassin

Jag har alltid avskytt alla former av kedjebrev. Jag har svarat på ett mejl av den formen i hela mitt liv. Har förvisso skickat vidare en bokkedja som inte blev så mycket av. Mina vänner hade uppenbarligen samma inställning som jag då endast en förde detta vidare vilket resulterade i att jag erhöll endast en bok, en god sådan förvisso.

Dagens form av kedjebrev verkar vara att skicka vidare statusar på Facebook. Jag har vägrat dem med. Idag kom tillfället som bröt mönstret. Det var lite roligare än andra former.

"Vem blir du om du har ditt andra förnamn, din mammas flicknamn och det favorityrke du hade som barn? Svara och kopiera i din egen status."

Låt mig få presenter mitt alterego: Kristina Bengtsson, lönnmördare.
Kan ju tilläggas att jag såg Nikita lite för många gånger som 10-åring.

Soppa

När man är lite frusen, näsan rinner och man är allmänt pecklig finns det få saker som är så gott som soppa. Jag skulle kunna leva på soppa under vinterhalvåret. På menyn för dagen stod Potatis- och purjolökssoppa. Med mycket chili kan tilläggas. Nu sitter jag i min soffa under min stora, stora yllepläd och känner mig varm från själen och ut. Bästa metod för att sätta hårt mot förkylningshårt.

Min vardag

Denna lilla sida ska ju handla om min vardag. Det är kanske därför det ibland inte händer så mycket här. Jag tycker att det ibland inte händer så mycket. Det är väl det som är konsten - att se det stora i det lilla. Det ämnar jag själv ta fasta på. So I give you: Müsli!

Det pågår ett mindre müslikrig här. Min man är ett lyxluder och envisas med att köpa den dyraste müslin i affären. Jag blir ekonomiskt och menar att det är onödigt. Argumentet gick inte hem och den dyra müslin köptes in. Jag jobbar i det tysta. Då min man inte läser denna blogg så kan jag göra precis som jag vill. Så jag revolterar. Idag har jag blandat ut müslin med andra saker som rågflingor, vetegroddar, mer russin och rostade solrosfrön. Jag kan nästan offra en arm och en tarm på att han inte märker något och mitt ekonomiska sinne mår lite bättre av den mer ekonomiskt riktiga och lätt utblandade müslin.

Bollen

Man bör ju sträva efter att göra sin vardag lite trevligare, lite mer spännande. Varje morgon har blivit ett litet äventyr i form av spänningen att se vilken färg Globen har för dagen. I går var den gul och blå, för två dagar sen var den röd. Då onsdag är sovmorgon till efter soluppgång fanns där ingen färg som förgyllde bollen. Det uppstod faktiskt en liten besvikelse och saknad i mitt lilla hjärta. Bollen var ju bara bollen och det var ju inte lika kul.

One giant leap for man, one small step for mankind

Det är min vardag, mitt liv. Och jag är stolt! Har äntligen tränat. Jag kan säkerligen dra mig till att säga att jag kommit igång med träningen. Vilket i mitt fall skulle vara ett ganska stort steg för mig, ett litet för mänskligheten.

Förra måndagen köpte jag nämligen ett kort på Eriksdalsbadet. Taggad som tusan beger jag mig till ett pass, där infinner jag mig tillsammans med instruktören och en till. Dock vägrar jag ge upp, jag skulle ju äntligen komma igång, så jag ser till att det blir ett pass. Under veckan som gått har jag yogat och kämpat mig igenom att vattengympa+ -pass. Så, ja, jag är stolt. Nu gäller det! Imorgon ska jag simma. Gör jag det hela officiellt så måste jag göra det. 2-3 gånger i veckan ska jag allt kunna dra mig iväg om jag ska kunna kalla mig stolt motionär. Och det vill man ju vara. Eller?